Vipplardag och sedan bara vila

Min vipplardag är lite som en stund att bara gå omkring och vara. JR brukar hitta på saker att göra utomhus så jag får vara ifred. Jag vipplar och putsar en del fönster och speglar. Klippte om en klänning jag inte använder då den är för lång och varm. Jag är ju begåvad med vackra taxben och de flesta klänningar är alltför långa. Jag trampar på fållen och de slafsar kring benen. Vackra ben åjovars fast nuförtiden är de lite olika tjocka efter mitt benbrott. Men de förtjänar inte att bli inslafsade i något långt klänningssjok. Larvet som jag klippte bort ska bli ett bra nät i JR:s toalett för att stoppa flugor att flyga in. Återanvändning och nu har jag ännu en klänning att ha i värmen.

Hundarna har verkligen lärt sig att hålla sig i skuggan. Idag fläktade det lite och det uppskattar de. Efter mitt vipplande satt jag ute och JR anslöt sig efter att ha sågat och gjort klart den lilla avsatsen vid bänke. Det blev ett par b-vitaminer innan JR tog sig till duschen. När han var klar så var det min tur. Så ljuvligt och sedan en god bit och en sommarpratare.

Laxpaj och ett glas rosé är helt ok efter en dusch. JR kan sin sak nuförtiden. Men sommarprataren blev jag besviken på. Mona Sahlin var ingen höjdare. Men det är klart går man från Barbieklubben till socialdemokratin kan man väl inte begära så mycket. Tänk, att denna hade kunnat bli statsminister!

Jag hade gärna sett Håkan Juholt som sommarpratare utan munkavle då förstås. Visst var jag på honom då han var partiledare men såhär i efterhand hade nog sossarna tjänat på att strida för honom. Nu går de till sin grav.

Blev lite häpen då pappa berättade att han alltid röstat på V eller VPK som de hette förr. Men tror att mamma var hängiven sosse. Vänster medelklass. Vi pratade aldrig politik hemma men det var underförstått att vara vänster. Men jag tackade nej till journalisthögskolan i Sthlm då den ansågs vara röd. Ville inte hamna i ett fack och började studera i Uppsala istället. Blev statsvetare och lite klokare. Eller vem fasen vet ?

Rekognoseringstur

Jag behövde köpa en del saker till mig själv och vi har pratat om att byta ut fläkten i köket. Den sitter för högt upp och fungerar inte som vi vill. Nåväl den är bättre än den vi hade i Sverige men nu vill JR göra det finare vid spisen och då är en ny fläkt inberäknad. Därför åt vi en enkel frukost och gjorde oss klara för avfärd.

En motvillig Kuma följde med och var väldigt nöjd när vi kom hem igen. Men först var vi till Darty och sedan Boulanger för att se utbudet. Bra att kolla priser och se vad man får för pengarna. Det blev inget köp idag för vi tänkte endast se vad som finns. Inte lika varmt idag som igår och det blåste rätt mycket. Men +17 ska man väl inte klaga över.

Körde en sväng till Portiragnes då vi tänkte se om de hade nässpray mot pollen. De pratar nämligen engelska där och då är det lättare att förklara för oss vad vi vill ha. Men apoteket hade stängt och skulle öppna först om tjugo minuter. Vi ville inte vänta utan körde hemåt och till Super-U.

Ser ni hur fint mandelträdet blommar? Det är inte så bra att ta foton i sidorutan när man kör. Men på bara en vecka har det blivit fullt av träd som blommar med vita blommor. Så vackert.

Vägen hem till byn är vacker också och denna syn är så fin när vi närmar oss.

Vi handlade allt jag behövde och lite till innan vi körde till huset. Sedan vi lastat in matvaror och oss själva, tog JR fram datorn. Han ville kolla på internet om det fanns andra köksfläktar och där hittade han en som vi tyckte var bra. En med livrasion = hemleverans vilket är helt suveränt.

Nu behöver vi inte leta mer efter fläkt, utan nu väntar vi bara på livrasionen. Säkert kommer den när JR är och handlar bröd och jag får ta hand om det hela. Men för tusan det blir inte första gången. Kan berätta att vi bor där borta vid den gröna skogsdungen. Eller vår by börjar precis där bakom. Då är det en bra bit innan bergen börjar. Men de är höga så de syns väldigt bra. Det är ju början på Centralmassivet.

Vi kunde även se att bönderna börjat med vårbruket bland vinfälten. Så nu får jag väl hålla lite koll på vinfältet här hemma.

Resan hem till Thèzán

Måste skingra mina tankar och vad är bättre än att berätta om hemresan från Aeroport de Provence? Jag hoppade fram till framsätet och knappade in hemadressen på Lennart.

Det är en vid sväng man gör för att komma på rätt sida av etangen och det klarade vi galant. Bergen är rätt spektakulära ovanför denna förstad till Marseille.

Det är mest bara affärer och industrier som man kör förbi här nere.

Här har vi rundat hela klabbet och kör på rätt sida. Om någon inte visste det så är en etang ett slags insjö eller vik från medelhavet. På en sådan halvö som då bildas har man placerat flygplatsen. Skulle flygplanet inte klara av att lyfta så dimper det ner i vattnet. Men de flesta som flyger härifrån eller ner hit har väl badkläder med sig.

Eftersom man i Frankrike oftast skyltar till de större städer som ligger i slutet av vägen, så gäller det att veta åt vilket håll närmaste storstad ligger. Dit man ska alltså. Så här väljer vi att köra rakt fram mot Barcelona. Vår by ligger så att säga utmed denna väg. Ja, mer eller mindre nära då.

Inte så mycket trafik än så länge. Men nu var det husbilar och personbilar från Italien som körde mot Barcelona. Nog de som inte vill åka skidor då.

Där borta är det berg som heter:

En nationalpark som har många olika aktiviteter för den som tycker om friluftsliv. Bra att ta barn med så de får se annat än dataspel och mobilen. Tror inte det är någon bra täckning där och då kan de lära sig att umgås.

Här skulle jag fota lite julbelysning men Mr J körde för fort efter att vi stått i en kö en stund. Någon hade valt att köra in i en annan bil och bärgaren jobbade allt vad han kunde för att få bort bilarna. Men de hann inte sopa upp allt glassplitter och det var riktigt skräpigt.

Här vid stora Rhone står det flera husbilar. Ser ju riktigt trevligt ut och något vi kan tänka oss göra vid ett annat tillfälle. Om vi bara hittar ner dit förstås. Den ligger i alla fall i Nimes. Tror att det kan vara roligt att titta på alla pråmar och båtar som far förbi på floden. Antagligen fler på våren och sommaren än det är nu i december.

Så var det detta med att köra fort när någon ska fota. Man passerar ju Camargue och där kan man få se svarta tjurar. Jag såg dem och Mr J trampade gasen i botten så de försvann långt bakom oss i fjärran. Nåväl de hamnar nog på ett foto hos mig en annan gång. Inte heller slottet kunde jag fånga på kort. Får bli andra slott i framtiden då vi kör på mindre vägar.Kanske är det farten som gör att jag inte gillar dessa betalvägar speciellt mycket. Jag föredrar de mindre landsvägarna.

Äntligen kör vi in i vår hemmaregion. Occitane som det heter nuförtiden.

Vi närmade oss Montpellier och trafiken tätnar betydligt. Jag kan berätta att här finns ett Ikea som man inte kommer åt om man åker i husbil. Finns inte en enda parkering man kan stå på. Så därför köper vi över internet och beställer livrasion= hemkörning. Fungerar superbra.

Jodå vi är på rätt väg fortfarande och nu kommer det mer för oss kända städer. Vi ska ju inte vare sig till Barcelona eller Toulouse, men Montpellier är rätt nära.

Nu börjar det kännas bra. Rätt departement och snart är vi hemma.

Vi vinkar hejdå till vårat resesällskap. Roligt att träffas killar, men vi ska vidare en bit.

Nu kör vi av betalvägen och solen vill lägga sig och sova. Men Mr J vill göra två flugor på smällen och styr Mackan till Darty. Nu ska lilla jag få en ny mobil. Jag har surrat om det ett tag och tittat på olika modeller på internet. Nu vill han väl få slut på snacket och går resolut in och köper mig en Samsung Galaxy A40. precis den jag fastnat för.

Magen kurrar och innan vi svänger av mot hemmet, stannar vi vid McDonalds. Det är ju ändå lördag och visst ska man äta ute på restaurang då. Hundarna uppskattar pommes så de blir glada. Vi får ju en tjusig solnedgång också så vad kan man mer begära.

Tittar man noga så ser man månen och polstjärnan. Äntligen kommer vi hem och en lång dags färd är över. Nu ska Mackan få vila lite. Bara en del korta turer och hundarna var glada. Men de letade efter H och var lite konfunderade att han inte var i huset.

Vi är nog rätt mycket soffpotatisar. 🙂

 

Dagen efter gårdagen

Allt flöt ju på precis som det skulle igår och vi gjorde oss klara för avfärd till Marseille, Aeroporte de Provance. Då kom ett sms från H att planet var försenat och han väntade på att det skulle komma till gaten. Vi gav oss iväg ändå eftersom vi gärna ville finnas där när han äntligen landade. När vi precis passerat Montpelliere kom nästa sms att han satt på planet men att de inte lyft ännu. Vår resa fortsatte och när vi precis var framme vid flygplatsen kom ett sms att planet inte ens lyft. Suck…..

Vilken lycka det var när vi såg att bommarna var uppe till den parkering som vi blev anvisade till när vi var och rekade. Hundarna fick en rastning och så plockade vi fram kaffe och mackor. Mr J gick bort till terminalen och kunde meddela mig att estimated ankomst var 23.43. Vi jublade inte direkt. Så började regnet vräka ned och det blåste så lyktstolparna vajade. Men då det lugnade ner sig gick Mr J och kollade igen. Samma tid. Så vi satt i två timmar och väntade tills planet landade. Tre timmar hem och vi stöp i säng.

Utvilad och pigg på att göra något vettigt idag. H har arbetskläderna på sig. Bara att planera dagens aktiviteter.

Far och son diskuterar vad som ska uträttas. Kuma orkar inte bry sig för det var en jobbig dag igår. Här ska sovas anser han.

Turbo har hittat in i biblioteket och det för att hon vill vara ifred och sova en stund. Men sedan gick hon med ut och sällskapade när arbetarna gick för att hacka bort sten.

Vi har haft sol,regn och molnigt idag så det har varit minst sagt varierande. Vad kan smaka bättre än H:s spagetti och köttfärssås? Lika duktig kock som sin pappa. Jag kan inte ha det bättre.

Nu kommer väl dagarna att rusa iväg som vanligt.

 

Dagstur

Vi steg upp och släppte ut hundarna, gav dem lite mat och gjorde oss klara. En snabb dusch och Mr J körde Mackan i grindläge.

Sådär nu är det bara att öppna grinden och så kan hundarna kliva in.

Men Kuma vill verkligen se att det är Mr J som öppnar grinden och inte någon okänd människa.

On the road again och inte så mycket trafik.

Hit skulle vi och det tar ca 10 minuter så vår färd var inte så lång nu. Till Beziers och här var det lite mer trafik. Men det flöt på bra.

Efter några svängar stod vi på vår vanliga parkeringsplats. Men det var inte dit vi skulle.

Utan till andra sidan där vår veterinär håller till. Dags för kloklippning på hundarna. Men Kuma som var först ut tyckte inte att det var dags och fräste som en ilsken drake. Turbo var på bättre humör och nöjde sig med att lyfta läpparna lite så alla skulle förstå att om de klippte fel skulle någon ångra sig. Fast de är väldigt skickliga här så det blev ingen blodsutgjutelse.

För att slippa vänta på att de öppnade efter lunchstängningen körde vi till Jardin och handlade tuggben till hundarna. De har storpack som är till hyfsat pris. Mr J ville inte ha en blinkande gran i trädgården så vi skippade det. En lykta har jag ju fått och så ljusslingan.

Dags för lite matintag och vi körde upp till palmerna och ställde oss för att äta vår medhavda matsäck. Ordning och reda på blodsockret och vi kan fortsätta dagens bestyr.

Shopping är ju inte min grej så Mr J hastade iväg in till affären med den gula skylten. Jag höll ställningarna i husbilen. Efter ett tag och när jag läst alla dagstidningarna i mobilen kom han ut med en välfylld vagn.

När motorn startats bestämde vi oss för att Go west och tog sikte mot Pyrenéerna.

Fast det var hit vi skulle och köpa myggnät. Jag skojar inte för de har extrapris på dem nu. Sedan måste ju Mr J få ett nytt projekt nu när skrivbordet i biblioteket är klart. Bilder på det kommer i morgon. Vi har myggnät på två fönster men de är inte optimala då det inte går att stänga fönstren då de är på. Därför har vi köpt ett sådant som kan sitta mellan jalusien och fönstret, vilket gör att det alltid kan hänga där. Om det fungerar vill säga. Återkommer till det vid ett senare tillfälle.En limpicka  fick MrJ köpa  och nu var det dags att lämna gubbadagis.

Mot de andra bergen alltså Centralmassivet. Fast där bor vi ju inte utan det skyddar oss mot oväder. Jag skulle shoppa på Super-U. Ni läser helt rätt. Eftersom jag behövde nytt shampo, balsam och kroppslotion måste jag in dit. Men eftersom det var sådana saker skulle det gå bra.

Träden i allén till byn har tappat nästan alla bladen. I slutet av denna och andra gatan till höger, ungefär 200 meter och vi är hemma. Tycker vi har rätt fin inkörsväg hem.

 

Summering av november

Vädret kan man absolut inte klaga på denna månad och det fortsätter med sol och +17 ute. Jag har haft på mig jacka en gång och det var den kvällen vi var på mingel hos Le Maire.

Då småduggade det och vi fällde upp paraplyet när vi gick hem. Vid ett fåtal tillfällen har jag fått hänga in tvätt i biblioteket då den inte varit riktigt torr. Kan inte på stå att det är något större problem.

Vi har ju fått en fin grind installerad istället för den gamla. Vinfältet har ändrat färg till gult nu och gräset är riktigt grönt i trädgården.

Rosorna är så fina och Turbo älskar att få vara ute hela dagarna. Jag tvättar en del dagar som idag och livet har stabiliserat sig för oss. Mr J har fortsatt med att färdigställa skrivbordet och idag är det klart. Vårat bibliotek är klart att tas i bruk med skrivare och allt.

Till och med Kuma går ut själv på sina rundor. Det gjorde han aldrig i vårat gamla hus utan rusade in så fort det bara gick. Även om vi var ute så gick han in. Här ligger han ute om vi pysslar i trädgården.

Vi fick pumpen lagad i husbilen så nu kan vi duscha och bo i den som vanligt. Jag har även kommit på vad vi ska använda gamla grinden till och var den ska placeras. Närmare förklaring kommer i morgon. Vi fick finbesök av M idag och han tyckte att det var en superbra idé. Sedan ska dörrarna till garaget målas vita. Tror det piffar upp huset utseendemässigt. Jag förstår att de som bodde här innan tyckte att dörrarna skulle smälta ihop med huset, men färgen är inte densamma som husets färg så det är inte snyggt.

Vi har äntligen landat i en ny vardag i vårat nästa kapitel i livet. Det har varit omtumlande, nervöst och slitit innan vi nu kan andas ut ordentligt. Tänkte att jag ska göra en resumé på hela detta år i Januari och se tillbaka på vår resa. Mycket har hänt av både positiva och negativa slag. Men nu känns det bra.

 

 

Sagt hejdå

Idag har vi kört H till flygplatsen i Montpellier, för vidare transport till Kastrup och hem. Just nu befinner han sig i luften och är nog ivrig på att få landa. Vi får en pling så vi vet att det gått bra.

Vi körde betalväg till flygplatsen, men hem blev det A75 en avgiftsfri motorväg. När H kommer ner till jul hittar jag till flygplatsen.

Det var så skönt att se bergen i Minervois när vi närmade oss byn.

Sedan vår fina allé som leder in i byn. Ståtliga plataner som hälsar välkommen

Vinfälten breder ut sig vid sidan av vägen.

Vid vindestilleriet svänger vi höger och efter några hundra meter.

Är vi på vår gata. Lite smal i början men sen blir den bredare.

Där är vår mur och staketet. Äntligen hemma igen. Hundarna springer in trädgården och är lika glada över att vara hemma.

Vi var så glada att vara hemma att vi glömde köpa sallad som vi tänkte ha till middag idag. Nu blir det medelhavskost ett tag efter de kraftiga middagar vi ätit.

Dags för vardag igen och den är ju inte så tråkig den heller. Vi gör ju precis vad som faller oss in.

Värmen håller i sig

Jag har tvättat alla kläder till H och de torkade på en timme.+33 i skuggan och ja solen är stark. Det var ju inte läge för någon aktivitet utomhus och stranden lockar inte någon av oss.

Vi har kopplat av och pratat en hel del. Naturligtvis är det spännande för H att resa själv för första gången. Men det kommer att gå bra.

Turbo har hittat den perfekta kojan och här sover hon bra. Idag är det väldigt varmt och hundarna sover mest hela tiden.

Imorgon ska vi köra H till flygplatsen i Montpellier och sedan är vi ensamma med hundarna igen. Vi har en del administrativa ärenden att ta tag i. Trädgården får vänta ett tag till.

Vi kör vidare i vår vardag och det är ju rätt skönt det också.

2 dagar kvar

Vi är riktigt på nedräkning nu och jag är lite omtumlad. Är det verkligen sant att vi snart har ett hem igen? Inte före vi öppnar dörren till huset kommer jag att verkligen tro på det. Sedan blir det en otålig väntan på att våra möbler och saker ska anlända. Då känns det som att vi fått tillbaka våra rötter och det nya livet kan börja. Ett liv i ett varmare klimat där våra kroppar och leder mår bättre än i kalla norden.

Igår satt vi och pratade om hur de sista åren i byn inneburit ett väntande på våren och sommaren. Då kylan vikit hädan och livet kunde börja igen. Så vill vi inte leva. Visst blir det vinter här nere också, men i ett microklimat blir den sällan så sträng som i Sverige. Därför har vi valt att inte bo bland bergen där det regnar mer och kan bli riktigt kallt. Ska man bo året om i sitt hus så måste man tänka efter ordentligt vad man är ute efter. Om man endast ska vistas här nere vissa perioder så är havet eller bergen att föredra.

Eftersom vi upplevt Medelhavet denna vår, så insåg vi snabbt att blåsten där nere inte är trevlig. Sanden yrde och det var inte trevligt att gå med hundarna. Vi tittade på hus längre upp i bergen och vägarna dit var ju både vackra och kurviga. Inte vägar man gärna kör på vintern i sämre väder för att handla.

Därför tror vi att vi hittat precis rätt med både hus och by. Cykelavstånd till både affärer och bagare. Inte långt om man vill gå heller. Allt finns nära och vi behöver inte köra för att få tag i något egentligen. Huset är lagom stort för två personer och trädgården större än den vi hade tidigare. Hundarna får tillbaka sin frihet att gå ut och in när de vill och behöver.

Oj, vad vi tänker och pratar om hur det ska bli. Men vi tänker inte ha för höga förväntningar, utan bara ta en sak i taget. Bilderna vi har på huset och trädgården är väl tummade vid detta laget och det ska bli skönt att få gå runt och känna att vi bor där.

Denna sommar blir verkligen annorlunda mot förra året, då vi satt i trädgården och längtade bort.

Resan fram hit har både varit tuff, spännande,krävande och ibland ledsam. Vi är inte fem individer som kommer ända fram, men vi fyra som gör det ska njuta av det nya livet.

Extremister på våra gator

Jag tycker inte att några extremister vare sig från höger, vänster eller någon annan stans ska få tillstånd att demonstrera på våra gator. Tycker att det är att dra demokratin till lite väl låga nivåer. Det räcker så bra att de finns på internet och vräker ur sig en massa dumheter. Då kan man i allafall välja att inte läsa eller titta på det. Att behöva se och höra det utan att kunna stänga av tycker inte jag är demokrati.

De som bor på Kungsholmen har fått höra på tal och slagord från höger och vänster. Jag tycker att man ska slippa sådant i sitt hem. De hade lika gärna kunnat samlas mitt på Gärdet och haft sitt möte där. Jag skulle ha blivit tvärförbannad om någon ställt sig utanför mitt hus och gastat. Sedan struntar jag faktiskt i vad eller vem som gör det. Man ska vara fredad i sitt hem och i sitt bostadsområde.

Det enda syftet med att demonstrera är att provocera och uppvigla människor som ha en annan åsikt.