En centimeter

Inte speciellt mycket snö som kom igår kväll, men till vår häpnad låg det kvar när vi vaknade i morse. Jag är ju inte speciellt road av att traska omkring på hala vägar efter mitt benbrott. Dessutom är jag ju inte helt ok ännu, då jag fortfarande är svullen runt ankeln och fotknölarna. Därför har jag värk just där ibland när vi är ute och går. Det är även så att jag har längre startsträcka nu, för att få igång foten. Haltar fram de första femhundra metrarna, men sedan brukar det gå bra.

Naturligtvis var det ungar i byns enda backe och åkte pulka, vilket inte Kuma är speciellt road av. Han höll ögonen på dem hela tiden, tills vi var på ett avstånd han tyckte var acceptabelt.

Unkas tyckte att vi skulle fortsätta gå istället för att stanna. Men eftersom han är väldigt klok satte han sig ned så att jag kunde ta ett foto, för då var vi snabbt på väg igen. Det var riktigt härligt väder med sol och svag vind.

Turbo var inte ett dugg intresserad av att ta något foto. Hon spanade ut över fälten för där befann sig några fåglar. Öronlocken var helt stängda och hon struntade i att jag pratade med henne. Hon hade som sagt andra intressen.

När vi kom hem gick jag ut och fyllde på fågelmaten. Idag behöver småfåglarna verkligen hjälp att få mat i sig.

Idag kunde vi låta hundarna vara ute i trädgården en stund på eftermiddagen. Både Kuma och Turbo försvann som två kanonkulor till andra sidan, men Unkas lunkade runt på baksidan och luktade på snön.

Det gäller att verkligen inventera hela trädgården.

Turbo ville leka och ute är det oftast Unkas hon inviterar till det. Men inne är det Kuma som lockar mer verkar det som.

Nu ska det lekas jaga som Turbo älskar allra mest. De var riktigt nöjda när det var dags att komma in. De har sovit mest hela dagen och nu vankas det middag för dem. Vi tvåbenta äter lite senare och blir det gryta för oss. Kan för övrigt meddela att dimman har svept in över byn och nu ser man inte många meter utanför fönstret.

Annonser

One Reply to “En centimeter”

  1. Lite snö är härligt, det lyser upp. Visst blir det halt men i alla fall jag använder broddar (började med det när jag hade stor hund och har inte kommit mig för att sluta – ha ha). Hundarna ser ut att uppskatta snön!
    Det där med öronlock är spännande, fantastiskt hur de kan ”slå igen dem” när de är på det humöret 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.