Pälsmoln

Idag flyger det små pälsmoln i trädgården och jag hoppas de flyger över grannens tomt och inte in i den. Jag har nämligen gått loss med borsten på Turbo. Hon har börjat fälla och det är den fina underpälsen som lossnar. Så när hon kliar sig vilket hon gör när fällningen pågår, så har vi dammråttor som susar över golven. Jag plockar och plockar så fort jag förflyttar mig mellan rummen. Så idag tog jag en rejäl omgång och hon njöt av det. Låg på rygg och jäste tillslut. Kan tänka mig att det är skönt när det kliar.

Mr J har köpt en lampa över bardisken och nu blir vi av med den äckliga guldfärgade saken som hängt där. Nu blir det en lampa som passar in till köket och säkert ger lika bra ljus om inte bättre. Vi kör ju genomgående endast med ledlampor överallt och på så sätt behöver vi sällan byta dem. De ger ett trevligt ljus och dessutom är de energisnåla.

Turbo njuter av dagarna då hon kan spankulera runt i trädgården, ligga på trappan och spana, sitta och göra sina behov med utsikt över gatan och folk som går nedanför. Kuma är ju mister försiktig och kikar försiktigt ned på gatan och bort mot vinfälten. Apropå vinfälten så körde traktorerna ovanligt tidigt i morse. De verkar ha väldigt bråttom nu.

När Mr J var och handlade i morse lade han märke till att det är många engelsmän/kvinnor i byn. Det får mig att tänka på brexit och hur det blir för alla som har hus i andra länder? Ingen verkar veta hur det blir. Vilken röra det blev av det hela. Känns lite som att det var en hel del obetänksamhet bakom den folkomröstningen.

Idag har vi ännu en härlig dag som påminner om somrarna i Sverige. När jag öppnade dörren i morse var det +21 och någon timme senare +28. Jag tittade närmare på den gula blomman i trädgården och såg att det är fler knoppar på väg upp. Det är krokus! Trodde det var en vårblomma? Åtminstone är det så i Sverige. Nu är vi på jakt efter en gräsklippare och jag vill ju ha en handjagare, som troligtvis inte finns här i Frankrike. Mr J är mer inne på en batteridriven och det blir väl en sådan misstänker jag.

Jag brukar dras med en höstdepression light varje år, men än så länge känner jag inte av något sådant. Trodde att pappas bortgång skulle drabba mig nu när det blir höst, men jag har förlikat mig med hans beslut att lämna detta liv. Vi hade ju ingenting osagt mellan oss och det var dags för oss båda att lämna byn. Han på sitt vis och jag på mitt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.