Etikettarkiv: depression

Pälsmoln

Publicerat av
Svara

Idag flyger det små pälsmoln i trädgården och jag hoppas de flyger över grannens tomt och inte in i den. Jag har nämligen gått loss med borsten på Turbo. Hon har börjat fälla och det är den fina underpälsen som lossnar. Så när hon kliar sig vilket hon gör när fällningen pågår, så har vi dammråttor som susar över golven. Jag plockar och plockar så fort jag förflyttar mig mellan rummen. Så idag tog jag en rejäl omgång och hon njöt av det. Låg på rygg och jäste tillslut. Kan tänka mig att det är skönt när det kliar.

Mr J har köpt en lampa över bardisken och nu blir vi av med den äckliga guldfärgade saken som hängt där. Nu blir det en lampa som passar in till köket och säkert ger lika bra ljus om inte bättre. Vi kör ju genomgående endast med ledlampor överallt och på så sätt behöver vi sällan byta dem. De ger ett trevligt ljus och dessutom är de energisnåla.

Turbo njuter av dagarna då hon kan spankulera runt i trädgården, ligga på trappan och spana, sitta och göra sina behov med utsikt över gatan och folk som går nedanför. Kuma är ju mister försiktig och kikar försiktigt ned på gatan och bort mot vinfälten. Apropå vinfälten så körde traktorerna ovanligt tidigt i morse. De verkar ha väldigt bråttom nu.

När Mr J var och handlade i morse lade han märke till att det är många engelsmän/kvinnor i byn. Det får mig att tänka på brexit och hur det blir för alla som har hus i andra länder? Ingen verkar veta hur det blir. Vilken röra det blev av det hela. Känns lite som att det var en hel del obetänksamhet bakom den folkomröstningen.

Idag har vi ännu en härlig dag som påminner om somrarna i Sverige. När jag öppnade dörren i morse var det +21 och någon timme senare +28. Jag tittade närmare på den gula blomman i trädgården och såg att det är fler knoppar på väg upp. Det är krokus! Trodde det var en vårblomma? Åtminstone är det så i Sverige. Nu är vi på jakt efter en gräsklippare och jag vill ju ha en handjagare, som troligtvis inte finns här i Frankrike. Mr J är mer inne på en batteridriven och det blir väl en sådan misstänker jag.

Jag brukar dras med en höstdepression light varje år, men än så länge känner jag inte av något sådant. Trodde att pappas bortgång skulle drabba mig nu när det blir höst, men jag har förlikat mig med hans beslut att lämna detta liv. Vi hade ju ingenting osagt mellan oss och det var dags för oss båda att lämna byn. Han på sitt vis och jag på mitt.

Bara lite panik

Publicerat av
Svara

I natt vaknade jag och det var inte någon mardröm eller så som väckte mig. Troligtvis var det nerverna i min fot som spökade och kanske en nervryckning. Jag vände mig om och plötsligt slog det mig att allt kan ta slut när som helst. Då menar jag livet och här går jag omkring och är inte hundra procent säker på att någonting fortsätter efter att kroppen slutar fungera. Just då fick jag en liten panikkänsla och blev skakig. Men jag vände mig mot mannen och lade händerna på hans rygg och tog djupa andetag. Tittade på klockan som var nära halv två och tänkte att det var nog därför jag fick en sådan tanke. Spöktimmen ni vet eller just den tiden då maran flyger över alla tankar.

Jag känner att jag har höstdepression light just nu. Idag när solen äntligen visar sig igen kan jag slå bort det och när foten inte värker mår jag bra. Att inte kunna göra allt som jag brukar är väldigt frustrerande vissa dagar. Som när pappa ringer och säger att han har det tråkigt. Jag vill ju kunna åka och hälsa på honom och pigga upp honom. Nu åker mannen dit efter jobbet och det ger en liten tröst.

Allt känns så gammalt och förbrukat på hösten. Tur att jag har hundarna att kela med.

wp-1456996373466.jpg

Summering av 2014

Publicerat av
Svara

Lovade en summering av året som gått och här kommer den.

Mitt företagande gick framåt och det blev en hel del arbete, men jag tappade sugen av olika anledningar. Huvudkontoret höll inte vad de lovade och jag hoppade av i höstas.

Sommaren var varm och jag började hjälpa pappa mer. Mest hygienen där han fick svårare att klara av. Tog hand om hans tvätt och i december ordnade jag så att han fick en rullstol. Efter mycket motvillighet, blev han glad över att få den. Nu ser vi båda två fram mot våren då jag kan ta ut honom på turer i byn.

Mannen blev inlagd på sjukhuset då han hade blödande magsår. En tå orsakade det hela, då han fick starka tabletter mot värken som magen inte tålde. Jag fick tillslut köra in honom till mas i Malmö. Efteråt har vi förstått att det var riktigt nära att han inte klarat det hela. Men efter en kort sjukskrivning hemma och rätt behandling av tån är han frisk och vi kan se framåt.

Jag fortsatte med min yoga och meditation, som hjälpte mig från att hamna i depression. Hundarna såg till att jag kom ut och mådde bra. Allt som hänt har fått mig att än en gång inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på alla stunder.

Mitt liv kan tyckas banalt och inte särskilt spännande, men det är nog bra då det händer så mycket ute i världen. Skulle det vara lika turbulent hemma hade jag säkert varit ett nervvrak idag. Att ha en trygg plattform är viktigt. Jag är glad att jag hade modet att starta ett företag och även att hoppa av när jag inte mådde bra av det. De år jag har kvar i detta liv kan jag inte slösa bort på saker jag inte mår bra av eller tror på. Visst saknar jag alla goa människor jag hade i min bemanning, men inte just något annat. En del av dem är ju kvar i min närhet och dem pratar jag med ibland.

När jag summerar år 2014, känns det ändå som det hände en del saker jag inte ens kunnat tänka mig då året började. Men nu känns det som att alla pusselbitar fallit på plats och jag är redo för 2015.