Dags för en stunds reflektioner av vår resa tills nu. Måste först tända ett ljus för en änglaröst som försvunnit från jorden. Tack, för allt fina Marie Fredriksson som lämnat oss efter att ha kämpat så med sin elaka hjärntumör i flera år. 61 år är ju ingen ålder.

Åter till återblicken då. Vi hade målat hela stora mat/vardagsrummet vitt, två gånger och nu var det ljust och fint där. Flyttfirman ringde och meddelade att våra möbler skulle anlända i slutet av juli. Mr J köpte mer vit färg och jag satte igång med att måla alla dörrlisterna. Nu skulle guldfärgen bort.

Två lager färg och sedan var det klart och jag lyckades utan att stänka färg överallt. Väggarna i hallen överlät jag åt Mr J.

Efter ett par dagar var det ljusare där också och den smutsiga sk guldfärgen ett minne blott. Solen lyste och det var rejält varmt om dagarna så det gick åt mycket vatten. Vi hade gärna bytt ut golvet i hallen också men att ta bort allt klinker och lägga nytt, men det är ett jättejobb och får vänta till något annat år.

Kanske inte ett rum att visa upp men en ny tron fick jag i min toa och väggarna vit färg.

Ljust och fint har jag det nu där jag helst vill sitta ifred.

En vägg i sovrummet som var rosa blev också vit. Försår inte riktigt vitsen med att ha två vita väggar, en aprikosfärgad och en rosa.

Den aprikosfärgade har vi kvar och där ska det också bli lite annat. Mitt i all detta målandet dog min pappa och luften gick lite ur mig ett tag. Det blev så tomt och jag hade de mest galna drömmarna om nätterna. Det var nog tur att vi hade huset att ta hand om, annars hade jag nog bara suttit och stirrat in i en vägg. När allt målande var klart köpte Mr J en snurradår för vi behövde röja i gräset ute. Jag hade ännu inte upptäckt råttorna.

Där är ett hörn som var inhägnat och vi anade inte varför just då. Mr J köpte svart färg till mig och jag gick loss.

Sådär nu var allt trä vitt och alpstugan borta. Mitt i allt detta hade jag allt arbete med pappas begravning och pappersarbetet runt det. Många gånger kom tårarna i mina ögon och jag visste att jag skulle få sköta allt ensam. Så blev det också och jag lyckades ro i land det hela. Nu är hans aska i samma minneslund som mammas och det var så han ville ha det.

Äntligen kom våra möbler och ägodelar. Jag placerade mig med hundarna i den inhägnad vi hade .

Så glad jag var när bilen backade in på vår gata. Hundarna var nyfikna och följde de tre flyttgubbarnas minsta rörelse. När första gubben gick in hördes ett väldigt brak och det visade sig att han tappade vår tv på klinkergolvet. Sedan var det ingen tv mer. Jag var faktiskt glad eftersom jag ville att vi skulle köpa en ny då vår var 18 år gammal och inte hade internetfunktion. Jag ska tillägga att vi faktiskt fick ersättning för tv:n från flyttfirman trots att den var så gammal.

Ett riktigt matbord och stolar vilket var så härligt.

Soffa och en massa prylar som skulle placeras någonstans. Sedan var ju frågan den om vi skulle få plats med allt.

Så var det alla 73 lådor som också skulle packas upp. Men jag låg i som en iller och efter två veckor var alla lådor utom jullådorna uppackade och de var ju inte så bråttom med när det är i slutet av juli.

Vi ville ju få ordning på allt tills H skulle komma i början av augusti. Många resor blev det fram och tillbaka och den sista gjorde Mr J till Sverige för att hämta H. Nästa och sista återblicken kommer under veckan. Sedan är det dags att köra vidare i nutid. Vi väntar julbesök av H om någon vecka. Tiden går fort.