Regn, regn och så mer regn har det varit idag. JR suckade och när jag bytt lakan i sängen och bäddat, drog han pälspläden över sig och sov ett par timma till. Han ville väl slippa se eländet. Jag tog en spadag och grejade med håret och kroppen. Inpackning och massering gjorde att min dag ändå kändes bra. Tror JR också tyckte att han vårdat sin kropp och knopp. För han var betydligt gladare efter duschen sedan.

Kan man kalla det regndepression? Kanske för det rann som en flod nere på gatan. Grönsakstanten ska nog öppna sin försäljning i morgon för nu har gamlingarnas bil körts ut från garaget som är försäljningslokalen. Nu ska det krängas frukter,grönsaker,vin och annat i lokalen som med all sannolikhet skulle få stängas i Sverige av hygieniska skäl. Men jag tror inte att någon dött av det grönsakstanten säljer då det är biodynamiskt odlat. Men hon hade nog önskat lite bättre väder inför starten.

Hundarna är inte glada idag utan mer trötta skulle jag vilja säga. De fick en kokt varmkorv i maten idag som tröst för det tråkiga vädret. Knappt att de ville gå ut när jag försökte vara snabb då det höll uppe en stund. Fast det sket sig ändå för mina gummiskor var fulla av vatten och sandalerna genomsura. När jag vände på dem så rann det vatten ur dem. Där kom jag på att ta in både mina och JR:s. De får stå i badrummet så kanske de torkar tills senare.

Regnet gör en sömnig och Turbo somnar ofta när hon tittat ut ett tag. Men det är roligt att ha henne nära för hon lyssnar väldigt bra tycker jag. Vi ordnade lunch och det brukar JR göra men man kan väl överraska eller hur? Man ska ta hand om sin rara make och det är små saker som är de viktiga. Jag hade kanske också mått bra av en tupplur men eftersom jag är en nattuggla så hade våra kvällar blivit väldigt sena då och JR hade nog inte klarat det. Han behöver fler timmars sömn än jag. Så när han tupplurar så skriver jag eller pysslar med annat som spa.

Kuma föredrar soffhäng på eftermiddagarna och då brukar JR läsa i en bok eller se något å netflix eller plattan. Låt er inte luras av ljuset, det regnar för fotot är från idag. Men det är fortfarande väldigt ljust. Något som jag är väldig förundrad över och som är positivt. Jag ska köpa mig ett staffli så småningom och börja måla igen. Men det brådskar inte för just nu vill jag bara uppleva ett år i Thézan. Snart har vi bott här permanent i ett helt år. Då menar jag i vårat hus. Vi kom ju ner hit redan förra året med husbilen och ser man till dagens datum hade vi inte tillgång till huset ännu.

Vi trodde att vår vistelse skulle bli lite av en semester när vi väl hittat huset och varit hos notarien första gången. Men istället fick vi ett litet helvete då vår bank bytte personal som de bytte underkläder. Papper vi skickat in lämnades inte till nästa och vi fick scanna och posta som galningar. Tänk er att sitta med tre stora hundar i en husbil och försöka placera en skrivare på ett bra ställe. Sedan få igång den trådlösa utskriften. Ibland hade vi god lust att bara ge tusan i allt och köra upp till Sverige. Våra föräldrar tacklade av mer och mer så det gjorde ont i hjärtat.

Men vi klarade det och nu är vi på en bra plats i livet. Snart kan vi se tillbaka och må bra av det. Frågan är om vi kan göra det med covid-19 också ?