Allt väl

Resenären ringde och är nu i tryggt förvar hos H. De körde förbi Jula och köpte silikonformen till omniaugnen. Vår gamla har ju spruckit efter idogt användande. Inlägget är så bra för man slipper skrapa kanter då något bränt fast. Bara att diska försiktigt i vatten och färdig att använda igen. Nu blev det även två shorts som är riktigt tåliga och H har ju inga så det var bra eftersom vi har +36 i skuggan idag. Jeans är inte någon bra idé då.

Tydligen skulle det bli köttfärsås med spagetti på det hållet idag, jag kör en sallad för mer orkar jag nog inte i denna värme. Hundarna är som slagna och orkar just inte göra någonting mer än att sova.

 

Det fäktar en svag vind och Turbo har nosen mot det öppna fönstret. Kuma har lagt sig i skinnsoffan och där blir han nog fram tills det är dags för middag.

Jag sitter på lagom avstånd från vår bärbara airconditioner och vilken tur att Mr J är bevandrad i kylteknik för denna är helt underbar. Sitter jag inte och räknar ner tills Mr J kommer ändå? Jo, det gör jag för jag saknar min bästa vän,make och bollplank. Vi har gjort denna resa tillsammans med allt vad det innebar av arbete,nervositet,förlorade vänner,anhöriga och glädje när vi nu har ett fint hus.

Detta kapitel av livet är vårat. H har vuxit till en fin människa som kan ta vara på sig själv, så han behöver vi inte oroa oss för. Min älskade pappa är hos mamma nu. Pumpemannen Unkas vår stora luns till hund, snällare hund har aldrig gått på jordens yta är i hundhimlen. Han som skull fått en ny trädgård och vad han hade älskat detta. Minnen poppar upp av både det ena och andra slaget.

Men se framåt och gläds åt det som kommer. Så slår det mig att jag kanske aldrig kommer att åka till Sverige igen! Eller så kanske vi gör det? Nu kan vi faktiskt välja vad vi vill göra. Det är nästan som att ha ett blankt papper framför sig och fundera på vad som ska stå där.

Snart ska hundarna få sin middag och så ska vi ut och vattna lavendeln och de där buskarna jag inte vet vad de är. Men vatten ska de få. Oleandern också.

 

 

Annonser

Måndag igen

Så skönt att det mojnat och vinden vänt. Med +23 i skuggan och lite vind, passade jag på att köra en maskin med tvätt som nu hänger och torkar. Skyndade mig iväg så fort vi vaknat och innan frukost var allt klart. Har väntat på att vinden skulle bli mer normal, så det gäller att passa på då det händer.

Dörren är öppen idag och Turbo ligger och kikar ut. Hennes favoritplats när det inte blåser hårda vindar. Vi har en del administrativa sysslor idag. De sista pappren ska fyllas i och i morgon ska vi köra till posten och skicka iväg dem. En del inköp blir det på Intermarche i Vias också. Men eftersom vi inte behöver så mycket åker vi inte ända till Bezieres och Lidel. Förhoppningsvis är det de sista pappren som ska skrivas under fram till sista mötet med notarien.

Mr J pratade med en holländare igår och han sade att vädret var bedrövligt längre norrut. De var på semester och idag har de kört vidare mot Spanien. Vi hade ju funderingar på det tidigare, men det är tur att vi stannade här då det varit en hel del att göra pappersmässigt. Vi har ju turen att få hjälp av vår mäklare som tar mot den post vi fått.

Just nu känner vi oss inte som turister och det viktigaste är ändå att få vårat hus. Trodde inte att vi skulle hitta det så fort som vi faktiskt gjorde. Det var ju det fjärde huset vi tittade på. Men när det känns rätt så är det bara att slå till anser vi.

Detta är en gammal bild och jag kan konstatera att trädet faktiskt har fått fler gröna blad. Samt att den tvätt som hänger ute nu består mer av t-shirts än långärmade tröjor. Några badlakan och handdukar hänger också på tork. Dags för byte av dem. Jag kunde inte tvätta mer idag då klädnyporna inte räcker till och vi har faktiskt två linor sträckta, istället för bara en.

Men av ren lathet orkade jag inte fota tvätten idag. Det hade ju inte blivit särskilt olika denna bild. Jag ser fram mot att ta foton på huset och byn när vi kommer dit. Då blir det lite resande till Ikea i Montpellier för våra inköp. Låter lite som att jag känner mig sysslolös och det stämmer nog. Vi är mer än redo för förändring och att få leva ett mer normalt liv nu. Med normalt menar jag att få in rutiner med hundarna. Som promenader vid vinfälten och pysslande som tillhör ett hem.

Här var det drag minsann

Blåsten tilltog igår kväll och tydligen gillar inte masterna sydliga vindar, för vi fick problem med att komma in på internet. Mr J skulle ringa till H och hamnade hos någon fransk telefonsvarare. Tillslut fick vi kontakt med honom och då var det han som ringde oss. Sedan tänkte vi se på Svt-play och något Rapport blev det inte. Så fick Mr J upp Aktuellt på sin mobil och vi tittade på det programmet en stund. Försökte koppla upp ena plattan och fick in Trädgårdstider på Svt. Så det tittade vi på tills det var dags att sova.

Med vind från syd har vi den på sidan av husbilen och det var nästan som att vara på en båt. Men vågorna mullrar så man skulle tro att det går tåg förbi hela tiden. Jag var orolig för att både Mr J och Unkas skulle bli sjösjuka så den sistnämde fick en lugnande tablett. Tror att det hjälpte för han sov hela natten. Jag vaknade vid två tillfällen då takluckan skallrade och fick dra igen den mer och mer för varje gång. Vi öppnade den över köket pyttelite så vi fick ändå in den luft vi behövde.

Blåsten håller i sig och nu har solen börjat visa sig så det blir kvavt och varmt inne. Vi måste ha dörren öppen vilket hundarna inte tycker är så mysigt. Det prasslar och rasslar i palmerna. Fönstren mot havet är blästrade av salt och vatten från havet. Man ser inte mycket genom dem. Så fort det lugnar ner sig ska jag ut och putsa dem. För det ska lugna sig och värmen komma tillbaka.

Idag har vi kontakt på internet och har klarat av våra bankärenden. Lite duschning och man mår rätt bra ändå. Men fy så trött jag var igår efter vår inköpstur. Kanske gjorde blåsten sitt till. Mr J har prickiga jeans efter att ha gått med hundarna i förrgår. Salt, sand och voila, de har små fina beige prickar. Han tycker inte att det är fint så de ska sköljas så snart det går att ha tvätt på tork.

Ja, så har vi det idag nere vid Medelhavet. Blåsigt, +16 och lite sol mellan molnsjoken. Men jag längtar inte tillbaka till Sverige alls.

 

 

Ännu ett rum klart

När Mr J körde till Trelleborg, passade jag på att rensa ur städskåpet och alla hyllor i grovköket. Nu stryks det inte fler plagg i detta hus, för strykjärnet är nedpackat i en låda. Endast det vi kommer att använda dessa veckor finns kvar och så hundarnas schampoflaskor som också ska packas ner. I morgon går jag loss på köksskåpen och där behöver jag lite handräckning från Mr J. Jag är ju som jag tidigare sagt, inte särskilt lång.

Det är nyttigt att flytta och då menar jag inte endast att mycket bra att ha saker kastas. Det rensas i huvudet också och vi pratar en del om allt vi upplevt i detta hus och i byn. Många verkar ha retat sig på att vi har tre stora hundar, de bilar vi ägt och vår älskade husbil. Vi är inga rika knösusar, utan har prioriterat vissa saker i vårat liv. Vi har sparat och jobbat ihop allt och utan att ha fått hjälp från någon. Våra föräldrar levde sosseliv och var inte förmögna. Men som sagt den svenska avundsjukan har ibland känts påtagligt.

Vårat hus har varit vår borg och vi har känt oss trygga här tills stenar började kastas mot vår dörr och smällare på vår trappa. Byn har förändrats sedan vi flyttade hit och jag kan inte säga att det blivit till det bättre. Bykänslan är borta då alla hejade på varandra, istället för att titta snett. Kanske beror det på att de som befolkade byn då blivit gamla, flyttat härifrån och dött? Nya människor har flyttat in från storstäder och en annan anda mer lik de som är i städerna infunnit sig.

Vi kan nog konstatera att de finaste åren som denna by haft, har vi levt här. Nu ska här byggas fler bostäder och jag tror att det tillslut blir som en sovstad, där de flesta arbetar utanför byn och endast befinner sig här på kvällar och helger. Därför känner vi oss väldigt klara med både huset och byn. Vi lämnar när våra grannar bor kvar, trots att vår närmaste också ska flytta om någon månad. Man vet inte hur länge de andra kommer att bo kvar.

Som ni märker har vi verkligen diskuterat vår flytt ordentligt och kommit fram till att vi gör rätt. För naturligtvis har denna process pågått i flera år och vi har backat av och till. Men det är värre att vara orolig för hur det ska bli där man bor än att ändra på sitt liv. Av erfarenhet kan jag konstatera att för varje flytt jag gjort så har det bara blivit bättre. Våga vinn!

Tror att det är farligt när man slutar vara nyfiken. Det är då man blir riktigt gammal. Det finns så många fina platser på vår jord och vi vill inte dö nyfikna.

Söndagsflum

Idag har jag inte gjort så många knop efter hundpromenaden. Vi går alltid den långa svängen på morgonen innan frukost. Det ska ju vara bra att röra på sig innan man äter. Jag gick ut så käckt i bara tröja och byxor. Det var faktiskt lite bitigt i blåsten och nu raspar det i halsen. Har väl lyckats ordna en liten lätt förkylning kanske? I morgon blir det jacka.

Förutom några vändor i trädgården har inte hundarna visat något större intresse av att vara ute. För första gången sedan maj har vi stängt alla fönster. Köksfönstret var så trögt att jag inte fick ned handtaget. Onödigt att vädra för kråkorna.

I morgon öppnar riksdagen efter sommaruppehållet och det ska bli ett underhållande spektakel. Hoppas jag slipper skicka upp hink och spade till ledamöterna.

Glad Midsommar

Trots att jag har lite av en sorgens dag idag, önskar jag alla en glad och torr midsommar. Då menar jag vädret och humöret. Det är femton år sedan min mamma blev dålig på midsommaraftonen. Vi hade samlats till bords och mamma säckade ihop. Det blev en snabb middag och sedan ambulans till sjukhuset. På midsommardagen satt jag och pappa vid mammas bädd och tog farväl. Operationen gick ej att genomföra då mamma var i så dålig kondition att hon inte klarade det.

Allt kändes så overkligt och jag såg in i hennes ögon då livet försvann ur henne och hon kramade min hand så hårt. Ibland känns det som igår. Idag var jag hos pappa som nästan är förväntansfull inför att få somna in. Han säger att han har varit där borta och vet exakt hur det är. När jag blir sorgsen säger han att han vet att det kommer att bli så bra.

Men tillbaka till nuet och efter två korta regnskurar har det faktiskt varit sol. Inte så varmt +20, men det är ju ändå midsommarafton.

Så ännu en gång Glad Midsommar!!!

I brevlådan

Fick en broschyr igår och undrar lite vad som händer.

Ska vi börja förbereda oss redan nu eller vad menar myndigheterna? Samla konserver och annat för att en kris eller ett krig närmar sig?

Vi såg ett flertal Jasplan flyga över Öland när vi var där. Men jag trodde att det var vanliga spaningsuppdrag de var ute på.

Jag kommer ihåg att vi hade en liknande broschyr hemma när jag var liten. Det var ju krig lite här och var även då. Men att det skulle komma till Sverige trodde man inte. Men vi fick lära oss i skolan att krypa under bänken om någon släppte en atombomb. Det var vi barn oroliga för.

Nu känns det bra att ha en husbil där vi har det mesta. Men det är ju för att slippa packa in och ut var gång vi åker ut.

Lite obehagligt är det att få denna broschyr. Men man får även en tankeställare. Vi bor ju inte på en isolerad ö, och mot terrorister är det svårt att värja sig.

Söndagsfunderingar

En ostlig vind svalkar oss idag och det är skönt när det är +22 i skuggan. Inte ens Turbo orkar springa rundor i trädgården. Jag har tittat till alla mina växter och gett dem vatten. De var lika törstiga som hundarna efter långrundan i morse.

Om vädret blir sämre eller bara molnigt ska jag tvätta fönstren. Jag tar dem inifrån och Mr J tvättar utsidan. Teamwork.

Idag är det riktigt tyst i byn och det enda jag hör är fåglarna som kvittrar. Lugnt och skönt med andra ord.

Jag har så smått börjat gallra i mina garderober. Finns en hel del kläder jag inte använder längre och det beror på att de antingen krympt i garderoben eller är urtvättade. Felköp gör jag inte nuförtiden då jag så sällan köper nytt. Först efter noga övervägande gör jag mina inköp.

Som väntat vann kvinnan med vansinnesblicken finalen i Eurovision. Israel vann alltså och vad jag vet ligger inte det landet i Europa. Men det finns säkert en anledning varför det landet är med. Jag undvek att se inslaget då kvinnan gav mig mardrömmar då jag såg delfinalen. Det jag undrar lite över är om Israel verkligen kan hålla i tävlingen nästa år? Det är ju rätt oroligt där nere just nu. Blir det krig eller inte? Återstår att se.

Nu ska jag ut och njuta av det fina vädret.

Skåne i focus

FN:s säkerhetsråd har landat på Kastrup och i morgon ska allvarliga frågor dryftas på Backåkra utanför Ystad. Dag Hammarskjölds fina gård ska få besök av dagens ledamöter i säkerhetsrådet. Man får hoppas på att miljön ska medföra något bra resultat.

Jag har grävt i myllan här i skåne och rensat bort åtskilligt ogräs som frodats i rabatterna. Det känns i ryggen ikväll. Hundarna har fått ännu en dag ute i trädgården. De är helt slut och sover allihop. Turbo bara älskar friheten att springa runt och att få vara ute precis när hon vill. Naturligtvis gick vi en långrunda i morse så de fick läsa tidningen. När de väl gjort det är trädgården roligare.

Passade på att rulla ut pappa på en runda och det gjorde honom glad. Vi mötte även en bekant till honom, som han tidigare spelade bridge med. Det blev ett glatt återseende. Pappa klarar inte av att spela längre då synen inte är vad den var och hjärnan inte är så snabb. Något pappa är så medveten om och saknar. Det var en fin förströelse tidigare. Nu blir en del dagar så långa för honom. Men idag var han glad och tyckte livet var toppen.

Bara funderingar

Jag brukar fnula på saker i duschen och ibland blir de till inlägg i bloggen. Idag var det namn som snurrade i huvudet. För många ”kändisar” döper ju sina barn efter städer. De heter Paris,Bronx,Phoenix,Athena och så vidare. För oss i Sverige låter det ju väldigt snyggt och exotiskt, men vad tycker de som bor i dessa städer eller på dessa platser? Jag tänker faktiskt inte lägga ner någon tid för att undersöka det.

Istället flög mina funderingar till om någon skulle få för sig att döpa sitt barn till en svens stad eller plats. Vad sägs om Skövde Eriksson, Ystad Persson, Kvikkjokk Andersson? Om ens barn en dag kommer och säger att alla ska hem till Skövde och lana. Man sätter kaffet i vrångstrupen och säger : ”men lille Erik du kan inte åka till Skövde själv.” Får man då till svar att Mölle, Fittja och Göte också ska dit, funderar man kanske på om barnet har feber. Men varför skulle man inte kunna döpa barn till detta? Fast jag vet inte om Fittja är särskilt bra för barnet vill säga.

Själv hade jag gärna hetat Ystad, eftersom jag tycker om den staden. Men då jag föddes var det dubbelnamn som var inne. Vilket jag har tyckt varit så jobbigt när jag växte upp. Jag fick ett andra namn också: Maj. Inte en hit under min uppväxt, fast ingen retade mig för det. Min kompis hette Viola i andra namn och hon tyckte inte det var speciellt roligt.

För tjugo år sedan började jag att använda hela mitt namn. Det kändes som att jag vuxit i det. Jag var stark nog att bära det och nu passar det bra tycker jag. Inte heller Maj är något jag ratar. Fint att ha namnsdag en hel månad. Jag firar mig själv varje dag, för ingen annan har fattat att de ska göra det.

Den som får namn som Paris eller Stockholm har mycket att växa i och det kanske är jobbiga namn att bära. Många byter ju namn då de inte anser att det är rätt för dem. Det tycker jag absolut att man ska göra om så är fallet. Har själv gått och funderat på det i tonåren. Ditt namn är du och det första en ny bekantskap lär sig om dig. I nästa liv ska jag nog heta något storslaget som Niagara eller Kilimanjaro. Det blir en utmaning.