Jag vaknar av att Turbo vill kela och trots försök att få sova lite till ger hon sig inte. Bara att acceptera och sakta vakna till en by i absolut tystnad. Så hör jag fåglar som kvittrar och inser att jag fortfarande bor på en levande planet. Vi har inte bråttom att ge oss ut men Turbos mage knorrar så jag stiger upp och öppnar dörren till henne, varvid hon kilar ut. Sätter mig på sängkanten och tar mobilen för att kontrollera vad vi får för väder idag. Man försöker göra normala saker i en onormal värld. Törs jag läsa nyheterna? Hur många har blivit dödade i Sverige av idioter med vapen och vad händer här i Frankrike?

Vi har solen som värmer skönt och tröstar en del i allt elände. Igår såg JR ambulansen på George Clemensau och det ger en klump i halsen. Jag har min vipplardag och det känns tryggt. JR ska stapla ved i vårat lilla skjul. Se där har vi väldigt normala saker att ta oss för.

Tomt på gatorna och vi hör inte många bilar. Grönsakstanten vaktar barnbarn och går fram och tillbaka inne på tomten med vagnen. De gamla kommer ut på sin balkong och får en glimt av sitt barnbarnsbarn. Något positivt trots att de nu är inlåsta mer än någonsin. Vi har vår trädgård vilket vi är oerhört tacksamma över.

Undrar var alla människor är? Bilen som syns är parkerad och inte en människa syns. Fast några kom förbi på sin en timmespromenad och avstånden var det väl lite si och så med. Men de gick två och två fast en och en är det som gäller.

En plats i solen har vi dock tack vare vår trädgård. Sol eller skugga vilket vi efter årstiden föredrar. Jag satt på trädäcket ett tag och så kom det upp en nyhet att en präst blivit attackerad i Lyon. Suck, där försvann dagens glädje för en lång stund. Tur vi anslutit oss till asagudarna här på udden 🙂 Men JR saknar hagelbössan och han har ju vapenlicens så det hade kanske varit bra att ha en bössa utifall att? Fast jag är mot våld och anser att myndigheterna = polisen ska kunna skydda oss. Vad skulle hända om fransmännen gav sig ut och attackerade alla imamer? Så ociviliserade är de inte.

Här är en bit av min träningsrunda. Jag kan gå upp och ned här utan munskydd och intyg om vart jag ska. Ned till grinden och upp till verkstaden/tvättstugan och nu funderar jag på att räkna stenarna för skoj skull. Man ska ju sysselsätta hjärnan och ha ett mål med sin sk träning. Lutningen är lite av en utmaning för mitt ben och jag ska inte gå på tid så det blir antal steg istället. Man är ju up to date med en app för tusan.

Men i morgon ska vi ta oss an golven så det blir nog tillräckligt med träning där tycker jag. Söndag och första november vad nu det kommer att betyda. Vi lever ju lördag hela veckan.