Kompakt tystnad i byn

Nu kan man riktigt räkna de fordon som kör på Clemencu och fåglarna hörs väldigt högt tycker jag. Fast nu behöver de inte försöka överrösta någon trafik. Vi vaknar oftast till fågelkvitter och sol men inte det senaste idag. Himlen va kompakt grå. Nejdå, jag klagar inte för oftast är det sol och blå himmel där vi bor.

Vi börjar väl dagen med yoga och vi har alla vår egen stil när det gäller utövandet. En del av oss är vigare och kör mer avancerade ställningar. Men bara vi försöker så är det bra anser vi. Jag kör ju inte utomhus men visst skulle det vara härligt när det blir liiite varmare.

Annars har vi kört golvprojektet idag och nu doftar det av lavendel inomhus.

Vi är instängda men ändå inte då det enda galler vi har är runt tomten. Här kan vi röra oss fritt och blomma ut som vi vill. Tur att vi tränat på denna tvåsamhet i många år för vi känner det inte som något tvunget. Vi var nog redan från första stund två pusselbitar som passade ihop i livets stora pussel. Nu lever vi ovanför många andra som kanske har det väldigt kämpigt där nere på gatan. On top of the street liksom.

Det gäller bara att hänga kvar och försöka blomma där man är. Nu är det höst i vårat lilla hörn av världen och vi är glada för den värme som dröjer sig kvar. Än är det inte dags för jackor eller fleeströjor utan vi klarar oss med västar och långärmade tunna tröjor. Mitt ben och min fot tackar för det. Kuma har blivit rörligare och verkar gladare efter att vi började med tabletterna som intas med en bit skinka. Så nu har det blivit ett populärt inslag på morgonen.

Vi rör oss ute i trädgården så mycket vi bara kan. Hundarna verkar mycket nöjda och sover som slagna var kväll och natt. Nu gäller det att ta oss genom denna nya coronavåg så bra vi kan. Smolket i bägaren heter terrorister och nu hoppas jag på Karma för dem. Må allt slå tillbaka på de som gör dessa illdåd. Fantiserar ibland på vad jag skulle göra om jag hade superkrafter och då hade det varit synd om alla extremister kan jag lova.

November och Allahelgonahelg innebär ljus för de som gått bort. Så mamma, pappa, och alla andra som jag saknar får en ännu större tanke än vanligt. Jag tänker alltid på dem och kommer aldrig sluta minnas dem. Britta, Ingemar, Sune, Gunbritt, Ragnhild som räddade mitt liv en gång. Kram på er alla.

4 svar till “Kompakt tystnad i byn”

  1. Första bilden är bara så bra tycker jag.
    Det gläder mig att Kuma har blivit rörligare efter den medicin som ni köpte till honom.
    Om jag hade haft superkrafter hade jag anslutit mig till dig och det tror jag många andra hade gjort också. Då skulle vi bara göra gott här i världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.