Vi vågade oss ut

Lite gråmulet när vi steg upp i morse men nu var det bestämt. Vi skulle utanför grinden idag och ut i den stora vida världen. Eller så långt var det ju egentligen inte till Beziers. Tio minuter närmare bestämt. Men det kändes lite darrigt ändå efter dessa veckor med inlåsning.

Turbo var i extas och Kuma måttligt road. Men vi fick med oss bägge hundarna och JR rattade ut på stora vägen.

Lite småmulet fortfarande men det ser ju hoppfullt ut. Inte så mycket trafik faktiskt.

Trots att det regnat en hel del i två dagar var det rätt torrt på vägen. Än så länge är det ingen fara här nere vid slätten.

Såg en del människor ute vid vinfältet och de klipper och pysslar där ute. Såhär långt känns det väldigt bra och min nervositet släpper. Dags att börja njuta av åkturen istället då. Nu kan jag åka hur långt som helst nästan.

JR backade säkert in på Lidels parkering ovanför veterinären. Sedan tog han hundarna i tur och ordning för klippning av klor. Kuma är mest som en spottande och fräsande drake då han är väldigt känslig i sina tassar. Men med munkorg och en bestämd tös viftar han på svansen efteråt. Så nu har hundarna fina tassar och de är så glada efteråt. Turbo är inte lika känslig och har inga problem med att man hanterar hennes tassar. Men och här kommer det stora mennet, veterinären hade inte tid att vaccinera Kuma så vi fick en tid i morgon eftermiddag. Så det blir en tur i morgon med. Men det har vi inte berättat för Kuma.

Efter att ha ätit upp mina äggmackor frågade JR om vi kunde åka hit då han ville köpa en fleesjacka. Här måste jag berätta att han hade en fin med dragkedja fram som han lyckades bränna hål i. Inte direkt något man vill gå ut och handla i. Sedan körde vi hem, men stannade vid vår Super-U. Jag gick med in och vi fick med oss allt vi skulle ha utom en vettig stekspade. Vi får titta någon annanstans.

När vi körde in i byn möttes vi av solen och i ett par timmar kunde vi verkligen njuta av vädret. JR såg att vi fått en spik i ett av däcken på Mackan så han körde bort till däckmakaren. Jag satte mig ute i solen och väntade.

Det är ju något visst med blå himmel eller hur?

2 reaktioner till “Vi vågade oss ut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.