Jaha, vi skulle köra en sväng och köpa en Ellen, men först måste Bettan lämna oss. Alltså begav vi oss till återvinningen.

Lite disigt i bergen men det var ju inte dit vi skulle så vi var inte ett dugg oroliga. Svängde vänster mot återvinningen som ligger ett par kilometer från vår by. Jag blev så glad när JR berättade att en dam kommit springande och tagit Bettan från honom. Hon får den tlc hon behöver och ett nytt liv. Jag har haft henne i tjugo år och då var hon inte purung. Men sedan jag bröt benet och krossade fotknölarna har jag inte cyklat alls. JR har ju gjort det då vi varit ute med Mackan. Nu har ju JR teslan och tittar inte åt Bettan så det var dags att hon fick ett nytt hem.

Jag hade ju spanat in ett kap på en Ellen, trodde jag och vi fortsatte på ringleden runt Beziers. Inte mycket trafik och vi närmade oss mitt mål.

Rundade den fina rondellen vid Villeneuve les Beziers och där tog vi till höger.

Här skulle vi in och kamma noll. Inte fanns det den Ellen som de annonserat om. Tydligen en lockvara men de fick tji om de trodde att vi skulle köpa något annat. Vi gick ut väldigt nöjda med att inte ha handlat en enda pryl. Ska de vara så kan vi också vara så.

Tänkte att de kunde ha Ellen här så vi körde hit. De har flera dyra varianter och en som var nja. Men nu började jag hålla hårt i plånboken och den lilla smålänningen som trots allt finns i mig när det gäller vaknade upp. Vi var även till den nyöppnade affären som säljer tillbehör till husbilar. Där fanns det många Ellen men nu låste jag plånboken för det var för dyyyyrt tyckte jag. Ingen Ellen än så länge och jag bidar min tid. En dag är hon här och till mitt pris. Vi körde mot hemmet.

Alltid skönt att se denna välbekanta vy. Snart hemma i byn igen. Lika disigt där borta men vi ska ju inte ända dit så ingen anledning till oro.

Nu börjar vår fina allé skifta i grönt precis som många träd. Namnet på skylten är den by som ligger efter vår och är lite missvisande men det har väl kanske något med området att göra. Jag vet inte men tror att det gör det.

Där till höger skymtar vårat ena vinhus där vi kan fylla våra flaskor. Ännu mer till höger syns ett vinfält som inte har kvar några plantor. Var de för gamla eller är det så att man måste förnya efter x antal år? Kan för lite om sådant men tror jag inte är helt fel ute.

Så var vi framme vid Super-U och nu öppnade jag plånboken. Tag två eller tre och betala för en var det som gällde här. Klart jag gjorde det av de saker som jag brukar använda. Nu har jag ett litet lager som räcker ett tag.

Men så skönt det var att komma hem. En stund på trädäcket och en liten kall gjorde att vi kunde andas ut igen. Hundarna var like glada och nu blir det en helg hemma.

Luras inte av himlen för det har varit varmt idag.