Funderingar om väntan

Visst är det så att vi går omkring och väntar på något hela tiden. Antingen har man beställt något, ska få tillbaka på skatten, att solen ska titta fram, eller helgen ska sätta igång. Små saker och händelser eller stora saker och stora händelser. Jag som tycker att det inte finns något värre än att vänta och ibland känns det som att jag alltid väntat på något eller någon.

Undrar om någon känner igen sig i detta? Jag tror ju att den som läser här kan göra det. Varför har jag funderat över detta nu då undrar kanske någon? Jo, vi väntar på något mest hela tiden tycks det. Just nu väntar vi på en bäddsoffa med överdrag som vi beställt. Andra gången vi beställt på BUT och samma visa nu att det dröjer innan varan kommer. Kunde kanske valt en annan affär, men vi hittade inte rätt soffa någon annanstans. Så nu väntar vi igen.

Något mer vi väntar på är ju nya Gps-Lennart. Men där vet vi mer hur läget är och kan räkna ut när den anländer. Sedan har åtminstone jag väntat på att växterna ska vakna efter vintervilan och då ävenså värmen.

Nu har vi ännu något att vänta på och det är att H ska anlända hit ner efter att inte setts på två år. Det närmar sig också så den väntan är helt ok.

Turbo har fått en vana att ligga här i rosenbuskarna och nu undrar jag lite vad hon väntar på, om hon nu gör det? Eller så är det bara en fin koja hon hittat. Sedan är det ju skugga här och det var inte så illa att ha idag. Värmen kom på riktigt idag och nu har vi +22 vilket är så skönt. En väntan är över just nu i alla fall.

Blir så glad när lyckoklövern blommar och det är lite av en börja sommar blomma. När jag var liten så var det Tussilago som var början på våren. Liljekonvalj plockade vi till skolavslutningarna i lågstadiet. Hade helst velat ha Gullviva men även om vi visste var de växte så fick vi inte röra dem då de är fridlysta. Men ibland cyklade vi bort till Folkets Park där de växte och tittade på ängen av allt guld.

Min väntan på att tulpanerna ska slå ut är över och jag är mycket nöjd hur det blev, men…. Ja, det finns ett men. Det blir fler lökar som ska ner i jorden till hösten. Så nästa år ska det blomma i överflöd. Detta var ju ett prov om det skulle bli bra, så nu kör jag all in. Nu är jag i väntans tider på om det ska ploppa upp någon solros senare i sommar.

Nu ska jag lämna det ämnet då jag kan konstatera att mycket av väntan beror på oss själva. Sedan finns det annat som man inte kan rå på och det bästa är att inte grubbla alltför mycket på det.

I morgon ska vi ge oss ut en sväng med Mackan.

  2 reaktioner på “Funderingar om väntan

  1. evadramin
    april 5, 2022 kl. 23:01

    Det är trevligt att vänta ibland när det är något man verkligen vill ha. Och så glad man blir när det kommer vad det nu är.

    • april 6, 2022 kl. 03:22

      Men ibland är det väldigt tråkigt också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: