Äntligen hemma igen

Vi vaknade nästan innan mobilen signalerade att det var dags. Det var ju sista resdagen för oss och vi längtade hem. Passade på att tömma tankarna på gråvatten. Hundarna fick en ordentlig rastning och sedan var vi redo för avfärd.

Vädret var idel sol och temperaturen steg ju längre dagen gick. Jag njöt av landskapet och efter några timmar började det kurra i magarna. Dags att stanna och äta en bit. Först tankning av Mackan och sedan köpte vi hamburgare. Det fick bli vår frukost och lunch. Hundarna fick en rastning och lite att äta de också.

Äntligen var vi i Lyon och det gick lekande lätt att komma förbi staden. Man väntar ju alltid att det ska vara bilköer när man kommer in i stora städer och vi blev glatt överraskade att det flöt på så bra.

Floden Rhone flyter ju genom Lyon och en lång sträcka gick vägen bredvid den. Många små vattenfall var det och jag knäppte massor av foton och några av dem lägger jag ut här.

Tänk att ha ett hus vid floden? Se alla pråmar och fritidsbåtar köra förbi medan man sitter på sin veranda med ett glas vin. Jag tycker att det är roligt att fantisera om hur det skulle vara att bo på olika platser som vi kör förbi. Har alltid gjort så när jag varit ute och rest. Innan mamma och pappa hade körkort och bil, åkte vi alltid tåg då vi skulle någonstans. Pappa var anställd vid SJ och vi åkte gratis. De hade det som förmån. Jag tycker om att åka tåg.

Vattentorn behöver ju inte alltid vara grå och trista.

Man undrar ju hur det var möjligt att bygga dessa enorma borgar. Denna finns precis då vi svänger upp på A9 mot Montpellier och det är en väg som vi är väldigt bekanta med. Snart hemma låter det i däcken nu.

Där kom skylten och där sjönk axlarna ner. Inte lång bit kvar sedan.

Äntligen nådde vi Beziers. Jag tycker alltid att sista biten till målet alltid tar så lång tid. Blir nästan lite segt.

Vi svängde av D612 och in på vägen till byn. Där nere ligger vårat hem. Bland vinfälten och innan bergen tar vid.

Vår fina allé som leder till byn. Jag tycker den är så vacker och den känns som en stor kram. Den säger välkommen hem när man varit ute och kört.

Där är äntligen vårat lilla hus. Stolt ser det ut över gatan och på andra sidan vinfältet. Vi var så glada allihop när JR låste upp grinden. Hundarna rusade in och nosade runt i trädgården. Sedan in i huset för att åter komma ut. Vi är hemma!!!

65 mil körde vi den sista etappen och totalt har vi kört 420 mil tur och retur. Då har jag räknat med det vi körde i Sverige. Det får räcka med långturer på ett tag nu och Kuma håller nog absolut med om det.

Idag fick jag mail igen från svenska ambassaden i Paris att de skickar ned våra pass till Toulouse, så nu väntar vi på besked när de är där. Jag har också beställt en ny baddräkt och kaftan så jag kan bada i poolen utan att behöva dra upp byxorna hela tiden. Har ju en tankini men gillar inte den speciellt. En baddräkt kommer att bli bekvämare.

Vädret har gått åt det varmare hållet och jag har gått från byxor, till shorts och kör nu med klänning. Vår ena ac har fått flytta ut ur garderoben och gör våra nätter ljuvliga. Trädgården har vi gått över och nu återstår småpyssel. JR har gjort rent poolen,tömt ur vattnet och fyllt på med nytt. Idag hade vi +27 i vattnet så det lutar åt ett premiärdopp i morgon.

Nu blir det foton och vardagsberättelser hemifrån.

2 tankar kring Ӏntligen hemma igen

  1. evadramin

    Sista biten till målet tycker jag också är seg.
    Så härligt för er alla att komma hem igen till ert fina hus och vackra trädgård.
    Varm väder och ett dopp i pollen måste kännas underbart.

    Svara

Kommentera