Eftersom JR lyckats få ihop fem säckar med grenar igår så kände vi att det var en bra dag att åka till återvinningen med dem. Så fick han vila ryggen en dag också. En promenad med hundarna ville vi också göra och det passade bra idag.

Rondellen vid Cornelihan är klar nu och den har man byggt då det varit många olyckor då det var ett vanligt vägkors. Sist var det en ung flicka som förolyckades och det blev antagligen droppen. Tidigare var det en raksträcka ända från Thézan till rondellen upp till 612:an som är en ringled runt Beziers. Men nu försöker man göra det svårare att bara dra på hela vägen. Ingen mer ska behöva dö här.

Vårt första mål var alltså återvinningen för att bli av med våra fem säckar. Det var tomt på bilar när vi kom men det vällde in bilar efter oss. Det blev trångt och jag ville därifrån snabbt. Dags att köra mot vårat ställe vid Canal Midi för en promenad.

Tillbaka till rondellen och sedan åt höger mot leden. Cornelihan ligger väldigt fint och jag tycker om den byn väldigt mycket. Den är mindre än vår by men kanske charmigare. Fast vi har alla serviceanordningar så som bofast vill jag inte flytta.

Hösten är väg även här nere och det känns faktiskt rätt bra. Vi har årstider här också om än inte så markanta. Det är inte lika kallt med andra ord.

Vinfälten börjar skifta färg och jaktsäsongen har börjat. Men man får jag på förmiddagarna och sedan är det förbjudet. Fast vi har en granne som inte verkar bry sig. Han har nog fyra eller fem hundar i en stor bur på andra våningen av huset och några av dem är tydligen de som får följa med på jakt. De har bjällror runt halsen och jag har ingen aning om varför. Men det ska väl vara så. Som de vi adopterade Lino från så har fransmän än väldigt konstig inställning till sina hundar. Åtminstone här i Languedoc.

Idag gick vi på cykelbanan med riktning mot Beziers istället för mot Portiragnes. De har nämligen haft vägen avstängd då de kapat flera plataner som fått en sjukdom. Nu ska de plantera nya träd efter kanalen och stora affischer är uppsatta som berättar om det. Men det tar ju tid innan de växt upp till stora vackra träd.

När vi gått vår promenad som idag var på 3 km och jag är så stolt att jag kan gå så långt idag utan att få ont i ryggen eller foten. Simningen har verkligen gjort sitt för att stärka både ben och rygg. För mig som sprungit maraton tidigare och gått en mil om dagen med våra hundar är detta kanske inte mycket att skryta med men efter att jag bröt benet och krossade fotknölarna är det ett stort framsteg. Ska på peka att jag gick utan vilopauser. För ett år sedan klarade jag inte det.

Vi körde förbi koloniträdgårdar utanför Serignan och ut mot Vendres plage som ligger precis på andra sidan Leucate där vi semestrat tidigare år. Kom på att vi kan köra dit och gå våra promenader där ibland. Tänk, så länge sedan vi var där. Roligt att hitta tillbaka till platser man tyckt om att vara på.

Vi hade glömt att etangerna som finns här och hur vackert landskapet är. Men roligt att återupptäcka. Nu var vi på väg hemåt och hundarna sov hårt.

Ibland kan solen,molnen bilda ett fantastiskt panorama och mörka moln rörde sig uppe bland bergen. Vi handlade en del på Super-U innan vi backade in framför vår grind.

Vi har haft en fin dag och det kan nog även hundarna skriva under på. När vi packat in allt kom det ett regnmoln och en liten skur. Men hundarna ville sova efter att de fått sin middag. JR gjorde dem sällskap och jag höll som vanligt ställningarna vid min dator.