Men hoppsan skulle det inte vara julafton nu då? Känns lite konstigt att det är en hel vecka kvar innan julhelgen är här. Bara att konstatera Factum est. Nya plattan har fått jobba nu under musikhjälpen och idag var sista dagen. Intressant att höra vad för musik som ungdomar i Sverige lyssnar på nuförtiden, för det är ju dom som ringer in och önskar om dagarna. Nu har vi inte tittat och lyssnat dygnet runt och det var faktiskt roligt att någon önskat Elvis Presley. En rolig bekantskap blev Hoja med sin låt Banan,melon,kiwi,citron. Så rolig låt och banal att den är bra.

Skriver inget om vädret då det lämnar något att önska idag. Men vi trotsade alla moln och var nog ute i ett par timmar. Lino har inga problem att hitta sysselsättning så länge det inte regnar för det tycker han inte om. Så man var lite småfrusen när vi väl stannade inomhus. Före det var vi ute i olika omgångar. Dagsljus goa vänner är viktigt under vintern. Vi försöker ta till vara på det, men snart vänder det och ljusare tider kommer snabbt.

Vi har gjort rent golven och jag har faktiskt bäddat med röd/vita lakan i sängen så lite juligt har vi ändå. Men jag är glad att vi inte pyntat för nu har vi blockerat dörren till dressingroom, då Lino gärna vill sno en av kuddarna på H:s soffa och leka med. Vi har även blockerat dörren till biblioteket då Lino gärna vill botanisera i JR:s bokhylla och efter att han lyckats sno åt sig tippexrullen och tuggat sönder den. Vi trodde att han tuggade på sitt horn. Vi stänger också dörren till sovrummet med nätet då Lino lyckats tugga på våra prydnadskuddar, vilka jag sytt ihop hjälpligt. Men droppen kom nog när han tog JR:s näsdroppar som jag lyckades rädda utan att han bet sönder flaskan.

Så om någon skulle säga att det är lugnt hemma med en valp skrattar jag rätt ut. När lillen blir trött händer det saker och han är snabb. Titta bort en stund och idag hade han min toalettborste i munnen. Han har ett enormt närhetsbehov och vi brukar turas om att natta honom när han är trött så han inte blir destruktiv. Men när man har dåliga erfarenheter från sin barndom är man rädd att somna för det kan ju hända att man blir lämnad ensam då.

Jag har inte berättat att han sover bredvid JR varje natt trots att han har en stor fluffig bädd bredvid sängen. Men JR:s arm är tryggare och ibland klättrar han över och sover mellan oss. Så för oss gäller det att göra Lino trygg och mer självsäker. Det är lite jobb med det men eftersom han är så snäll smälter vi som smör i solsken när han kryper in i famnen. Fyra månader har gjort honom trygg i vår trädgård och med omgivningen. Nu skäller han inte på alla som går förbi eller bilarna. Men postmopeden som är elektrisk blir alla hundar galna av och man hör direkt då det är den som kör förbi.

Vi närmar oss slutet på detta år och tankarna går tillbaka på allt som hänt. Det sorgligaste var att Kuma lämnade oss och det gladaste var att Lino kom. Tror inte vi hade klarat att sörja om vi inte fått Lilleman så snart. Turbo sörjde väldigt mycket och idag ser vi en helt annan hund som är glad. Så slutet av året går i dur.