Detta med dopp i gryta provade vår familj på en gång när jag var liten och ingen av oss tyckte att det var en hit. Den traditionen lämnade vi efter det och behöll endast talesättet. Så det brukar vi säga inför julaftonen. Länge sedan jag tittade på någon adventskalender på tv och nu tror jag inte att vi kan se den på svt-play då vissa program inte går att se. Jag saknar inte det men tycker att det är löjligt att inte ha tillgång till en del program. Men vi ser väldigt mycket på youtube och netflix nuförtiden. Sedan har vi fransk tv som är bra träning i språket. Men det är lite jobbigt att se alla dessa debattprogram. Fransmän älskar att prata verkar det som.

Vi har haft ännu en underbar varm dag med över +20 i skuggan. Fick ta på mig en hatt som skugga för ögonen. Turbo bara njöt hela dagen och låg ute än här och än där. Lino hade fullt sjå med att inspektera trädgården så inte allehanda otyg skulle ta sig in. Vilka otygen var misstänker vi är små näbbmöss som vi sett lite då och då.

Allt var ju frid och fröjd fram tills JR körde iväg till Super-U och matinköp inför julen. Han sade att han köpt en hel del kött som hamnade i frysen i verkstaden. Vi är så glada att vi köpte en extra frys så vi kan köpa på oss mat när det är billigt. Jag tittar sällan eller aldrig i den frysen så jag har ingen aning om vad vi har där, men litar på JR och hans förmåga till inköp. Men så körde JR iväg och efter det blev det till att vänta.

Det gäller att hålla ett öga på grinden hela tiden. Det blir ju väldigt lugnt för mig då aktiviteterna inte är särskilt yviga. Glädjen blir desto större när Mackan kommer backandes och JR dyker upp vid grinden. Idag har jag faktiskt haft väldigt jobbigt med att göra absolut ingenting. Det tar på krafterna ska jag säga. Turbo verkar inte ha ont i tassen längre och har busat upp Lino några gånger. Skönt att det inte var något mer än kanske ett litet snedsteg som orsakat det onda.

Vi har haft en helt underbar dag ute idag och det var snudd på att vi ätit sen lunch utomhus, men efter kl.15.00 börjar det bli kyligare och vi åt inomhus för att sedan sätta oss ute med var sitt glas vin tills vi märkte att Lino började hänga med huvudet. Han somnade på stört när vi kom in. Turbo var lika trött hon med.

Vi närmar oss nytt år och även Linos ettårsdag. Så fort att gått sedan vi hämtade honom. Men vilket lyckokast det blev på livets tärning. Ny dag i morgon och det vete tusan vad vi ska göra då. Men varför bry sig nu?