Idag är det vårdagjämning och enligt meterologerna har våren kommit ända upp till Sundsvall. Väldigt tidigt är det och många tycker nog det är skönt. Dagens väder är inte speciellt vårlikt, men när man hör fåglarna så anar man att den är här. Värmen ska komma senare denna vecka och då kommer kanske vårkänslorna också.
Jag tänker tillbaka på förra årets vår och hur den arabiska revolutionen startade. Fortfarande kämpar människor för rättvisa och demokrati i sina länder. En del våldsamt och andra lite lugnare med val. Vi trodde kanske att livet i Irak och Afghanistan var mer normalt idag, men tidningsartiklar säger det motsatta. Självmordsbombare utgör ett stort hot för människorna och det dagliga livet. För det är ju alltid så att det är de små extrema grupperna som inte vill att livet ska bli normalt. De vill fortsätta strida mot staten. Det finns så mycket ilska och uppdämd vrede hos de folk som varit förtryckta under lång tid.
Det som gör mig ledsen är att många unga kan räknas som förlorade, då de aldrig fått leva i fredstid, utan alltid haft våldet utanför sin dörr. Hur ska de kunna tackla en demokrati och ett samhälle som inte vill ha våld? Jag undrar hur det skulle gått för alla de unga nazistiska ungdomar som stred under andra världskriget, om Tyskland inte hade besegrats. Än idag lever äldre människor från den tiden som fortfarande har kvar sina nazistiska värderingar. De för dem vidare till de yngre. Ett resultat kan vi läsa om i tidningarna idag. Barn i judiska skolor skjuts ihjäl i Frankrike och nu senast i Toulose. Man undrar om det aldrig ska ta slut.
Ibland känner jag att det vore skönt att bo ensam på en ö. Slippa människor med så mycket ilska omkring sig. Jag som bor i ett någotsånär lugnt land som Sverige är krigstrött.