Sedan jag började arbeta hemifrån har jag sett denna äldre dam gå förbi. Tidigare kunde jag möta henne gående tillsammans med sin man, då jag var hemma på lunchen och rastade hundarna. De gick alltid arm i arm, med varsin vit käpp i handen. Tror inte de är helt blinda utan har grav synnedsättning båda två. De bor i en vit villa i närheten av mitt hus. Mannen har jag sett ute stapplande på tomten och tror han är blind idag. Han kanske var det tidigare också, men då kunde han promenera. Nu är de aldrig ute och går om dagarna.

Men damen, som är hans fru, kommer på gatan minst ett par gånger om dagen. Hon leder sin cykel och har det hon handlat i cykelkorgen. Har aldrig sett henne cykla. I ur och skur,solsken och blåst kommer hon förbi med sin cykel. Jag tror inte hon har svårt att gå, utan har cykeln som bärhjälp och stötdämpande mot trottoarer och annat hinder. Det hjälper henne att ta sig fram utan att gå in i saker. Undrar hur mycket hon egentligen kan se?

Jag hoppas att min syn alltid kommer bli så att jag kan läsa och se var jag går. Det skulle bli fruktansvärt tomt utan böcker. Nu finns det ju ljudböcker så berättelserna får man ju ändå, men jag skulle sakna lukten av en bok. Älskar att hålla den i mina händer och vända blad. Se hur många sidor jag har att läsa.

Idag har jag varit ute på landet i två omgångar med hundarna och efteråt mår både de och jag så bra. Sinnesro, kallar jag det. Jag skulle sakna naturens alla växlingar och djuren om jag tappade synen.