Så förbaskat höstligt det känns just nu. I morse när vi steg upp var det mörkt ute. Ähh, kändes det som och när det sedan småduggade höjdes inte humöret precis. När jag sedan läste i mina almanackor ,vilket jag brukar göra ibland. Jag slår upp den vecka som är just nu och ser att jag i många år varit lite höstdeppig just denna vecka. Otroligt nog har vädret veckan före varit varmt och soligt, för att förändras just vecka 40. Naturen kan sin almanacka.

Idag har det blåst rätt starka vindar och jag sade till mig själv att mannen hade enorm tur. För bara några dagar sedan var han ute på havet och hade det blåst såhär, hade han inte haft särskilt stor behållning av resan. Han har ju så lätt för att bli sjösjuk. För igår kom hösten till södra skåne och nu är den nog här för att stanna. Mörkt,blåsigt,regn och bara tråkigt i fyra månader.

Därför tag jag fram ”Optimist handboken” av Lucy Macdonald, ur bokhyllan. Här gäller det att försöka hålla humöret över vattenytan. Jag har läst till kapitlet där man ska skriva en optimistdagbok. Det ska jag, men inte idag. Tycker att jag fått tillräckligt med optimism för idag. Så den dagboken får vänta till en annan dag.

Just nu skulle jag gärna vilja vara med om ögonblicket ”plötsligt så händer det”, ni vet då någon skrapar en triss och får in full pott. Tror jag skulle flina i minst en vecka då. Så snälla gudar läs detta och stänk lite tur över mig i höst. Eller varför lite? Massor av tur vill jag ha. Tack.