Etikettarkiv: deppig

Administrativa saker avklarade

Publicerat av
1

Eftersom vi inte hade hunnit ändra folkbokföringsadressen hit ned så hamnade skatten för oss hos H. Igår hade vi ett evigt jobb att få ned fakturan hit. H fotade och jobbade på och vi tjatade på stackarn som gjorde sitt bästa. JR tog sig ned till Super-U och köpte kassetter till vår bläckstråleskrivare. Jag propsade på att vi skulle ha den kvar och nu hade vi nytta av den då kassetter fanns att köpa. Tonerna till vår laserskrivare har inte hittat hit ännu.

Jag funderar på att säga upp mig från IT-avdelningen men JR vägrar att skriva på uppsägningspappren. Nåväl vi fick ut ett troligtvis acceptabelt papper som JR postade idag. Livet ska väl inte vara alltför lätt eller hur?

Att vädret var åt det negativa hållet gör inte att vi jublar. Regn hela natten verkar det som och ingen sol alls på dagen.

Men vad tusan vi kan inte hänga läpp för det.

Vi laddar för lördagen och vipplingen säger jag. JR deppar då han inte kan vara ute som han vill. Kom igen säger jag bara 🙂

Vacker höstdag

Publicerat av
1

Inga måsten idag mer än rengöring av golven. Det är vått i gräset varje morgon nu och med tre hundar blir det smutsigt efter en vecka. Solen värmer och det är +15 nu på dagen så vi blev varma på vår hundpromenad. Turbo är i sitt löp och väldigt kelig. Tror hon haft pms då hon haft ett jobbigt humör ett tag. Nu verkar det lägga sig och hon blivit mer av sitt vanliga jag.

Jag tycker hösten alltid är lite sorglig och efter att ha varit hos pappa igår är jag lite nere. Det är jobbigt att se hur han tacklar av mer för varje vecka. Han tar det hela med jämnmod som vanligt, men verkar tycka att slutet närmar sig. Det kanske är så att när man snart är 93 år, så har man allt bakom sig och tycker att det får räcka. Han frågar vad jag vill ha av de saker som finns kvar och jag blir bara så nedstämd efteråt. 

På bara en vecka har alla träd börjat skifta färg och löven falla. Vi har snart inga band alls kvar här i byn, då farmor knappt kan prata längre. Hon hittar inte orden och Mr J blir precis lika nedstämd då han varit hos henne, som jag blir efter besöken hos pappa. Våra föräldrar är på väg bort från oss och det enda vi kan göra är att acceptera det.

Men nu ska jag inte grotta mig i deppigheten, utan leva i nuet och pussa på min Mr J och hundarna. Vi har många fina dagar framför oss och en spännande framtid. Allting förändras precis som naturen gör det och efter hösten och vintern kommer våren igen.

Ser frågan och visst vill jag

Publicerat av
Svara

När man slår upp Explorer edge frågar browsern: ”Vart vill du gå nu?”. Nog skulle jag vilja gå men det är skitsvårt nu. Surfa runt tills ögonen blöder, visst går det. Men hur roligt är det? Långa stunder sitter jag och stirrar i taket och förbannar alltihop. Varför skulle jag ramla så förbaskat illa att hela foten krasade sönder? Ja, nästan i alla fall. Varför kan inte pappa gå på höger ben längre? Varför kan jag inte åka och vara hos honom?

Så visst vill jag gå, redan igår.

Just nu och idag är det en deppardag. Solen skiner, det är varmt och jag sitter inomhus för mig själv och ugglar. Nu värker foten också. Åtta veckor är en evighet just idag. När någon säger att det kunde ha blivit värre, vill jag bara slå något hårt i huvudet på den personen. Hoppa omkring på ett ben i en vecka så kanske ni håller tyst sedan. Jag vet att det finns människor i hela världen som alltid får leva med bara ett ben eller andra sjukdomar. I hela mitt liv har jag känt empati med alla de som drabbats av något.

För den skull behöver jag inte acceptera min nuvarande situation. Mina dagar måste bara bli bättre och jag får inte gräva ned mig i depression. Jag som aldrig brukar vara deprimerad.

Pepp, pepp, pepp. Tänker att i morgon känns det bättre och nästa morgon ännu bättre. Ja, så måste det bli.

8varg4

Blåsdag idag

Publicerat av
Svara

Så förbaskat höstligt det känns just nu. I morse när vi steg upp var det mörkt ute. Ähh, kändes det som och när det sedan småduggade höjdes inte humöret precis. När jag sedan läste i mina almanackor ,vilket jag brukar göra ibland. Jag slår upp den vecka som är just nu och ser att jag i många år varit lite höstdeppig just denna vecka. Otroligt nog har vädret veckan före varit varmt och soligt, för att förändras just vecka 40. Naturen kan sin almanacka.

Idag har det blåst rätt starka vindar och jag sade till mig själv att mannen hade enorm tur. För bara några dagar sedan var han ute på havet och hade det blåst såhär, hade han inte haft särskilt stor behållning av resan. Han har ju så lätt för att bli sjösjuk. För igår kom hösten till södra skåne och nu är den nog här för att stanna. Mörkt,blåsigt,regn och bara tråkigt i fyra månader.

Därför tag jag fram ”Optimist handboken” av Lucy Macdonald, ur bokhyllan. Här gäller det att försöka hålla humöret över vattenytan. Jag har läst till kapitlet där man ska skriva en optimistdagbok. Det ska jag, men inte idag. Tycker att jag fått tillräckligt med optimism för idag. Så den dagboken får vänta till en annan dag.

Just nu skulle jag gärna vilja vara med om ögonblicket ”plötsligt så händer det”, ni vet då någon skrapar en triss och får in full pott. Tror jag skulle flina i minst en vecka då. Så snälla gudar läs detta och stänk lite tur över mig i höst. Eller varför lite? Massor av tur vill jag ha. Tack.

Från Htc one x 2015 132

Blommor

Publicerat av
Svara

image

Vita blommor 💐 på vårat träd 🌲 . Men någon sommar kan man inte säga att det är .
Snart sommarlov för alla skolbarn och jag tror inte att någon tänker på att bada i havet .
Jag gör i allafall inte det .
Undrar om vi kommer att sitta i uterummet på midsommar ? Fasen vad jag längtar efter värme och sol ☀ .
Man blir deppig av vädret som det är nu .

Socker

Publicerat av
Svara

Började läsa lite om vad socker kan göra med kroppen och sinnet. När man äter produkter som innehåller mycket socker åker insulinet berg och dalbana i kroppen. Detta kan orsaka depressioner och nedstämdhet. Jag fick en aha upplevelse. Mannen hade köpt en burk med godis innan helgen, som vi gick och mumsade på rätt friskt. Jag som aldrig äter godis i vanliga fall. Slutade med det då jag kände att jag nog var lite beroende av de kickar socker gav mig. Mitt beroende av socker är helt bort sedan flera år efter att jag slutat. Mitt humör är oftast på topp och jag deppar inte ihop helt plötsligt.

Igår skrev jag om att jag var deppig och visste inte riktigt vad det kunde bero på. Nu vet jag att det var godiset vi åt som gjorde att det blev så. Rena rama knarket för psyket ju. Burken blev tom i söndags och igår åt jag ingenting som hade socker i sig. Idag mår jag jättebra, trots att jag suttit och betalat räkningar. Vilken tur att jag inte kunde göra det igår, då hemsidan för banken låg nere. Helt klart är att jag inte ska äta socker. Inte i överflöd i alla fall. Så skönt att ha kommit underfund med vad det var för fel.

Idag är det en blåsdag ute och promenaderna blir nog inte lika svettiga som igår. Skönt för hundarna också.

Socker