Dimma

Plusgrader ute idag och dimman sveper in i byn. Vi småpysslar med olika saker denna förmiddag. Mr J har gjort rent ett urverk och ska försöka få igång hans morfars klocka. Den har haft en klar klang som plötsligt tystnade en dag. Vi saknar det. Jag har haft ett par tvättdagar och idag kör jag den sista maskinen. Ute skäller vår grannes russlar och en ensam cyklist syns på gatan. Det är som att alla väntar på julhelgen och går på sparlåga.

Visserligen en gammal bild men det ser likadant ut idag som då jag fotade min utsikt.

Längtar till våren och sommaren när vi kan köra ut med Mackan på vägarna igen.

Idag är det årets kortaste dag och ljuset infinner sig inte alls. Men i morgon vänder det och det inger hopp. Tänk så mörkt det måste ha varit innan gatlyktorna kom. Då satt alla med fotogenlampor och ljusstakar. Undrar om kvinnorna kände sig tryggare då? Man höll sig kanske mer inomhus förr i tiden. Det fanns ju inte lika mycket nöjen på kvällarna. Fritid var det inte många som hade. Jag brukar prata med pappa om hur de hade det när han växte upp. På vintern var de oftast hemma då det var mycket snö och de behövde hjälpa till runt gården. Min pappa är född på landet och det kanske är därför jag också känner mig hemma här. Jag har landet i blodet.

Vi fortsätter att softa hemma idag. Jag ska hem till pappa en sväng efter vår långtur, men sedan tar vi det lugnt igen.

Annonser

Trött i fötterna

Vilken tur att det varit sol och +10 ute idag, när jag varit ute med pappa. Han var kallad på läkarbesök på vårdcentralen och jag hade lovat ta honom dit. Eftersom jag inte går särskilt fort var vi ute i god tid. Pappa satt klar och påklädd vid entrén.

Innan jag gick bort till pappa, öppnade jag till trädgården i någon timme. Unkas låg vid staketet och spanade jättelänge, medans Kuma var ut en stund och sedan låg hos mig i biblioteket. Jag var glad att kunna ge dem lite kompensation då det blev precis som jag trott. Jag är mycket trött i fötterna efter turen med pappa.

Det blev besök både på ica och matöppet på väg hem. Sedan tog jag en annan väg för att pappa skulle få se lite av byn. Det var ett tag sedan han var ute och såg sig omkring. Nu har han renspolade öron och hör som en hök igen. Lite smått och gott att mumsa på och tidning att läsa.

Eftersom vädret är helt underbart idag, öppnade jag ut till trädgården när jag kom hem och två ystra hundar tumlade ut. De ska få vara ute hela tiden tills de fått sin middag. Det blir mannen som får gå en runda med dem när han kommer hem efter arbetet. Men i morgon blir det jag som går ut med dem på deras turer. Nu hoppas jag bara att det blir lika fint väder en dag till minst.

Ut på landet 

Till hundarnas förtjusning medgav vädret till en sväng ut på landet. Med några korta pauser klarade vi av det. Det gick faktiskt bättre än förra helgen. 

När vi klarar denna kortare tur är det dags för långrundan och när vi klarar den, är vi tillbaka i vanlig rutin. 

Mannen har problem med ryggen och jag har ju mitt ben. 

Vad tomt det blev

Duschkabinen är ute och hela garaget belamrat med diverse delar. Men i badrummet är det väldigt tomt just nu. Vi satte in kabinen 2004 så den har stått där ett tag, vilket visade sig med besked. Smuts och damm fanns det gott om och vi har ett dilemma här i skåne och det är att vattnet är väldigt kalkrikt. Tydligen har duschkabinen läckt vatten och det är kalkfläckar på kaklet i golvet. Men det mesta är borta tack vare mannens skurande idag. Vi får fortsätta i morgon då jag tänker våttorka alla golv i huset. En del sköljmedel och en hink vatten med grön såpa och det försvinner rätt bra.

Jag håller mig borta så mycket det går för att slippa höra alla svordomar som ekar i badrummet då och då. Men jag är glad att ha en händig man. I morgon ska nya duschkabinen sättas in och det ska bli spännande.

Tur att man har två webbläsare

Skönt att veta att det inte är datorn det är fel på, utan endast webbläsaren. Jag har avinstallerat och ominstallerat min chrome, men min blogg kraschar lik förbaskat. Blev trött och försökte med Explorer edge och voila! nu fungerar det att gå in här. Det viktigaste är att jag kan skriva i datorn.

Vädret är vårvindar friska idag, men solen skiner skönt. Bägge hundarna har fått långa turer ut på landet idag och pappa sin tidning levererad. Nu kan han tippa sina hästar tills i morgon. Men posten är sen som vanligt till honom, så han kunde inte se vad som erbjuds i våra två butiker. Eftersom jag inte litar på att han fått den senare i eftermiddag, så ska jag ge våra till honom i morgon bitti när vi går morgonrundan. Det jag inte förstår är varför postisen kör bilen runt byn först och sedan cyklar runt till vissa hus efteråt. Verkar lite hål i huvudet tycker jag.

Nu vilas det eftermiddag här hemma och efter hundarnas middag ska de få vara ute i trädgården en stund. Mannen kommer lite senare idag då han ska till sjukhuset och hälsa på farmor, som för övrigt börjar bli utled på att vara där. Det är ju som alltid extra tråkigt att vistas på sjukhus under helger, då det inte händer speciellt mycket. Men det viktiga är att hon äntligen stannar och blir ordentligt undersökt.

två prinsar

Blåsdag idag

Så förbaskat höstligt det känns just nu. I morse när vi steg upp var det mörkt ute. Ähh, kändes det som och när det sedan småduggade höjdes inte humöret precis. När jag sedan läste i mina almanackor ,vilket jag brukar göra ibland. Jag slår upp den vecka som är just nu och ser att jag i många år varit lite höstdeppig just denna vecka. Otroligt nog har vädret veckan före varit varmt och soligt, för att förändras just vecka 40. Naturen kan sin almanacka.

Idag har det blåst rätt starka vindar och jag sade till mig själv att mannen hade enorm tur. För bara några dagar sedan var han ute på havet och hade det blåst såhär, hade han inte haft särskilt stor behållning av resan. Han har ju så lätt för att bli sjösjuk. För igår kom hösten till södra skåne och nu är den nog här för att stanna. Mörkt,blåsigt,regn och bara tråkigt i fyra månader.

Därför tag jag fram ”Optimist handboken” av Lucy Macdonald, ur bokhyllan. Här gäller det att försöka hålla humöret över vattenytan. Jag har läst till kapitlet där man ska skriva en optimistdagbok. Det ska jag, men inte idag. Tycker att jag fått tillräckligt med optimism för idag. Så den dagboken får vänta till en annan dag.

Just nu skulle jag gärna vilja vara med om ögonblicket ”plötsligt så händer det”, ni vet då någon skrapar en triss och får in full pott. Tror jag skulle flina i minst en vecka då. Så snälla gudar läs detta och stänk lite tur över mig i höst. Eller varför lite? Massor av tur vill jag ha. Tack.

Från Htc one x 2015 132

Liten dagstur

image

Första turen i år för att få lite känning på hur det blir.
Kuma sitter i spänd förväntan inför turen.
Gissa om hundarna är glada?
De älskar att åka i husbilen och rusar ut till den från garaget.
Vädret är ändå så tråkigt att de inte kan vara i trädgården.

Fläckvis

image

Det ser nästan ut som att Kuma hoppar mellan snöfläckarna. Men han försöker bara komma nära mig, då jag snurrar runt för att få ett foto.
Vi hade tur och fick uppehåll. Nu snöar det igen.
Snö? Ja/nej, ja/nej. Så känns vädret idag.

Lugnet före stormen

Idag hade vi tur på våra promenader. Precis när jag skulle ut med Nellie och Kuma öppnade sig molnen och det blev ljust ute. Till Kumas glädje kunde jag gå ut på landet med dem. När vi hade tio meter till garagedörren började det att regna och vi hann in i tid innan det började ösa ned på riktigt. För efter en stund då jag tömde behållaren på dammsugaren vräkte det ned ordentligt. Blåst har det gjort hela dagen och det var rätt bra då det torkat upp ordentligt på marken.

blåst

Men man känner sig riktigt urblåst efter ett par timmar i blåsten. Nåväl hundarna är nöjda och belåtna. Det var ovanligt tyst och lugnt i byn idag. Så såg jag en pojke med innebandyklubba och då misstänker jag att det är lussebandy ikväll/natt. Skolan anordnar innebandyturnering varje år kvällen före lucia. Det börjar direkt då lektionerna slutat och håller på till midnatt. Allt för att motverka att det dricks alkohol. De som får vara med är sexorna till nionde klass. Den mest kritiska åldern då det är spännande med öl och annat förbjudet. Det har blivit en tradition och jag tror alla föräldrar är glada för det. Populärt är det också bland barnen.

Nu ska jag ta kväll och vänta på:

wpid-img_97611885411233.jpeg

Lite flax idag

Satt som bäst här i biblioteket och läste tidningar när jag hörde sopbilen. Oj, hade vi dragit ut tunnan eller glömde vi det? Jag rusade snabbt ut i garaget och öppnade dörren, där vår tunna stod under taket välfylld och fin. Snabbt ut med den mot gatan och när jag skulle ut med Unkas var den tömd. Rena rama turen att jag satt i biblioteket och hörde bilen. Ibland har man flax. 🙂

Hann även gå med hundarna innan det blev kolmörkt och SuvEllen startade snällt när jag skulle till tobak åt pappa. Vi vann hela tre kronor på lördagens v75.! Inte mycket att hurra för och där hade vi ingen tur. Men skam den som ger sig, vi försöker på lördag igen. Någon gång ska vi väl få in alla hästarna. Nu är det ju inte vi två som tippar, utan vi köper en andel i byns tobak. En gång vann vi femtusen och kunde dela på det. Då var vi glada. Men jag brukar inte ha tur när det gäller lotter eller spel. En gång vann jag faktiskt på penninglotteriet och kunde köpa en lyxig bokhylla i jakaranda på en lyxig möbelbutik. Den har jag kvar än idag och i år är den närmare trettio år gammal. Men då det är kvalitet har den klarat sju flyttar utan att ta skada.

Jag har faktiskt flyttat sju gånger på trettio år. Den första var när jag och min dåvarande sambo flyttade isär. Men jag trivdes aldrig i den lägenheten eller området jag bodde på. Min ex sambo kände ett par som hade en jättefin lägenhet som jag fick överta. Jag bodde på sjunde våningen med utsikt över Västerås och Mälaren. Efter några år träffade jag en man som bodde i Luleå och bokhyllan fick följa med dit. Men efter fyra år insåg jag att vi inte pratade samma språk och tog bokhyllan med mig ned till Norrköping. Fick arbete där och en stor etta mitt i stan. Men de säger att Norrköping är en tråkig stad och tyvärr måste jag hålla med. Blundade och satte fingret på kartan. Stoppet blev Göteborg och en fin tvåa. Där trivdes jag i hela nio år. Blev med hund och längtade ut på landet. Vi drog ned till skåne och en tvåa som min man ordnade till hunden, bokhyllan och mig. Vi letade hus och när mannen sålt sitt gamla hittade vi vårt palats i byn. Här är vi fortfarande efter fjorton år och bokhyllan är fortfarande lika fin.

Men efter det har jag inte vunnit just något. Jo, förresten jag vann tiotusen på postkodlotteriet förra året då de var här. Fast jag tycker det borde vara min tur igen snart. Läser ju om folk som vinner stup i kvarten. Undrar hur de gör?