Vår vardag

Denna så kallade vinter tycks bli en lååång evig höst. Dags för dimma,duggregn och lera igen då. Men vi fick ändå trevliga rundor med hundarna. Tog inte någon bild då vädret inte gav några fina vyer. Fick ingen inspiration .

Vet inte vad som hänt med tv-programmen , men de är inte heller speciellt inspirerande. Något enstaka tittar vi på. Därför har vi tagit fram ”The West Wing” igen och det är nog fjärde gången vi tittar på den. Den är så välskriven och varje gång upptäcker jag nya saker i den. Just nu är den intressant då Trump sitter i stolen bakom skrivbordet i Ovala rummet.

Kan verkligen rekommendera serien som heter Vita huset på svenska. Jag har lärt mig mycket om hur det fungerar i USA.

Vi har tagit det ganska lugnt idag. Jag kan berätta om hur vår dag brukar vara. Vid nio väcks vi oftast av Turbo som hoppar med framtassarna på någon av oss tvåbenta. Sedan får man en puss på näsan av henne. Då vaknar Kuma som börjar prata och ställer sig vid min sida av sängen. En stund med kel, då Unkas kommer upp i sängen och brummar.

Sedan börjar morgongymnastiken med Kuma och Turbo på runda mattan.

Dags för oss att stiga upp och göra oss klara för första hundturen för dagen. I rask takt går vi ca 3 km, då hundarna gör sina toaletter och läser morgontidningen. Frukost när vi kommer hem. Sedan däckar hundarna när vi duschar och småpysslar med tvätt och annat. Dags för en stund vid datorerna och planering av måsten.

Hundarna börjar vakna och nu ska de ut på långrundan som är på ca 5 km eller längre beroende på väder och humör hos hundarna. Hemkomst och nu blir det fika. Det vill säga äggmackor för oss tvåbenta och korv för hundarna. Lite kel småprat och kanske en stunds lek om humöret är på topp. Middagsdags vid fem för hundarna och bus i trädgården med följande toalettbestyr.

Nu kan vi tvåbenta förbereda vår middag och sedan följer en kväll med soffhäng och kel med hundarna.

I stort sett är det så våra dagar förflyter under den så kallade vintern. Men om snön kommer blir det massor av bus i trädgården. Vi får väl se vad vädergudarna vill.

Annonser

Från kyla till regn

Idag var hösten här igen och det har regnat hela dagen. Men när vi gick ut på eftermiddagen hade vi lite tur ändå, för det höll uppe nästan hela tiden. Tur jag tog handskarna för det blåste småspik och tårarna rann i floder på grund av blåsten. Vi var nog lite frusna allihop när vi kom hem och hundarna stod lugnt när vi torkade av dem med varma handdukar. Den servicen tillhandahålles i detta hus. Dessa dagar är vi glada över att ha ett garage där vi kan ta in hundarna i innan de får gå in i huset. Vår stora hall.

Så vad gör man under en sådan dag? Vi skriver, läser och håller på i våra datorer. Blir en del program på tv som vi annars inte tittar på, då de visas så sent på kvällarna. Funderar på om jag ska baka kanelbullar och med pappas födelsedag som närmar sig kan det vara en bra idé. Han älskar mina kanelbullar som jag bakar efter mammas recept. Han ska få en påse i födelsedagspresent och sedan är det upp till honom om han vill bjuda andra på dem eller ha dem för sig själv.

Idag när vi var ute så föll det massor av löv från de träd och buskar som fortfarande hade dem kvar. Nu är det snart bara kala grenar kvar och Mr J plockade in ett par från vårat bigarråträd. Det blev så fint när jag satte dem i min höga tennvas. Vi har avverkat ett doftljus och är inne på det andra. Jag köpte några på IKEA när vi var där och handlade H:s födelsedagspresent och jag ser fram mot att tända dem. Nu kan jag avslöja att H fick sängbord till sin säng. Den har han köpt där förra året och nu är sovrummet mer komplett.

Så idag har vi höst mitt i vintern. Grattis lilla änglahund Nellie som skulle ha fyllt 12 år idag. Du är inte glömd men kommer alltid att vara saknad.

Gråväder

Fuktigt, grått och vått ute idag. Mötte inte en enda människa när vi gick med hundarna. Lugnt i byn med andra ord. Men i lördags var det skottlossning i Trelleborg och det kändes lite kusligt. Våldet kryper närmare och jag känner att det jag flyttade från för sjutton år sedan håller på att komma ifatt mig. Kanske dags att flytta igen?

Hösten är på väg att ta över landskapet och för mig är det en sorglig tid. Jag har alltid en liten släng av höstdepression varje år. Hela naturen liksom dör ut och alla färger blir till brunt. Perioden med löv som är i olika färger går så snabbt. Regn avlöser andra regn och jag tycker att man torkar tassar hela tiden. Det är för vått och lerigt för att ha öppet ut till trädgården, för kallt också. Hundarna tycker inte att det är så roligt att vara där ute längre. Blir endast korta stunder de vill vara där.

Får trösta mig med att allt kommer igen och träden blir gröna och blommorna blomma. Jag är en utpräglad vår människa. Kanske beror det på att jag är född i maj. Det är ju då våren är som vackrast.

I morse blev jag väckt av Turbo som slickade mig i örat. Hon gav sig inte utan slutade först när jag öppnade ögonen. Sedan skulle hon kela en stund och simmade runt i sängen. Mr J var redan uppe och då skulle jag också stiga upp tyckte vår lilla tös. Jag föredrar att bli väckt på detta sätt, framför en ilsket ringande väckarklocka. Nu brukade Mr J ha radion på som satte igång när vi skulle upp. Det var bara det att han fått in P3 som ofta hade någon ungdomlig musik med hihop eller liknande. Inte min favoritmusik att vakna till. Nu slipper jag det och är mycket glad för det.

Kväll i byn

Vi ser hur sopbilen kör runt och tömmer våra kärl och det är mörkt ute så mörkt. Jag tycker inte om höstkvällar. Mörkret gör mig så förbaskat deprimerad. Måste köpa x antal doftljus. Jag har en fin lampa av sten från himalaya, som sprider ett fint rosa ljus i biblioteket. Tydligen ska det utsöndra en lugnande doft och det är ju bra. Jag köpte en sådan till goda vänner i julklapp, men vet inte om de tyckte att det var något att ha. Eftersom de har hundar tänkte jag att lampan kunde sprida harmoni i hemmet.

Jag har en andlig sida. Men den är inte religiös på något sätt. Mer något som har med naturen och dess krafter. Nej, jag utövar inga häxriter eller är någon häxa i den meningen. En del kanske tycker att jag är en djäkla häxa som säger ifrån när jag anser att något inte är bra. Det köper jag. Men naturen och alla djur som lever i den är heligt för mig. Till och med ormar som jag har en skräck för sedan födseln. Varför jag har det, vet jag inte men jag har svårt för de djuren. De som inte har hjärna utan agerar med en muskel skrämmer mig. Det hela beror kanske på att jag inte lärt mig förstå dessa djur. Men jag anser ändå att de ska finnas.

Nu när jag skriver detta har mörkret blivit kompakt ute och vi har inte så många lampor på våra gator. Kura höst, kura skymning är precis den tid som kommer nu.

Höst

Efter en fin söndag, fick hösten grepp om oss igen. Behöver jag säga att det regnar? Tror knappast det. Våta är vi nu inomhus och värmer oss. Förmiddagen började så bra och hundarna var ute i trädgården en stund. Unkas och Turbo satt vid staketet och spanade. Men så började det att duggregna och sedan har det fortsatt i samma stil.

Jag och Mr J närmar oss slutet på vårat aktiva arbetsliv och det känns konstigt. Kanske mer för Mr J som arbetar borta och har gjort det under alla år. Men visst ska det bli skönt att slippa ställa klockan och hela tiden ha ett inrutat liv. Att själva få bestämma över sin tid är något vi verkligen ser fram mot. Vi har båda haft förmånen att arbeta ända sedan skoltiden och med föräldrar som inte var rika så var det ett måste. Då kunde vi köpa våra första jeans och andra saker som en tonåring ville ha på den tiden.

Idag är det säkert svårare att få något jobb när man är femton år. Många ”enkla” arbeten har försvunnit och nu ska man ha gymnasieutbildning för att sälja hamburgare. Tråkig utveckling enligt mitt tycke. Vet att skoltrötta unga pojkar kunde få bli moppebud åt affärerna. Man kunde nämligen gå till matvaruaffären och handla. Betala för varorna och sedan få alla kassar hemkörda på flakmoppe, av någon skoltrött pojke. Samtidigt fick budet betalt och även in en fot i arbetslivet. Som alla vet är arbetslivserfarenhet a och o när man söker ett arbete.

Man känner sig gammal då artister som funnits med under hela ens uppväxt dör. I helgen var det Hasse Alfredsson och i mitt tycke var det för tidigt. Min pappa är snart nittioett år och Hasse var endast åttiosex. Därför känner jag för lite nostalgi nu.

Regn ute i dag

Lite tveksam att gå ut i trädgården när det regnar. Men nöden har ingen lag. Det regnade i morse också och då är det skönt med varma handdukar. Men efter att ha sovit en stund behöver hundarna tömma blåsorna.

Mr J blev överraskad igår när han kom hem. Turbo kastade sig i hans famn. Tror lillsnuttan tycker om oss.

Nu hoppas jag att det ska vara uppehåll senare när vi ska ut på våra turer. Det har regnat hela natten och är så vått ute. Mörkt är det också, så jag har tänt lampor inomhus.

Det känns väldigt mycket höst idag.

Lurad

Då är staketet höjt mot gatan och hundarna kan vara ute som de vill. Vi känner oss trygga och slipper vara oroliga för att någon sticker handen över staketet eller att någon av hundarna hoppar över. Bra mot inbrottstjuvar också.

När vi skulle gå eftermiddagsrundan tyckte mr J att det var så varmt att vi inte behövde jackor. Visst var det varmt, men vi hann inte långt innan det började duggregna. Så där gick vi i t-shirt och jag var lagom road. Men det är ju bara vatten och det går faktiskt att byta tröja när man kommer in igen. Hundarna klagade inte eftersom det inte var spöregn utan bara ett lätt duggregn. Vi gick endast för att Turbo ska få in rutinerna och hundarna gjorde absolut ingenting, eftersom de varit ute i trädgården hela eftermiddagen.

Nu är de nöjda efter att ha fått sin middag och Turbo haft en kelstund med mr J. De var ute trädgården en stund igen men kom in rätt fort för gräset är fortfarande vått.

Vi gör kväll nu och bara myser i soffan resten av kvällen.

 

 

Snart har alla blommor blommat ut och hösten tränger sig på. Blir väl regnjacka för hela slanten kan jag tro.

 

 

Hej då Augusti

Sista sommarmånaden är snart slut. I morgon börjar den första höstmånaden, fast det kan man inte tro idag. Visserligen har det regnat inatt, men när det är +18 redan tidigt på morgonen, så känns det sommar. Igår var luften fuktig och vinden obetydlig. Jag var ordentligt svettig efter både hundturerna och inköpsrundan åt pappa. Idag fläktar det lite mer om än svagt.

Har lite att göra idag med förberedelser till morgondagens roadtrip. Vi tömde ut allt ur husbilen efter semestern och nu ska en del ut igen. Rena lakan och handdukar, och alla täcken jag tvättade. Det ska bli riktigt roligt att köra ut en sväng, även om den inte är jättelång. Vädret ser också lovande ut, vilket är trevligt.

Hundarna ska borstas som vanligt inför en tur. Kuma lossade ju rätt mycket för någon vecka sedan, men nu verkar det vara mer normalt. En sarloos lossar alltid lite päls. Hundarna verkar trötta idag, för inte ens Unkas ville gå ut i trädgården när jag öppnade nu på morgonen. Kanske vädret påverkar dem.

Ska förresten avslöja att jag skrev ett annat inlägg nyss, som bara försvann då internet slutade att fungera. Vet inte varför, men startade om datorn och tjoff så var det inlägget borta. Inget allvarligt, bara lite irriterande.

Måste även fundera på vad vi ska ha med oss i matväg. Frukost är inget konstigt, men middag ska vi väl ha och gärna något som inte behöver tillagas alltför mycket. Annars älskar mr J att laga mat i husbilen. Men nu blir det endast över helgen och då känns det inte nödvändigt att stå och laga mat. Just det, det är jag som brukar sköta disken och det är kanske det jag vill slippa. Lite disk är ok, men inte kärl och sådant.

Det är mycket höst nu

Dagen började med sol, sedan kom molnen och alldeles nyss kom en störtskur för att följas av en ännu värre. Så lite sol igen då. Jag tog mig fram till dörren och stängde till uterummet. Det drar efter golvet och Unkas ligger i våra sängar. Han har inte lika tjock päls på magen som Kuma har och är lite mer frusen. Kuma ligger gärna på någon av våra mjuka mattor så visst är golven kalla. Nu sveper molnen in över byn igen och snart kommer nästa regnskur. Det är verkligen höst och även sista september. Men denna sensommar har varit underbar och trots att jag inte fått gå ute så mycket, har jag njutit av den.

wpid-wp-1448201868294.jpgSnart är vi här, då den första snön faller och alla träd står kala i blåsten. Förra vintern var snöfattig för oss härnere och jag hoppas att det blir likadant nu. Det beror på att jag vill ha barmark att träna min fot på. När jag får stödja på den och svullnaden äntligen gått ner, vill jag kunna gå ute. Om det blir snö och halt, kan det bli lite vanskligt med den saken.

Skönt ändå att det är fredag, farmors lägenhet städad och tömd, så nu kan vi hålla på här hemma. Oj, där kom åskan och nästa störtskur. Det regnar på tvären och då blir man ordentligt blöt. Nu blev det väldigt mycket väder och höst här. Vemodet kommer och nu ska jag beställa hem doftljus, som jag kan tända för att må bra. Det brukar hjälpa.

Höstdagjämning 2016

Det är höst men ändå inte. Såg ett foto från norra Sverige och där är träden mer röd/bruna än gröna. Här i södra Sverige är det tvärtom. Vi har temperaturer som är högre än de var i juli. Sommaren kom sent och det känns lite konstigt. 

Sju veckor med sol nästan varje dag och väldigt lite regn. Helt fantastiskt. Jag är glad för att det varit så, trots att jag inte kunnat vara ute så mycket. Hundarna har fått vara det och det har gjort att de ändå mått bra. 

När jag kom hem med foten i paket, begrep hundarna inte att jag var skadad. Unkas kunde stöta mot foten och förstod inte att det gjorde ont då. Men efter ett par dagar hade båda hundarna förstått. Idag är de väldigt försiktiga när de rör sig omkring mig. De går vid sidan av mig när jag förflyttar mig och kollar att allt går bra. De nosar på min fot så försiktigt och ibland får tårna en lätt slick. Jag tror att de luktar sjukdom och har förstått att jag inte är frisk. Trots att de inte varit i kontakt med sjuka människor så ofta.