Min lille soldat 

Unkas ligger trogen vid min sida om dagarna och så fort jag reser mig för att förflytta mig, är han bakom mig. 

Dagen har varit bra med minimalt av värk och fint väder. Mannen har kämpat som en oxe med alla bestyr. Städat huset och moppat alla golven. Klippt gräset och som kronan på verket, planterar han om gräset som stått i den stora blå krukan. Den är ett minne blott då den frusit sönder och gick itu. Jag blev först förskräckt, men sedan kom jag på att det är inte så farligt. Vi köper en annan när vi behöver det. Det är bara saker och sådant kan man ersätta. 

Jag har inte gjort många knop som vanligt och det gillar mina läkare. 

Lämna ett svar