Lite dittan och dattan

JR körde igång sågandet direkt efter frukost och jag vipplade som vanligt. Turbo var ute mestadels av dagen tills hon tyckte att det blev lite kyligt. Kuma var inne hos mig största delen av dagen. Inget uteväder för en sarloos tydligen. Hade dörren öppen så det var fritt val för hundarna. Nu verkar allt som ska sågas vara klart och det är dags för att blaska impregnering och där har jag i ett svagt ögonblick sagt att jag kan hjälpa till. Ångrar mig lite nu men kan kanske slingra mig ur det hela. JR behöver ju sysselsättning och vad ska han göra nu när sågandet är klart?

Kan inte tänka mig JR eller mig sittande såhär men visst om några år kanske.

Inte heller är vi som dessa damer.

Vi röker inte någon av oss och JR kan få allvarliga problem då han hamnar i sådana sällskap. Han har samma problem som Luis Armstrong och kan bli helt stum om det vill sig illa. Därför en anledning att bygga staket då Fimpan och Askan röker som skorstenar i trädgården. När de har en benägenhet att komma ut och röka när de hör att vi är ute hjälper inte upp det hela. Jag vill ha en frisk man så länge som möjligt.

Någon tyckte att det vore roligt med grannar att prata med. Jovisst, det hade varit det om Fimpan pratat franska, men nu är de katalaner och det språket är obegripligt. Vi håller oss till sydfranskan som pratar franska och C som pratar både svenska och franska. En sak i taget säger vi.

Vi är båda introverta och jag hade tänkt mig yoga på trädäcket varje dag utan publik. Att sedan kunna sitta där ute utan att någon stack näsan genom riset hade varit skönt. Jag tänker skriva en del igen och behöver varken cigarettrök eller snatter så fort jag går ut.

Till råga på allt har Fimpan höns i sin trädgård. Ibland struttar de runt fria och vad skulle hända om någon av våra hundar fick tag på en? Vill inte tänka tanken.

Många aspekter där och andra kanske hade tyckt att det vore roligt att bli glodd på när man yogar eller tar sig ett dopp i poolen. Men jag gör det definitivt inte.

Hundar pratar mat

Den som inte förstår att hundar pratar har inte lärt sig se signaler och lyssna på de ljud ens hund gör. De pratar väldigt mycket hela tiden när de är vakna vill säga. Att de har en inbyggd matklocka är ett faktum för det felas endast någon minut till middagsdags tills Kuma börjar prata mat med oss. Så deras mattider är något vi alltid försöker hålla. Att vi är mer slarviga med våra egna är en annan sak. Men tre gånger var dag intar vi någon slags föda som gör att vi mår bra. Då menar jag absolut mat och inte något flytande.

Idag har jag kört en maskin med kläder som nu hänger på tork i dressingroom med avfuktaren vid sig. JR körde snabeldraken då det var en del dammråttor som letat sig fram. Sedan gjorde jag ny smoothie av ananasen, limen och kumquaten jag plockat på buskarna. Blev en del förvånad då Turbo propsade på att få smaka ananas. Jodå, hon älskar ananas. Det var otippat men inte så förvånande faktiskt då hon äter väldigt konstiga saker för att vara hund. Men hon kanske inte är en hund?

Ingen sol idag tyvärr då en dimma svepte över oss och sedan kom ett stilla regn. Men det blir fler soliga dagar och nu har JR köpt hem det mesta för att börja med staketet. Såg förresten en liten del uppställd på Brico och det blir så snyggt. Det är inget vanligt plank vi tänker sätta upp, nehej då lite design blir det. Vår Jardin 34 gjorde reklam för palmer idag men vi ska inte ha någon just nu. Men funderingar finns på någon på trädäcket så det blir riktigt mysigt.

Hundarna fick det som var kvar av tonfiskgratängen idag och det var uppskattat. Lite Omega 3 skadar ju inte. Idag kör vi en Cesarsallad till oss själva. Brukar äta någon slags sallad en gång i veckan. I morgon är det fredag och förhoppningsvis medger vädret till att vi kan börja med staketet. Har tänkt måla det med bets så det blir en mjuk honungsfärg på träet. Precis som pergolan. Vi vill ha en helhet på vårat spaområde. Vi behöver få upp staketet innan det är dags för poolen. Har jag sagt att det blir en ovanjordpool? Vi vill inte ha staket eller annat tjafs så det blir det bästa för oss. Lite vattengympa och svalka under varma dagar har vi tänkt oss.

Vi är långt ifrån klara med allt vi tänkt oss, men det får ta sin tid. Alltid roligt att ha något projekt i pipelinen.

Brexit och 2021

Vi seglade in i det nya året med H i luren och Skansen på plattan. Lugnt och bubblande här nere. Som sagt alla smällare är förbjudna här och våra djur slipper traumat. I Sverige fick vi höja ljudet på tv:n och stänga för fönstren. Men vad hjälpte det när ungdjävlar slängde in bangers i vår trädgård. Bara tur att vi inte var ute då. Nu slipper vi allt sådant Tack och Lov. Tror det skulle innebära fängelse att skjuta upp raketer bland vinfälten eller i byarna där inte bilar kan köra.

Så har England avskärmat sig och det kanske är problematiskt att leva på en ö? Men jag känner det som att man vill förminska sig i onödan. Ett enat Europa är mer till en fördel anser jag och vem vet om inte öjn kommer tillbaka inom en framtid? Men det får väl framtiden utvisa.

Vi fick ännu en solig dag med en värme som kändes välbehövlig. Såg en geting vid rosorna idag och igår en fjäril. Jag kastade tiger ute i trädgården med Turbo igår och idag var det JR:s tur. Lite överskottsenergi och hon kanske har lite vårkänning?

Plockade ett par kumquatar i morse och pressade ny juice till i morgon. Vi boostar oss allt vad vi kan med vitaminer. Hade ett planeringsmöte angående staket och nu har vi röstat för grönt och vad vi ska ha. Detta staket måste upp innan poolen ska komma på plats. Vi vet var och hur mycket så nu är det bara att vänta in våren.


Tänkte visa en bild på Ronja vår svenska wolfdog som vi hade äran att ha i vår familj i tolv år. Så lugn och fin denna hund var. Länge sedan nu men hon finns alltid hos oss och vår fotovägg.

Våra tre första i flocken. Ronja,Annie och Berrie. Min andra bordercoliie som blev min tröstehund och kamrat . Annie som adopterade Berrie direkt de träffades och som var som en mamma för de båda andra.

Så var det då och nu är de alla borta samt två andra som varit i vår flock efter dem.

Unkas vår ståtliga kille som vi hämtade en sen kväll efter att Berrie fått somna in. Han gav oss många fina stunder.

Min älskade fina Nellie som luktade tvål på hjässan. Det var min tjej och från att ha varit en övernervös liten tös blev hon en underbar hund. Vad jag älskade henne och det var hennes förtjänst att vi skaffade Turbo.

Lite hundresumé och det är inte alls slut här för vi kommer alltid att ha minst två hundar hos oss. Omplaceringar som alltid.

Med hundar för framtiden.

Jag gillar inte repriser

Vädret kör bara repriser just nu och jag är rätt less på dem. Lite nytt borde komma snart och visst temperaturen har stigit så nu är vi närmare femtonstrecket än tidigare. Men detta våta droppande hade jag kunnat klara mig utan. JR tycker om att gå runt på kvällen och vattna och nu har den sysslan helt försvunnit. Hundarna vill inte gå ut och Kuma är beredd att vända redan på trädäcket. Men så kan vi ju inte ha det och obarmhärtiga som vi är puttar vi ut honom i det blöta. Turbo rusar ut och sedan nästan klättrar hon på dörren för att få komma in igen.

Att cykla var det inte tal om idag då hade nog teslan fått kortslutning av allt vatten. Jag vill inte heller ha hem en genomvåt snörvlande JR så idag blev det Mackan som fick jobba.

Därför passade JR på att storhandla när han ändå var vid Super-U. Detta är ju första dagen vi får vara ute hur länge vi vill och även åka längre bort än tidigare utan intyg. Till JR:s förvåning var det två maskförsedda damer som gick omkring och tiggde på Super-U:s parkering. Tiggeri är förbjudet här vad jag vet. Tror inte det var någon bybo då man här i byn har gjort en insamling till behövande med mat, leksaker mm. Finns ju en del som blivit av med sina arbeten och alla ska väl få en fin julhelg.

Nåväl precis innan mörkret sänkte sig över byn hade det slutat att regna och nu hoppas vi att det håller uppe i morgon. Vi har en del att utföra och vill inte gärna köra omkring i regn. Mitt i allt är vi väldigt glada över att bo så högt över gatunivå att någon flod inte forsar vid tröskeln som det kan göra då man bor lägre. Men vårat nysådda gräs är ju väldigt grönt och fint.

Jag har förberett äggmackor tills i morgon så vi kan komma iväg i hyfsad tid. Kloklippning och vaccinering för hundarna hade vi tänkt oss. Vi får se om det kommer att fungera. Nu när vi kan köra attestlöst så är det inte lika jobbigt. Men man vet aldrig så det är bäst att passa på.

Solen bröt igenom molnen

Så härligt med sol igen och hundarna var saliga. Vi har haft dörren öppen till trädgården under förmiddagen. Golven har fått sig en putsning och nu luktar det gott i hela huset igen. Sängen har fått nya rena lakan så vi kan sova gott inatt. I stort sett en väldigt fin söndag som ju är 1:a advent.

Sydfranskan kom förbi och ville ha hjälp med appen som vi måste ha för att vara ute. Nu glömde JR att säga att hon måste spara det hela på mobilen och hon blev orolig och var strax hemma igen. Men hon var glad att Turbo verkar tycka om henne nu och inte visar tänderna. Sydfranskan tycker om hundar.

Så idag har vi haft väldigt glada hundar. De älskar sin trädgård och gillar inte vintern. Nu kunde Kuma ligga i hallen och se ut då dörren var öppen.

Vi pyntar inte mycket då det ju bara är vi två människor här. Men det är klart att en tomte får ju gärna sitta på spiselhällen och vänta in våren med oss.

Den tomten köpte jag faktiskt i tobaken i A-löv och jag gillar honom. Han stör ingen och inger ett fint lugn tycker jag. Kanske gäspar han eller så sjunger han på någon julsång, vad vet jag? Spelar egentligen ingen roll, han får göra vad han vill där han sitter.

Jaha, sådana där antijulare tänker ni kanske? Nehej då för vi har gran och har klätt den också. Kulor i grenen, ljus och glitter så det så. Så gran har vi som inte barrar. Liten men naggande god som man brukar säga. Det epitet har jag också fått och jag tycker det är fint.

Har vi tänt ett ljus? Nej, det behöver jag inte för det har de gjort på Öresundsbron och det är en mäktig syn. Skåne in my heart förstår ni. Vår Unkas skulle fyllt 12 år igår och sorgen över den underbara killen färgar vår dag. Därför pussar vi extra mycket på Kuma och Turbo idag. Våra två pälsänglar.

Snart december och efter det blir det vår Jaaaa…..

Bara jobb fast man är pensionär nästan

Idag hade JR tre projekt på agendan och nu har han däckat i en timme på kvällen innan middag. Det tar på krafterna att vara pensionär. Nåväl vi är ju inte riktiga pensionärer förrens nästa år men lite lugn och ro vill vi ändå ha. Nu ville försäkringskassan ha samma blankett vi redan skickat till skatteverket. Snacka om okoordinerade datasystem. Men vi kände att först behövde vi lite luft och fysiskt arbete.

Inte alla av oss var på hugget så att säga. Man kan ju chilla lite eller hur?

Jag gick mina turer på uppfarten och sedan räfsade jag ihop alla löv som fallit de senaste dagarna. JR klippte de nysådda gräsmattorna på baksidan för nu har det ju växt ordentligt. Vi vill ju ha en fin gräsmatta framför köksfönstret. Vid stora palmen har det också växt s det blev en klippning där med. I dag har det varit extra varmt med +27 i skuggan så svetten har infunnit sig om så säger. Jag avslutade mitt jobb med att borsta mattan vid trädäcket. Nöjda satt vi sedan en stund med var sin b-vitamin.

Jag har min egen personaltrainer som håller koll på att jag inte fuskar. Men för tusan så dålig kondis jag fått. Så detta är början på mitt nya jag eller? Gick ju minst en mil per dag innan min skada. Allt har en början eller hur och frisk luft är bara bra. Detta blir ett komplement till min yoga.

Vi klarade av våra administrativa åtaganden och nu är det bara att invänta nästa besked. Ett papper så vi kan ta kontakt med en läkare här nere och bli registrerade. Men allt har sin tid och vem tusan har bråttom? Inte vi i allafall.

JR sussar gott tills vi ska äta vår korvstroganoff som han lagade igår. Vi har upptäckt att allt som vi är vana vid finns här nere men lite under annat namn. Så vad tusan saknar man? Jag kan inte ens komma på något. Hoppas nu på att denna pandemi får ett slut så allt kan bli som vanligt igen.

Är vi statslösa nu måntro

Idag fick vi första beskedet om att vi inte är folkbokförda i Sverige längre. Okej, men vi är inte bokförda här nere ännu eller är vi det? Vi sade ju till mairen förra året vid träffen att vi var bofasta här. Kanske har de registrerat oss som så då. Det hela känns både konstigt och härligt faktiskt. Vi har utvandrat på grund av …. ja vad ska vi säga? Klimatet, ekonomin eller bara äventyrslusta. Det är nog en blandning av alltihop. Vi ville ha en förändring och ett nytt liv utan snö och kyla.

JR har klippt gräsmattan idag och sedan satt vi i solen på trädäcket en timme ungefär. Det blir kyligt även här när solen är på väg att försvinna.

Men när solen värmer är det riktigt skönt att vara ute. Hundarna växlar mellan skugga och sol hela dagarna. Jag pressade ny juice för våra frukostar. Plockade in tvätten i skåpen och satte ny i tvättpåsen som ska in i maskinen i morgon. Kände av förkylning igår men idag är jag betydligt bättre. När jag gav fåglarna deras bröd kom det en man förbi i shorts och t-shirt. Okej, det var +20 men ändå, det är faktiskt höst nu. JR var på baksidan och där kom det folk förbi klädda i jackor med pälshuva. Vi kör ju något mittemellan med väst och långbyxor.

Nu är all ved under tak och kluven. Där torkar den bra. Nu är det ju inte alltför ofta som vi eldar men det är ju betydligt lättare om veden är torr. JR cyklar upp till torget och handlar vårat bröd hos bagarn där nu. Att köra till Super-U varje dag anser vi onödigt. Dessutom tycker jag att man ska gynna handlarna i byn.

Vi har inte fått mycket regn på några veckor så JR vattnar varannan dag, men nu verkar det som att det ska bli regn under helgen. Vi får se hur det blir med den saken.

Just nu har jag pausat tittandet på valet i USA. Jag orkar inte följa alla anklagelser och tjafs de håller på med. Varför inte lita på den statsapparat som sköter valarbetet? Kanske för att man ljuger och manipulerar själv? Nej, valet är ett riktigt lågvattenmärke och så sumpigt.

Vi vänder ryggen till tjafset och riktar vårat öga mot bekämpningen av coronan istället. Det hela har tagit en oroväckande vändning tycker jag. Jag förutspådde att minst 6000 skulle ha dött innan december månads slut i Sverige. Det är redan där.

Undrar vad vi kommer att kalla detta år för när vi ser tillbaka?

Kompakt tystnad i byn

Nu kan man riktigt räkna de fordon som kör på Clemencu och fåglarna hörs väldigt högt tycker jag. Fast nu behöver de inte försöka överrösta någon trafik. Vi vaknar oftast till fågelkvitter och sol men inte det senaste idag. Himlen va kompakt grå. Nejdå, jag klagar inte för oftast är det sol och blå himmel där vi bor.

Vi börjar väl dagen med yoga och vi har alla vår egen stil när det gäller utövandet. En del av oss är vigare och kör mer avancerade ställningar. Men bara vi försöker så är det bra anser vi. Jag kör ju inte utomhus men visst skulle det vara härligt när det blir liiite varmare.

Annars har vi kört golvprojektet idag och nu doftar det av lavendel inomhus.

Vi är instängda men ändå inte då det enda galler vi har är runt tomten. Här kan vi röra oss fritt och blomma ut som vi vill. Tur att vi tränat på denna tvåsamhet i många år för vi känner det inte som något tvunget. Vi var nog redan från första stund två pusselbitar som passade ihop i livets stora pussel. Nu lever vi ovanför många andra som kanske har det väldigt kämpigt där nere på gatan. On top of the street liksom.

Det gäller bara att hänga kvar och försöka blomma där man är. Nu är det höst i vårat lilla hörn av världen och vi är glada för den värme som dröjer sig kvar. Än är det inte dags för jackor eller fleeströjor utan vi klarar oss med västar och långärmade tunna tröjor. Mitt ben och min fot tackar för det. Kuma har blivit rörligare och verkar gladare efter att vi började med tabletterna som intas med en bit skinka. Så nu har det blivit ett populärt inslag på morgonen.

Vi rör oss ute i trädgården så mycket vi bara kan. Hundarna verkar mycket nöjda och sover som slagna var kväll och natt. Nu gäller det att ta oss genom denna nya coronavåg så bra vi kan. Smolket i bägaren heter terrorister och nu hoppas jag på Karma för dem. Må allt slå tillbaka på de som gör dessa illdåd. Fantiserar ibland på vad jag skulle göra om jag hade superkrafter och då hade det varit synd om alla extremister kan jag lova.

November och Allahelgonahelg innebär ljus för de som gått bort. Så mamma, pappa, och alla andra som jag saknar får en ännu större tanke än vanligt. Jag tänker alltid på dem och kommer aldrig sluta minnas dem. Britta, Ingemar, Sune, Gunbritt, Ragnhild som räddade mitt liv en gång. Kram på er alla.

Blåsigt idag

Jösses vilken kall vind vi haft idag. Hundarna tycker inte om vind och då blev det en innedag. Vi tvåbenta hade ju golven att ta hand om. Så skönt att få bort eventuella fläckar. Men något vilande ute på trädäcket inbjöd inte dagen till. Korta stunder ute har det blivit.

JR startade dagen med att cykla upp till torget som hade marknad. Det är så att vår by kommer ha marknad varje söndag. Färsk paella och goda baguetter kom han hem med. Att sedan både benen och baken var som is var ett minus men han tinade rätt snabbt. Men så roligt att vi fått en marknad som fungerar varje söndag. Det var ju något som vår maire pratade om när vi var på välkomstmöte förra året.

Sitter just nu och ser på agendas partiledardebatt och blir bara så arg över hur flummiga regeringspartierna är. Miljöpartiet är inget parti som borde sitta i regeringsställning. Sedan ser jag alla politiker är fruktansvärt fega. Orkar inte se mer.

Jag älskar träd och hur ståtliga de står. Till skillnad från politiker och deras svammel. Ibland undrar jag vart världen egentligen är på väg. Det är bar en massa blablabla hela tiden. Tror att det var ett misstag att släppa fram en outbildad fackman som statsminister. Utbildning är A och O.

Jag saknar inte detta hus men jag saknar Unkas som var vår hörnsten i tillvaron. Den som alltid var glad och gav oss stabilitet. Precis vad som behövs i alla regeringar. Ibland vill jag inte se foton på alla de hundar som inte finns hos oss mer, men Unkas förtjänar att få vara med.

Livet går vidare och det gör ju vi också. Därför tillåter vi oss sakna men ändå se fram mot kommande hundar i våra liv.

Vi har lämnat snön och nu ser vi fram mot ett annat liv. Tror vi kommit rätt och om denna pandemi kan få ett slut så blir vårat paradis fullkomligt. Ny vecka i morgon och snart är det skolledigt här i Frankrike. Vi ska betala in vår första kommunalskatt här och dags för oss att söka sinkskatt. Allt rullar på.

Lite sensommarvärme

Härligt med solen som värmde oss när vi steg ut i morse. Mindre roligt då Turbo protestkissat på golvet. jag kan inte ta det som annat efter att hon i flera minuter trakasserat mitt ansikte. Men för tusan klockan var ju bara 08.00 och vi brukar aldrig och nu menar jag allvar aldrig stiga upp då. Men efter någon regndag blir tösen hopplös och vill ut. Nåväl jag kastade x antal reklamblad över pölen och när JR senare blev väckt av fröken torkade han upp eländet. Så gissa om vi var glada över dagens sol. Det innebar att hundarna kunde vara ute.

Så nöjda över att få ligga i gräset. Men Turbo är lite för frivol än så länge så vi håller koll på dem. Jag pressade apelsinjuice och mellan halvorna tittade jag ut. Men de var ordentliga och vår frukost blev god.

Dags att låta mattan under bordet torka på bordet och sedan rullas in för förvaring i garaget. Efter det kunde vi hänga upp lakanen på tork ute. Jag blev så nöjd att jag öppnade frisersalongen och JR fick en klippning av håret. Solen värmde skönt så vi satt ute ett bra tag.

Det är sådana höstar jag längtat efter under flera år. Milda där man sitter i kortbyxor och en tunn tröja med en liten flaska öl i handen. Filosofierar över livet och njuter av livet i största allmänhet.

Livet formar en hela tiden. En del försvinner med åren och trots ärr och rynkor kan man må väldigt bra. Det är ju ändå insidan som räknas. Ytskiktet är ju endast ett skal.

Skrattet är aldrig långt borta när man lever med hundar. De hittar på så mycket tok hela tiden. Ett skutt här och en rusning där och de är så lyckliga. Turbo har fått vara ute hela dagen och jag hoppas hon är nöjd.

Men alla dagar har ett slut och så även denna. Tänk så gott det gör med en soldag. Jag mådde lite sådär i morse, med ont i ryggen och axeln. Utan tabletter och annat försvann det när vi var ute i solen. Förövrigt blev JR nöjd med sin vinterfrisyr. Något kortare än han tänkt men jag tyckte att det kanske inte skulle bli så trevligt i min salong om det blev några grader kallare. Sedan växer håret fort här nere.

Nu är det snart dags att tända en brasa i spisen och mysa innan sängdags. Lite mat blir det också och något avsnitt av Orange is the new Black. JR somnar till den men jag tycker den är väldigt bra.