Inte den härligt värmande solen idag men vi satt ute mesta tiden. Jag vipplade först och sedan gick jag ut till JR och hundarna. Ingen vind att tala om så det var skönt trots att solen var skymd mesta tiden.
Berättade jag om JR:s fantastiska kycklinggratäng? Gudomligt god och vi har avnjutit den i två dagar. Resten är i frysen för kommande gourmé middag. Idag åt vi något väldigt lyxigt som korv från Alsac. Med bröd johodå. Kan vara riktigt gott ibland. Man måste inte alltid äta stadiga middagar. Vi åt Tareq Taylers sjömansgryta här om dagen och jag köpte ju hans kokbok i somras när vi var i Sverige. Behöver jag säga att den grytan var supergod. Finns många fina recept som JR tänker laga.

Älskade Unkas 2015 hemma i vårat gamla hus och soffan som han ofta låg i. Äntligen kan jag se bilder på honom utan att må dåligt. Han var en stor karaktär och nu verkar vi fått en lika stor karaktär i Lino. Han är inte lika stor fysiskt men psykiskt växer han till samma nivå som Unkas. Den snälla nallen som bara vill alla väl.
Jag har inte fotat idag så det blir lite skåpmat som kommer upp på bloggen idag.

Livet idag har varit lika lugnt som alla våra andra dagar. Tråkigt? Nej, aldrig. Livet är väl aldrig tråkigt. Jag har börjat lära mig rita djur och endera dagen kanske det kommer en bild på något av mina verk. Än så länge duger de inte att visas för publik. Men det är roligt att hålla på och testa. Jag håller mest på med hundar och på väldig lätt nivå. Men träning brukar ge en viss färdighet. Jag har roligt och endera dagen tar jag upp mitt måleri också. Ja, jag har målat i både akvarell och olja tidigare. Så nu när lugnet kommit så dyker kreativiteten upp och lusten. Bara skrivandet som också ska börja bubbla då jag har flera synopsis som det bara är att börja på.

Våra tre musketörer 2017 som inte finns med oss längre. Unkas, Kuma och Nellie. Så mycket glädje och kärlek de gett oss. Helt otroligt att vi haft äran att få ha dessa fina hundar i vårat liv. Vi har lärt oss massor om både hundar och om oss själva. Vad vore livet utan hundar? Vi kan inte klara oss utan minst två stycken. Så Turbo och Lino är våra musketörer för tillfället, men vem vet om vi skaffar en tredje musketör om något år. En stor pojke säger JR och jag säger inte emot. Inget är hugget i sten så vi låter allt bara bero och tiden visar vad vi bör göra. Vi har räddat en hund från ett ovisst liv och gett honom ett liv han förtjänar. Det känns så bra.

Älska det du har och inte det du inte vet något om.