Avslutning på hundminnen

Ronja, Nellie och Unkas fick många fina år tillsammans tills vi var tvungna att ta farväl av Ronja som fick en tumör. Hon fick somna in utanför veterinären med utsikt över hästhagar och ängar. Det var nästan så att jag såg henne springa iväg med lätta steg.

Två hundar igen och av en slump kom ett samtal från en vän. En sarlooswolfhound behövde nytt hem då en av ägarna till den blivit allvarligt sjuk. När den fanns i Ystad var det ju bara för oss att sätta oss i bilen och köra iväg. Unkas fick följa med och avgöra om det var ok med en till hanhund i flocken. Det var det och så kom Kuma in i våra liv.

Så var de tre igen och de trivdes enormt bra med varandra. Aldrig ett gruff dem emellan. Kuma var som en liten nallebjörn och så fruktansvärt snäll. Det blev ju lite lättare då bägge killarna var kastrerade och vi kunde slappna av lite under Nellies löp.

Tyvärr drabbades vår fina tös av cancer vid tio års ålder och fick somna in. Det hugger i mitt hjärta än idag när jag tänker på att en rutinkontroll slutade i ett farväl.

Alltså två igen och dessa killar blev väldigt tajta.

Vi tvekade länge att skaffa en ny hund då dessa två bara älskade varandra. Men de var så nära i ålder att vi blev oroliga för hur det skulle bli om en av dem blev ensam. Det skiljde endast två år mellan dem. Så hittade jag en ny tös för jag ville ha en tös norr om Stockholm och så hämtade vi Turbo.

Ett yrväder av dess like och väldigt osocial till en början. Men vana som vi är av omplaceringar fick hon boa in sig och började hitta sin plats i flocken.

Så bestämde vi oss för flytt söderut och drog iväg med Mackan. Tyvärr blev Unkas dålig och med endast en vecka kvar tills vi skulle få nycklarna till vårat nya hus, fick han somna in. Så nu har vi två hundar igen då. Men ni som följer bloggen vet ju det redan.

Så får det bli tills det blir dags att någon lämnar oss. Kuma är för gammal för att behöva konfronteras med en ny medlem och vi vill ge honom en lugn ålderdom. Turbo tycker om brorsan även om han inte är speciellt lekfull. Så detta var vår gemensamma hundhistoria. Både jag och JR har haft hundar tidigare i våra liv och de var minst lika underbara som individer.

Dags att ägna oss åt nutid då vädret blivit varmare och vi gärna vill vara utomhus om dagarna. Men vi har endast ägnat oss åt småpyssel idag och njutit av dagen. JR har stökat i det som är vår verkstad/tvättstuga. Lite omplacering av saker och de nya hyllorna ska ju fyllas.

Vi får besök av sjuksköterskan på torsdag morgon. Jag ska även lämna urinprov så JR har hämtat behållare på pharmacia. Han slipper detta denna gång lyckosten. Men i gengäld ska han ta blodtrycket och det slipper jag denna gång. Man känner sig verkligen omhändertagen.

4 svar på ”Avslutning på hundminnen

  1. Fin bild på dig med hundarna.
    Vilken tur dessa hundar har haft som har hamnat hos er för att få ett bra hundliv.
    Småpyssel och njuta av dagen är aldrig fel.

Lämna ett svar