Dags för Turbo att komma ut lite bland andra hundar tänkte vi och förberedde dagen för aktiviteter utanför trädgården. Jag bytte lakan i sängen och hängde upp den rena tvätten på strecket. Sedan tyckte JR att vi skulle köra iväg. Jag befarade att det skulle bli lite för varmt men okej då.
Inte mycket trafik och vi var snabbt ute på vägen mot ringleden förbi Beziers.
Så hamnade vi vid ett vägskäl och här blev det höger. Vilket brukar vara ett bra val
Inte så många båtar på kanalen idag.
Vi rundade en rondell och de är så fina här tycker jag.
Japp vi skulle hit och så till höger i rondellen här också.
Lite obehagligt att se hur det brann borta i Gruissan. Nästan så vi kunde känna lukten ända hit. Vi fick gå en bra bit och sedan var sanden fruktansvärt varm och jag sade till JR att gå ned till vattnet med <turbo.
Det var skönt för tassarna tyckte Turbo och här på hundstranden fick hon träffa lite hundar. En liten hund som väntade på sin matte som badade. Sedan en rottweilerblandning som hon tyckte var riktigt trevlig.
Turbo är inte speciellt van att bada och efter en stund ville hon traska runt lite. Det var ju riktigt skönt och JR fick svalka av sig lite. Jag stod som en svettig idiot och hade massor av sand i sandalerna.
Mycket spännande att titta på och Turbo var riktigt duktig med alla människor och hundar. Det kändes så roligt för oss.
Till sist en bild på kompisen hon träffade i vattenbrynet. De var riktigt mysiga tillsammans.
När vi gick tillbaka till Mackan träffade vi på en 4 månaders malamute som klättrade runt på Turbo och hon brydde sig inte. Vi var svettiga och törstiga men så glada efter dagen. Turbo var nöjd och nu sover hon tungt.
Det har regnat ordentligt inatt och på morgonen. Inte något vi tyckte var bra på ett sätt och bra på ett annat. Bra för våra växter fast JR vattnade alla igår med slangen för säkerhets skull. Inte bra för bagarens hund som är en äldre bordercollie och tydligen blivit lämnad helt ensam ute i trädgården. Familjen har varit borta sedan vid femtiden igår och hunden har skällt uppgivet och ligger och tittar efter varenda bil som kör förbi. JR var fram till hunden i dag när han skulle köpa bröd och pratade med den. Det syntes på hans ögon hur ledsen han var. Turbo tittar efter honom varje gång vi är på baksidan.
Där ligger den stackars hunden ensam och det gör så ont i mitt hjärta. Som tur är så har det inte regnat mer under dagen för JR sade att han var alldeles våt i pälsen och smutsig efter att ha legat ute på gruset. Nu vid åtta på kvällen har det inte varit en enda person som sett till hunden för vi håller uppsikt på honom. Ägarna har inte heller kommit hem.
Jag vet inte hur man kan behandla en familjemedlem på detta sätt? JR mår väldigt dåligt och jag får försöka hålla honom tillbaka. Vet inte om det är vanligt att man lämnar hundar ensamma på detta sätt? Ikväll när JR går ut med våra två ska vi se om det fortfarande är släckt och ingen bil på uppfarten, då ska JR gå dit med torrfoder och en bunke och en kanna vatten. Jag har tittat på väderleksrapporten och det ska bli uppehåll inatt och i morgon. Det gör vi ikväll och så hoppas jag vid min gud att ägarna kommer i morgon.
Turbo ville inte gå ut trots att vi har haft dörren öppen hela dagen. Men eftersom vi suttit inomhus så är det inte roligt att vara ute ensam. Men när jag eller JR gått ut i något ärende har hon gärna följt med. Kuma däremot har hållit sig inomhus mest hela dagen och då JR suttit i soffan med honom så har han sovit gott. Perfekt enligt Kuma.
Vi har haft hög temperatur idag +28 trots moln och hög luftfuktighet. JR råkade titta ut nyss och såg att grönsakstanten beställt pizza. Han är riktigt sugen på en köpepizza så nästa gång vi kör skräp ska vi beställa var sin i Malahute som är en del av Thézan. Vår italienska pizzeria stängde under lockdown och saknar den egentligen inte då de var fruktansvärt dyra. Men denna pizzeria har hemkörning vilket passar oss perfekt. När vi stod nere i Vias fanns det en pizzeria som gjorde helt underbart goda pizzor.
Blev nästan lite sol innan mörkret lade sig över byn. Det blir mörkt vid ungefär halv åtta om kvällarna nu. Solen går väl upp runt sju tror jag. Ser aldrig soluppgångar då jag sover som bäst och för mig är soluppgångar lite överreklamerade. Andra tycker annorlunda och det är helt ok för mig. Men säg inget illa om mina rosor för då kanske jag biter ifrån.
Turbo blev glad efter att ha fått middag och föredrog att vara inomhus. Jag behöver nog inte säga vad Kuma föredrog. I morgon är en annan dag och då kanske solen hittat hit igen.
Ronja, Nellie och Unkas fick många fina år tillsammans tills vi var tvungna att ta farväl av Ronja som fick en tumör. Hon fick somna in utanför veterinären med utsikt över hästhagar och ängar. Det var nästan så att jag såg henne springa iväg med lätta steg.
Två hundar igen och av en slump kom ett samtal från en vän. En sarlooswolfhound behövde nytt hem då en av ägarna till den blivit allvarligt sjuk. När den fanns i Ystad var det ju bara för oss att sätta oss i bilen och köra iväg. Unkas fick följa med och avgöra om det var ok med en till hanhund i flocken. Det var det och så kom Kuma in i våra liv.
Så var de tre igen och de trivdes enormt bra med varandra. Aldrig ett gruff dem emellan. Kuma var som en liten nallebjörn och så fruktansvärt snäll. Det blev ju lite lättare då bägge killarna var kastrerade och vi kunde slappna av lite under Nellies löp.
Tyvärr drabbades vår fina tös av cancer vid tio års ålder och fick somna in. Det hugger i mitt hjärta än idag när jag tänker på att en rutinkontroll slutade i ett farväl.
Alltså två igen och dessa killar blev väldigt tajta.
Vi tvekade länge att skaffa en ny hund då dessa två bara älskade varandra. Men de var så nära i ålder att vi blev oroliga för hur det skulle bli om en av dem blev ensam. Det skiljde endast två år mellan dem. Så hittade jag en ny tös för jag ville ha en tös norr om Stockholm och så hämtade vi Turbo.
Ett yrväder av dess like och väldigt osocial till en början. Men vana som vi är av omplaceringar fick hon boa in sig och började hitta sin plats i flocken.
Så bestämde vi oss för flytt söderut och drog iväg med Mackan. Tyvärr blev Unkas dålig och med endast en vecka kvar tills vi skulle få nycklarna till vårat nya hus, fick han somna in. Så nu har vi två hundar igen då. Men ni som följer bloggen vet ju det redan.
Så får det bli tills det blir dags att någon lämnar oss. Kuma är för gammal för att behöva konfronteras med en ny medlem och vi vill ge honom en lugn ålderdom. Turbo tycker om brorsan även om han inte är speciellt lekfull. Så detta var vår gemensamma hundhistoria. Både jag och JR har haft hundar tidigare i våra liv och de var minst lika underbara som individer.
Dags att ägna oss åt nutid då vädret blivit varmare och vi gärna vill vara utomhus om dagarna. Men vi har endast ägnat oss åt småpyssel idag och njutit av dagen. JR har stökat i det som är vår verkstad/tvättstuga. Lite omplacering av saker och de nya hyllorna ska ju fyllas.
Vi får besök av sjuksköterskan på torsdag morgon. Jag ska även lämna urinprov så JR har hämtat behållare på pharmacia. Han slipper detta denna gång lyckosten. Men i gengäld ska han ta blodtrycket och det slipper jag denna gång. Man känner sig verkligen omhändertagen.
Vad göra när det blåser ute och solen inte räcker så man vill sitta ute? Jo med en höglöpande tik går JR ut och fortsätter med hyllorna i verkstaden och Turbo får följa med ut. Jag stannar inomhus med en pipande gammal Kuma. Då vi inte sovit så bra i natt med tanke på löpet så är vi lite mosiga i huvudet. Jag somnade vid halv fyra tillslut med handen på Kumas rumpa. Hade ont i plåtskrotet i benet då det var lufttrycksväxling.
Mycket riktigt så blåser det vindar från väster idag. Jag var duktig och stoppade lakanen i tvättmaskinen . JR tog teslan till pharmacia och hämtade en provpåse som jag behöver inför nya besöket av provtanten. C ska hjälpa oss att boka ny tid. Nog skulle vi klara det själva men kommer det följdfrågor så blir det knepigt. Fick även S1 från svenska försäkringskassan så nu kan vi söka carte vitale och få billigare sjukvård. Blir alltså en del administrativt jobb för oss denna vecka.
Jag har mest varit inomhus idag och botaniserat i gamla arkiv. Vår fina moster Annie somnade in vid 11,5 års ålder. Vi trodde att hon skulle lämna oss vid åtta men efter att vi hämtat Ronja levde hon upp och fick flera år. Så efter det var det två hundar ett tag men fy vad tomt det kändes. Vi bara måste ha en till och då hittade jag Nellie.
En fyrvägskorsning som fått en tuff start i livet. Vi var hennes tredje hem och hon var ett yrväder av guds nåde. Vi jobbade ju på den tiden och jag var hemma var lunch som jag fått med arbetsgivarens medgivande att sträcka sig till över en timme. Tidningshyllan fick vi flytta in till dressingroom då jag inte orkade plocka papper var gång jag kom hem. Denna tös hade en förmåga att roa sig med att riva sönder papper. Böcker vid nattygsbordet var inte att tänka på efter att hon massakrerat en bok för mig. JR fick ta undan sin otrivin då dessa flaskor var helt söndertuggade.
Men tillslut hittade hon sitt lugn och blev en helt underbar liten tös. Hon luktade tvål på hjässan och jag snusade där så fort jag kom åt. Min älskade bordercollie Berrie fick tyvärr cancer i hela kroppen och när han inte klarade av att bli smekt insåg jag att vi måste säga adjö. Så var det två hundar igen och det blev tomt så ända in i norden.
JR hittade Unkas och han stormade in som den stora hund han var.
Efter ett söndertuggat ben på en stol, Ronjas biabädd söndertuggad och en madrass i sängen, så var han den lugnaste killen på denna jord. En kille med ett förflutet som jagade honom till en början men när han insåg att det var då, så blev han en riktig softis.
Vi hade tre hundar igen och nu började faktiskt vårat äventyr med husbil. Vår lille H blev stor och ville inte åka på semester med oss. Vi hade “Farmor” som bodde i vårat hus så H kunde stanna hemma.
Våra turer ut till Europa startade på allvar. Jag med kartbok i knät och förstoringsglas för att se alla vägar. Inte ett enda vägnummer stämde men vilket äventyr det blev som även gav mersmak.
Vi vaknade till regn idag och det var ju ingen hit. Varken vi eller hundarna tycker om regn fast våra växter gillar det nog. Turbo stod och klippte med ögonen när hon gick eller snarare sprang ut då jag öppnade dörren. JR tog Mackan till Super-U och köpte dagens bröd. Jag körde igång med vipplandet efter frukost. JR fortsatte med att göra golvet vid gaspannan. Ska inte säga att jag tjatat om det men om jag säger som så har jag ingen större lust att gå in på den toaletten. Men med nya förhängen och nytt golv så har det blivit väldigt fint.
Igår gick vi ju nere vid vinfälten och jag tog inte kameran med mig. Men det blir ju fler gånger. JR kom på att han har ju en kamera han också och med teslan kan han fota lite här och där när han är ute på sina irrfärder. Vi fick en Le Bassin idag som är lokaltidningen här där vi får veta vad som händer i byn. Jag sitter med översättningsboken och tragglar mig genom alla artiklar. Först läser jag rakt av för att se hur mycket jag förstår och sedan slår jag upp de ord som är för svåra. Jag ökar på ordförrådet sakta men säkert.
En bild från 2018 då vi bodde i gamla huset. Snö som inte är Kumas älsklingsunderlag. Denna bild är från den 28:e februari.
Samma datum ett år senare 2019 och ingen snö men det var frost ute. Vi stod på en ställplats i Tyskland på väg ner till Frankrike.
Minnen som ploppar upp med bilder och saknad av en fin hund som inte fick flytta in här men som var med på resan ner. Unkas vår älskade stora pojke.
Finaste Unkas vad vi saknar dig. Men så är det ju när man haft en hund som verkligen var en stor personlighet. Vi är glada att få ha haft honom i elva år. Puss
Lite nostalgi blev det idag när jag bläddrade bland foton. Askan av Unkas ligger i en fin kopparburk och vi ska kanske gräva ned den här senare. President Macron har en hund från ett hundhem här i Frankrike och våra hundar är ju omplaceringar allihop precis som Unkas var. Så när det tyvärr blir dags så kommer vi lyda vår presidents uppmaning att adoptera en hund från ett hundhem.
Hoppas på sol i morgon. Men Turbo är trött då hon rantat efter JR då han hämtat verktyg, sågat och gått fram och tillbaka hela dagen. Hon älskar att få vara med. Nosen är hela tiden i händelsernas centrum. Det vi märker är att hon börjat lära sig så många ord nu och lilletösen är riktigt klok.
Sista januari i morgon och nu börjar våren pocka på.
Vi seglade in i det nya året med H i luren och Skansen på plattan. Lugnt och bubblande här nere. Som sagt alla smällare är förbjudna här och våra djur slipper traumat. I Sverige fick vi höja ljudet på tv:n och stänga för fönstren. Men vad hjälpte det när ungdjävlar slängde in bangers i vår trädgård. Bara tur att vi inte var ute då. Nu slipper vi allt sådant Tack och Lov. Tror det skulle innebära fängelse att skjuta upp raketer bland vinfälten eller i byarna där inte bilar kan köra.
Så har England avskärmat sig och det kanske är problematiskt att leva på en ö? Men jag känner det som att man vill förminska sig i onödan. Ett enat Europa är mer till en fördel anser jag och vem vet om inte öjn kommer tillbaka inom en framtid? Men det får väl framtiden utvisa.
Vi fick ännu en solig dag med en värme som kändes välbehövlig. Såg en geting vid rosorna idag och igår en fjäril. Jag kastade tiger ute i trädgården med Turbo igår och idag var det JR:s tur. Lite överskottsenergi och hon kanske har lite vårkänning?
Plockade ett par kumquatar i morse och pressade ny juice till i morgon. Vi boostar oss allt vad vi kan med vitaminer. Hade ett planeringsmöte angående staket och nu har vi röstat för grönt och vad vi ska ha. Detta staket måste upp innan poolen ska komma på plats. Vi vet var och hur mycket så nu är det bara att vänta in våren.
Tänkte visa en bild på Ronja vår svenska wolfdog som vi hade äran att ha i vår familj i tolv år. Så lugn och fin denna hund var. Länge sedan nu men hon finns alltid hos oss och vår fotovägg.
Våra tre första i flocken. Ronja,Annie och Berrie. Min andra bordercoliie som blev min tröstehund och kamrat . Annie som adopterade Berrie direkt de träffades och som var som en mamma för de båda andra.
Så var det då och nu är de alla borta samt två andra som varit i vår flock efter dem.
Unkas vår ståtliga kille som vi hämtade en sen kväll efter att Berrie fått somna in. Han gav oss många fina stunder.
Min älskade fina Nellie som luktade tvål på hjässan. Det var min tjej och från att ha varit en övernervös liten tös blev hon en underbar hund. Vad jag älskade henne och det var hennes förtjänst att vi skaffade Turbo.
Lite hundresumé och det är inte alls slut här för vi kommer alltid att ha minst två hundar hos oss. Omplaceringar som alltid.
Det har regnat inatt så luften var som en våt disktrasa. Massor av luftfuktighet och det var nästan lite jobbigt att andas. När jag bäddat,dukat frukost,kokat ägg och pressat ny juice såg mitt hår ut som om jag hade stått ute i duggregn. Fast det hade ju slutat att regna. Sedan började att blåsa och molnen skingrades för att till slut inte finnas. En blå himmel med en värmande sol fick vi uppleva.
Ytterligare en regel fick JR lov att montera idag. Här skulle inte jobbas mer än 25% har jag bestämt. Som arbetsledare för trädäcksprojektet har jag bestämt arbetstiden och övervakar den som en hök. Men innan det arbetet inleddes var JR iväg och storhandlade det vi behövde inför helgen. Finns alltid saker som man absolut inte vill bli utan. En sak är vatten.
Jag glömde eller ville inte skriva om att det var ett år sedan Unkas fick somna in. I onsdags var det ett år sedan. Saknaden finns där fortfarande och det gör fortfarande ont i hjärtat att tänka på honom. Hoppas han visste hur älskad han var.
Nu öser vi kärlek över de två fina hundar som vi ändå har i livet. Hoppas de ska tycka om att ligga på trädäcket och vila/spana mot vår gata.
Tänkte berätta om våra hundar som vi fått äran att ha hos oss. Vi började med var sin hund som vi hade när vi träffades. Jag hade min andra bordercollie Berrie som kom till mig som valp. redan rumsren vid 10 veckors ålder och han var både clown och en lite Ferdinand och Annie JR:s golden retriver som vi kallade moster för hon var lite som en sådan. Så snäll och godmodig som gärna låg på gräsmattan och tittade på molnen.
Så kom Ronja till oss då vi trodde Annie inte skulle orka mer och vi ville inte att Berrie skulle bli ensam. En blandning mellan varg och schäfer som var deprimerad när hon kom till oss. Hon var 3 år och visste inte hur man lekte, men var så mild och varsam med våra två andra hundar. Kan säga att Annie levde upp och fick tre år till på grund av Ronja.
Moster fick somna in och vi kände att tre var ett bra tal så det blev Nellie som fick komma till oss. Vid sju månaders ålder hade hon haft tre ägare och var så nervös när man var ute med henne. Men hon tog mitt hjärta och jag bara älskade henne. Hon doftade tvål på hjässan och där var min näsa ofta. När min Berrie fick somna in vid tio års ålder då det visade sig att han hade skelettcancer, var Nellie min stora tröst. Min sorg var enorm länge och där var den lilla sjuvägskorsningen av hundraser.
Som sagt tre var ett bra tal och JR hittade Unkas som var stor som en liten häst med ett hjärta lika stort och ett tyck som bara en stor hund kan ha. Han kom till oss när han var tio månader och var som en orkan till en början. En alaskan huskie med en päls av sammet.Sedan visade han ett temperament som var så fint. Så snäll och mild, aldrig arg eller elak mot vare sig människa eller djur. När Nellie fick somna in på grund av cancer hon också som alla våra tikar drabbats av så tog han mot Kuma som den älskade bror han alltid längtat efter.En Sarloos wolfhound som han är kan vara svår att komma in på livet. De två älskade varandra och när så Turbo stormade in som fyraåring var han lika snäll.
Nu blir talet två och så kommer det att bli i framtiden.
Vårat lilla yrväder som blivit så lugn vid fem års ålder och så kelen. Hon har precis som Kuma levt upp sedan vi flyttade hit. De två.
Fem reglar av nio på plats och jag har faktiskt varit lite hjälp idag. Jag höll i plankan när något skulle sågas av på stödbenet. Det blir stabilt, byggt för elefanter.
Läser om de så kallade demonstrationerna och hur de urartar i många städer. Funderar på om det bara är utlopp för frustration över coronaviruset som lagt sig som ett mörkt moln över världen. Jag vill inte ta ställning angående det som hänt i USA då jag inte vet bakgrunden till händelsen, men tycker att utgången blev väldigt olycklig för alla parter. Att det förekommer rasdiskriminering i hela världen är väl ingen hemlighet, men att börja trakassera poliser i Sverige anser jag förkastligt. Att skrika ner på knä borde kanske istället de som gapar göra själva och fråga sig om det kanske är befogat att de blir stoppade av polisen av och till.
Jag var på baksidan och tittade till mina rosor då dessa tre grabbar kom på gatan. Det bästa med att vår tomt är högt belägen gör att man kan iakttaga människor utan att de vet om att man är där. Grönsakstanten har en liten svart hund som ser ut som en minidobbermann och den håller koll på alla som går förbi. Rätt högljudd men Turbo tycker att det är bra för då kan hon rusa dit och se om det är något intressant. Nåväl pojkarna gick rätt nära deras tomt och den lilla svarta kom springande med hög röst. Då sticker en av pojkarna in en hand genom det höga stängslet. Så urbota idiotiskt och vad hade hänt om hunden huggit honom i handen? Han försvarade ju sitt revir och har all rätt att hugga dem som gör intrång. Nu hände inget sådant då det är en väldigt snäll hund som låter mer än är farlig.
Grannen på vår gata Alexandre Dumas har en cockerspaniel som tydligen har huggit ett barn som gjort precis så. Nu har han fått sätta upp ett extra skydd så hunden inte kommer fram till det egentliga staketet.
Vi skulle ha borrat hål i plankor idag eller jag rättare sagt. Men det har regnat inatt och droppade lite på morgonen också. Därför blev det rengöring av golven och när vi var klara så hade solen hittat hit igen. Så det blev en skön dag under parasollet och JR hade konstruktionsmöte med sig själv angående trädäcket. Han verkar vara överens med sig själv och i morgon fortsätter bygget.
Jag ska nog köra en maskin med lakan, för jag bytte i sängen idag. Tidigare har jag alltid sagt sängarna men nu har vi en säng med hel madrass så det blir sängen. Där sover vi alla om nätterna.
Med andra ord har vi haft en fin söndag här hemma. På framsidan som vi kallar detta då ytterdörren är åt detta hållet, är det tyst om söndagarna. Vi hör fåglarna och tittar på alla fjärilar som fladdrar förbi. Det är nästan så det tjuter i öronen av tinnitus brukar JR säga. Så tyst är det.
Nu skriver jag i den nya wordpress sidan och jag vet inte om allt jag skriver kommer att publiceras eller om det bara försvinner när jag klickar på publicera. Men jag får väl försöka vänja mig.
Hallen fick en första strykning igår och jag har målat de tre andra dörrkarmarna. Här kommer en bild på hallen och hur den såg ut.
Vem vill ha en guldfärgad hall? Ja, eller guld, såg mer ut som smutsgult. Hela rummet såg sunkigt ut.
Viss skillnad är det nu. Så ljust och fint. Väggen i sovrummet skymtar och den är rosa. Då förstår ni att den ska bort. Det är ju inte min favorit bland färger.
Men en vägg är mer aprikosfärgad och den låter vi vara ett tag. Mr J ska göra en sänggavel och troligtvis klär vi in väggen med något.
Tror att Mr J får sova på golvet inatt haha. Eller kanske i fotändan? Såhär dagen efter kan jag avslöja att vi har sovit gott allihopa. Bra med stor säng och hundar som gillar närhet.
Men jag har drömt att jag målat hela natten, så idag tvättar jag istället. Blir så trött i armen av att måla.
Plusgrader ute idag och dimman sveper in i byn. Vi småpysslar med olika saker denna förmiddag. Mr J har gjort rent ett urverk och ska försöka få igång hans morfars klocka. Den har haft en klar klang som plötsligt tystnade en dag. Vi saknar det. Jag har haft ett par tvättdagar och idag kör jag den sista maskinen. Ute skäller vår grannes russlar och en ensam cyklist syns på gatan. Det är som att alla väntar på julhelgen och går på sparlåga.
Visserligen en gammal bild men det ser likadant ut idag som då jag fotade min utsikt.
Längtar till våren och sommaren när vi kan köra ut med Mackan på vägarna igen.
Idag är det årets kortaste dag och ljuset infinner sig inte alls. Men i morgon vänder det och det inger hopp. Tänk så mörkt det måste ha varit innan gatlyktorna kom. Då satt alla med fotogenlampor och ljusstakar. Undrar om kvinnorna kände sig tryggare då? Man höll sig kanske mer inomhus förr i tiden. Det fanns ju inte lika mycket nöjen på kvällarna. Fritid var det inte många som hade. Jag brukar prata med pappa om hur de hade det när han växte upp. På vintern var de oftast hemma då det var mycket snö och de behövde hjälpa till runt gården. Min pappa är född på landet och det kanske är därför jag också känner mig hemma här. Jag har landet i blodet.
Vi fortsätter att softa hemma idag. Jag ska hem till pappa en sväng efter vår långtur, men sedan tar vi det lugnt igen.
