Familjen R på irrfärder

Efter en snabb kontroll på var Kumas bädd befann sig kunde vi konstatera att den inte skulle anlända idag. Mellan den 31/12 och 7/1 har de meddelat, så de har två dagar till på sig. Vi har ju blivit lite resnödiga och behövde köpa mer tuggben till hundarna. Det var på JaJa i Beziers, men alltså fem minuters resa var för kort. Så vi bestämde oss för att ta en liten omväg.

Lite kyligt var det ju också så någon dörr kunde vi inte ha öppen till trädgården. Men Turbo älskar att åka husbil så hon var mycket nöjd med vårat beslut. Nu när vi har franska registreringsskyltar och en riktig försäkring känns det tryggt att åka på utflykter. Så idag körde vi mot ett annat håll än vad vi brukar.

Vår fina by från ett nytt håll. Vi körde mot Pahiles som vi pratat om så länge.

Lite uppåt och så kom vi upp mot torget där vi fick se den senaste väggmålningen i vår by.

Känns lite inspirerad av romartiden tycker jag. Ingen kan missta sig på vad denna by handlar om…vin….och att vi har ett microklimat. Här svängde vi mot vänster och efter endast några hundra meter var vi i den fina byn Pahiles. Nu blev jag fruktansvärt osäker på hur byns namn stavas, men vilken fin by det är. Så äntligen efter tre år här körde vi hit. Vi har pratat om det så länge.

Men nu kunde vi väl inte stanna här? Åhnej, nu skulle vi upp i bergsbyarna och vi körde snabbt förbi Magalas och Laurens som vi trodde att vårat hus skulle ligga i. Men är vi ledsna för att det inte blev så? Kan med eftertryck säga att vi är glada att det inte blev så. Vi är inga bergsmänniskor så bo där vill vi egentligen inte men besöka är helt ok. Det gick uppåt och uppåt så jag fick lock i öronen. Glömde svänga vid ett vägskäl och var så lättade att vi hittade ett picknickair där vi kunde vända. Så fint att det finns dessa ställen där man kan fika och vända om det behövs. Vi körde igång Lennart för att ha något att köra efter, men vi hittade avtagsvägen utan problem.

Detta hade inte räknat med men vi tog sats då det verkade vara fritt för det såg rätt trångt ut. Höjden var inga problem och inte heller vikten så bara vi inte mötte någon var det ok. Vi såg ju ändå en ljusning där borta.

Sådär jag lyckades fånga trädet perfekt. Men det var lite kurvigt här och jag skulle ju hålla ögonen på vägen. Nu var vi verkligen i en riktig bergsby för vi såg linbanor upp mot bergen.

Var hade vi hamnat då? Jo här och det var en upplevelse. Men vi tänker komma hit när det är mer grönt och inte blåser som tusan. För hade det inte blåst som idag skulle vi gått en runda. Bara vi hittar en parkering så. Vi hade tur att det inte var någon snö eller halt.

Nu är man verkligen upp på topp och hela världen för våra hjul. Inget snack om att man odlar vin här. Undrar om de har någon frost här på vintern?

Vi gillar öppna landskap och efter tunneln och lite till ser vi ju detta. Ahhh nu kan vi andas igen känner vi. Men vi har kört förbi flera fina byar som ligger så fint runt kyrkan eller någon borg. Där långt borta ligger vår by.

Så närmade vi oss dagens egentliga mål JaJa och efter en stunds kö kunde vi styra mot affären. Jag gick käckt ut och herredjävlar de ändrar om i affären så man vet inte vart man ska gå. Hittar djuravdelningen, tror jag men var är tuggbenen som jag brukar köpa? Fick nästan panik men gick systematiskt runt alla montrar och där var de ju. Som vanligt köpte jag två stora paket. Bäst att bunkra upp tänker jag alltid. Hittade ut ur affären och sedan var det så dags för donken. Vi har ju en sådan på väg hem och när vi har dessa turer brukar vi slå på stort och köpa en Big Mac. På så sätt håller vi humöret uppe innan vi kommer hem.

Dags att köra hem och vi hade lite att handla på Super-U. Så vi styrde hemåt för nu skulle även hundarna få sin middag.

Bra dag tycker vi då vi fått se lite natur och kommit hem med både tuggpinnar och nya bestick. Man hittar saker eftervägen och dessa är precis sådana vi velat ha sedan länge. De vi har är nog femton år gamla så det var väl dags att byta ut dem. Ska bli fantastiskt att äta en liten ostbricka ikväll med dem.

Så i morgon är jag förväntansfull att posten kommer med Kumas bädd. Ja, vi får se hur det blir med den saken, Den är på väg kan jag läsa så…

10 svar på ”Familjen R på irrfärder

  1. Så många fina bilder tycker jag.
    Vad trista vinplantagerna ser ut nu.
    Men det tar ju inte så lång tid förrän dom börjar grönskar igen.

  2. Men inte ligger Magalas och Laurens uppe i bergen! Däremot på varsin kulle, som så många andra byar. Thézan klättrar ju också litegrand på sin sluttning men samtliga byar har sin nyare bebyggelse på ”platten” nedanför, så jag vill nog hävda att de är fullt jämförbara.

    • De ligger på kanten till bergen och jag kan tala om att det är ordentligt backigt där. Vi har både kört Mackan i bägge byarna , samt gått runt i dem. Vi har vår bank i Magalas.

      • Backigt ja, men det är inga berg där. Magalas är ju bara några kilometer från Thézan, så byn är inte mer eller mindre på kanten av bergen än vad våra byar är. En tolkningsfråga, kanske, vad som avses med ”på kanten av berget”.
        Efter tio år i området är vi tämligen väl förtrogna med hur det ser ut i byarna runt omkring. Du behöver ta dig förbi Roquebrun eller upp mot Millau, Tarn och däromkring för att komma upp i de tiktiga bergen, som finns närmast. Berg blir det inte förrän du befinner dig åtskilliga hundra meter över havet. Men kulligt, backigt och brant kan det ju vara även om det inte rör sig om bergsbyar. Förlåt för att jag går igång på detta men med min norska bakgrund och med alla skollov bland norska fjäll, blir det lite lustigt när tex Magalas och St Chinian, etc beskrivs som bergsbyar. Med det sagt så är det förstås jättefint att ni trivs så bra i Thézan; det är huvudsaken!

      • Jag kommer närmast från skåne och har åkt husbil i över femton år i hela Europa så jag säger berg när jag menar det. För oss är det berg och så kommer de förbli. Men varsågod att tyck det är helt ok för min del.

      • Bra film på temat berg kontra kulle är ”The Englishman Who Went up a Hill and Came Down a Mountain”:
        ”The film is set in 1917, with World War I in the background, and revolves around two English cartographers, the pompous George Garrad and his junior, Reginald Anson. They arrive at the fictional Welsh village of Ffynnon Garw ([ˈfən.nɔn ˈɡa.ru] ”Rough Fountain” or ”Rough Spring” in Welsh) to measure its ”mountain” – only to cause outrage when they conclude that it is only a hill because it is slightly short of the required height of 1000 feet (305 m).”

Lämna ett svar till murvielklotterAvbryt svar