Det är inte bara Alla Hjärtans dag idag, utan tre år sedan vi lämnade Sverige. Vi gav oss av tidigt på morgonen och körde över Öresundsbron som vi gått och tittat på i ett par veckor. Äntligen kunde vi lämna frosten, regnet och leran. Eftersom vi ville bort från allt detta körde vi hela dagen och långt in på kvällen. Men som all med husbil eller kört bil så är Tyskland ett stort land. Därför stannade vi i Singen och lagade en snabb middag till oss och hundarna.

På morgonen vaknade vi till +-0 och frost i gräset. Brrr så vi gjorde oss klara väldigt snabbt för nästa etapp på resan.

Nu skulle vi vidare till Frankrike och det blev en lika lång dag på vägarna denna andra dag. Med hundar så får man göra en del stopp då de behöver gå på toaletten och så behövde vi också. Denna kväll klarade vi att komma in på ställplatsen innan bommen stängdes. Pont au Mousson har vi stått på väldigt många gånger. En gång kom vi för sent när vi var på väg upp till Sverige och fick ställa oss på parkeringen på motsatta sidan av floden. Det lutade ordentligt men vi sover bra bara vi är i Mackan. Nu glömde jag den gången vi kom för sent och fick stå med flera andra på en parkering till en verkstad. Det var en lördag kväll och verkstaden hade stängt på söndagen.

Men denna gång fick vi plats med el och JR gick bort till MC Donalds och köpte middag till oss. Vi var trötta och bestämde att stanna en dag där.

Skönt för hundarna att få ta det lugnt en dag och vi kunde gå längre promenader i omgivningen. Vi behövde också stanna upp så huvudet hann med. Men vi var ju ivriga att komma ner till Medelhavet och mer värme. Vi skulle ju leta hus och ville även komma igång med det. Så dagen därefter vinkade vi till svanarna och jag mitt ljushuvud vill åka en annorlunda väg nedåt. Det blev det verkligen eftersom vi körde utmed Centralmassivet och förbi vulkanen som jag tror är sovande sedan länge. Snödrivor på sidan av vägen och jag ångrade mitt vägval.

När vi äntligen kommit över bergen kändes det så skönt och den vägen kör vi nog inte fler gånger. Stannade efter många turer på en ställplats i en mindre by. Ingen värme ännu men ingen snö eller frost heller. Det blev ett dygn för sedan behövde Vår älskade Unkas besöka en veterinär då han fått ett sår vid nosen. Det fanns en i byn men det var lunch och vi körde vidare söderut och innan Toulouse hittade vi en och fick en salva som gjorde susen för såret läkte på tre dagar och sedan syntes inte ett spår av det.

Tillslut var vi nere i södra Frankrike och det jag skrev om Tyskland stämmer även här. Frankrike är stort och resan blev ett par dagar längre än vi tänkte oss men äntligen var vi här.

Men vår vistelse i Mackan här är en helt annan historia. Den kanske jag återberättar en annan gång.

Tre år kan kännas både långt och kort. För oss har det hänt en hel del. Både bra och tråkiga saker. Unkas hann aldrig flytta in här utan blev så sjuk att vi måste släppa taget om honom veckan innan vi fick nycklarna. Allt kommer ju i tre och de andra två som lämnade oss var ”farmor”=JR:s mamma och min pappa. Så mitt i vår glädje kom sorgen på samma gång.

Men alla sår läker med tiden och nu har vi alla minnen kvar.