Slutet på resan

Mycket nöjda körde vi från Brico Man och mot Jardin i Beziers. Vi tyckte att vi hittat en fin väg som vara snabbare och gissa vad? Vi hamnade i en kö som masade sig fram i snigelfart. Å andra sidan såg vi att den vanliga vägen också hade en lång lång kö. Men vad tusan vi hade inte bråttom och satt och tittade på alla bilar och allt folk. Dessutom var vi ute i god tid och behövde inte stressa till något. Vi kom fram i sinom tid och kunde köra in på parkeringen som idag har tak av solceller, vilket gör att man står i skugga med bilen. Perfekt då vi ville gå in båda två i Jardinen.

Här blev det en fin kudde till öppna spisen så man slipper få skavsår när man sitter där. Två fina ornament till plattorna över de franska fönstren. Lite tuggben till hundarna och en leksak till Turbo som fyller 5 år idag.

Vår sötanos som blivit så fin med tiden. Lite kantig kom hon till oss och inte så tillgänglig. Idag är hon så kelig och så mjuk att man inte kan tro det är samma hund. GRATTIS TURBO!!!  Ja, hon gillade kastdjuret som inte pep men vad gör det?

Därefter var vi klara med inköpen i Beziers och nu var målet vår egen Jardin 34 utanför byn.

Fyra rosor blev det och jag har faktiskt sett vår palm som ska stå på spetsen. Nu var vi väldigt nöjda med dagen och trots att jag inte såg något blåregn så kändes det bra ändå. Jag mår alltid bra av att gå omkring bland växter och alla dofter. Tycker lite synd om JR som har ett uruselt doftsinne på grund av att näsbenet växt igen på honom.

Alltid härligt att köra genom vår allé till byn. Nere på slätten framför bergen bor vi och det är bland vinfälten vi hör hemma.

JR tittade i postlådan och hittade denna kartong i vår postlåda och vi hade lite bryderier om hur han fått in den genom inkastet. Men postmannen måste ha en nyckel där han öppnar postlådan. Bara så bra tycker vi.

Äkta träskor importerade från Sverige. Gissa om JR är glad? Äkta läder och inget fejk denna gång. Tre veckor tog det och väl värt att vänta på om ni frågar JR.

Det första vi gjorde när vi kom hem var att slå upp parasollet och sätta oss ute. En öl och vi var fit for fight. Plantering av rosor var på agendan och jag vattnade dem sedan. Bilder på allt samt ornamenten kommer i morgondagens inlägg. Orkar inte mer idag för det blev varmare idag och efter att jag tvättat,hängt och vikit ihop dem är jag helt slut.

Men jag har varit runt tagit kort på både rosor och ornament så de finns i arkivet. Kanske kan vara värt att titta in i morgon också ?

 

Resa och rosor

Idag var det så dags att bege sig ut från byn efter sju veckor inlåsta. Det var lite darrigt och vi hade massor av saker att göra innan vi körde. Men så med munskydd,pass och elräkning äntrade vi Mackan för en tur.

Chauffören var lite ringrostig men på gott humör så detta skulle nog gå bra tänkte jag. Vi människor var nyduschade och hade rena kläder på oss så hundarna inte skulle skämmas över oss.

Ut på stora vägen som går mot Beziers och nu var vi på väldigt okända vägar kändes det som. Ska vi verkligen lämna våra vinfält? Jo, det skulle vi och det var lite av ”våga vinn”. Vi kände oss lite som new explorer ett tag.

JR ville ju undersöka marknaden för trädäck och sådant så jag släppte honom lös på Castorama och satt kvar i bilen med hundarna. Lite av en gubbadagisaffär det där tycker jag. Såg honom irra fram och tillbaka och var väldigt nöjd med att slippa irra med.

Så var han nöjd eller kanske bara trött för där kom han släntrande med munskyddet på. Det var faktiskt lite surrealistiskt att se alla människor som om gående med munskydden på. Man är inte van eftersom vi eller jag inte varit utanför tomten på så många veckor. Nu var ju Jardinen mitt emot Castorama lunchstängt så vi körde till Birco Man nere vid rondellen till Vias.

Här var det riktigt roligt att stå för så många tokar det finns i världen. Sedan såg jag också väldigt många variationer på munskydd. En del var riktigt ekivoka och inte riktigt rumsrena. Säga vad man vill om fransmännen, fantasi och uppfinningsrikedom har de i allafall.

JR fick en bra information om hur man gör trädäck i Frankrike och även en jaktväst och t-shirt. Västen ska han ha när han jagar baguette på morgnarna och t-shirten när andan faller på.

Det var halva turen idag och vi är trötta så fortsättningen kommer i morgon.

På tisssdag på tisssdag…..

Resan hem till Thèzán

Måste skingra mina tankar och vad är bättre än att berätta om hemresan från Aeroport de Provence? Jag hoppade fram till framsätet och knappade in hemadressen på Lennart.

Det är en vid sväng man gör för att komma på rätt sida av etangen och det klarade vi galant. Bergen är rätt spektakulära ovanför denna förstad till Marseille.

Det är mest bara affärer och industrier som man kör förbi här nere.

Här har vi rundat hela klabbet och kör på rätt sida. Om någon inte visste det så är en etang ett slags insjö eller vik från medelhavet. På en sådan halvö som då bildas har man placerat flygplatsen. Skulle flygplanet inte klara av att lyfta så dimper det ner i vattnet. Men de flesta som flyger härifrån eller ner hit har väl badkläder med sig.

Eftersom man i Frankrike oftast skyltar till de större städer som ligger i slutet av vägen, så gäller det att veta åt vilket håll närmaste storstad ligger. Dit man ska alltså. Så här väljer vi att köra rakt fram mot Barcelona. Vår by ligger så att säga utmed denna väg. Ja, mer eller mindre nära då.

Inte så mycket trafik än så länge. Men nu var det husbilar och personbilar från Italien som körde mot Barcelona. Nog de som inte vill åka skidor då.

Där borta är det berg som heter:

En nationalpark som har många olika aktiviteter för den som tycker om friluftsliv. Bra att ta barn med så de får se annat än dataspel och mobilen. Tror inte det är någon bra täckning där och då kan de lära sig att umgås.

Här skulle jag fota lite julbelysning men Mr J körde för fort efter att vi stått i en kö en stund. Någon hade valt att köra in i en annan bil och bärgaren jobbade allt vad han kunde för att få bort bilarna. Men de hann inte sopa upp allt glassplitter och det var riktigt skräpigt.

Här vid stora Rhone står det flera husbilar. Ser ju riktigt trevligt ut och något vi kan tänka oss göra vid ett annat tillfälle. Om vi bara hittar ner dit förstås. Den ligger i alla fall i Nimes. Tror att det kan vara roligt att titta på alla pråmar och båtar som far förbi på floden. Antagligen fler på våren och sommaren än det är nu i december.

Så var det detta med att köra fort när någon ska fota. Man passerar ju Camargue och där kan man få se svarta tjurar. Jag såg dem och Mr J trampade gasen i botten så de försvann långt bakom oss i fjärran. Nåväl de hamnar nog på ett foto hos mig en annan gång. Inte heller slottet kunde jag fånga på kort. Får bli andra slott i framtiden då vi kör på mindre vägar.Kanske är det farten som gör att jag inte gillar dessa betalvägar speciellt mycket. Jag föredrar de mindre landsvägarna.

Äntligen kör vi in i vår hemmaregion. Occitane som det heter nuförtiden.

Vi närmade oss Montpellier och trafiken tätnar betydligt. Jag kan berätta att här finns ett Ikea som man inte kommer åt om man åker i husbil. Finns inte en enda parkering man kan stå på. Så därför köper vi över internet och beställer livrasion= hemkörning. Fungerar superbra.

Jodå vi är på rätt väg fortfarande och nu kommer det mer för oss kända städer. Vi ska ju inte vare sig till Barcelona eller Toulouse, men Montpellier är rätt nära.

Nu börjar det kännas bra. Rätt departement och snart är vi hemma.

Vi vinkar hejdå till vårat resesällskap. Roligt att träffas killar, men vi ska vidare en bit.

Nu kör vi av betalvägen och solen vill lägga sig och sova. Men Mr J vill göra två flugor på smällen och styr Mackan till Darty. Nu ska lilla jag få en ny mobil. Jag har surrat om det ett tag och tittat på olika modeller på internet. Nu vill han väl få slut på snacket och går resolut in och köper mig en Samsung Galaxy A40. precis den jag fastnat för.

Magen kurrar och innan vi svänger av mot hemmet, stannar vi vid McDonalds. Det är ju ändå lördag och visst ska man äta ute på restaurang då. Hundarna uppskattar pommes så de blir glada. Vi får ju en tjusig solnedgång också så vad kan man mer begära.

Tittar man noga så ser man månen och polstjärnan. Äntligen kommer vi hem och en lång dags färd är över. Nu ska Mackan få vila lite. Bara en del korta turer och hundarna var glada. Men de letade efter H och var lite konfunderade att han inte var i huset.

Vi är nog rätt mycket soffpotatisar. 🙂

 

Tröttmössa

Ikväll blir det inte något långt inlägg. Jag har fotat en del på resan till Marseille och det får komma i morgon dagens inlägg.

Nu är vi trötta och mätta. Hundarna är glada att vara hemma igen. En kväll framför Tv:n blir det med ett glas whisky.

Återkommer i morgon med både bilder och berättelsen om resan.

Obs, köpte en ny mobil på väg hem. Det var otippat. Mycket att greja med nu.

Dags för återblick nr.1

Såhär i slutet av året har jag börjat snegla bakåt och vill försöka knyta ihop hela resan vi gjort. Om man tittar på vår jordglob så har vi inte flyttat mer än ca 2 centimeter och det är ju ingenting jämfört med de som flyttat till till exempel Thailand. Men för de som inte flyttat alls eller endast bytt ort i Sverige är det ju kanske ett stort steg. Ett annat land och annan kultur. Vi funderade ju i flera år vad vi skulle göra när vårat arbetsliv var över. Att vi skulle flytta från byn var en sak som kändes viktig. Huset var för stort för oss två och efter 18 år kunde vi byn och det var dags för en förändring.

Vi behövde en ny utsikt och var trötta på vädret i Sverige. Under en av de varmaste somrarna lade vi ut huset för försäljning och efter flera visningar såldes det till ett pris som vi ville ha.

Vi slet som tokiga med att packa allt vi villa ha med oss till vårat nya hem. Mr J körde 19 släp med saker vi kastade till återvinningen. Vi sålde saker på blocket och gav bort möbler och tavlor. Så äntligen kunde vi se bilen med vårat bohag rulla iväg och vi hade en oviss framtid i husbilen som nu var det enda hem vi hade.

Mr J hade bokat plats på Sibbarp camping så efter att ha stannat till i Trelleborg för att skriva alla papper styrde vi kosan dit. Det var skönt att åka från byn efter att ha bott i husvagnen utanför huset i en vecka. Vi såg Öresundsbron varje dag och undrade när vi skulle kunna köra över den. Vi skulle flytta till Frankrike och Langedoc. Men var där hade vi ingen aning om då vi inte hade tittat på något hus. Därför var vi ivriga att komma iväg och börja leta. Vi slapp snö men inte regn under februari när vi stod i Sibbarp tre veckor. Så lång tid tog det att göra klart allt med bank och annat.

Men så äntligen kom vi iväg och efter två stopp var vi i norra Frankrike. Men vi hade lång väg kvar. Därför körde vi långa sträckor varje dag. Jag satt och letade campingar som skulle vara öppna under februari och hittade:

Motocrossbanan i Thibery. Där hade vi underhållning av alla åkare varje dag och kunde köpa färskt bröd. Vi ville ju ha el då det fortfarande var kyligt om nätterna så det blev en bra plats. Här hade vi nära att köra för att titta på hus. Men i början på Mars började andra ställplatser öppna och vi besämde oss för att köra till Vias plage.

Här nere bland palmerna och mullbärsträden stannade vi ända fram tills vi hittade vårat hus. Det blåste stormvindar och var sol. Vi såg havets olika färger och det var både roligt och jobbigt. Ovissheten var jobbigast innan vi hittat huset och fått klartecken att vårat bud godtogs. Det var ännu mer pappersjobb med bank och notarie. Nästan varje dag kom det ett mail att ett nytt papper skulle skrivas på eller en uppgift saknades.

En omtumlande tid tills vi hade det första mötet med notarien. Våren gick över till sommar och med den kom värmen och fler husbilar. Priset på platsen höjdes och sedan kom det nästan bara husvagnar och vi började fundera på att flytta någon annanstans. Var rätt trötta på blåsten också. Därför körde vi till nästa camping den 29:e maj.

I Capestang vid Canal du midi hittade vi en grön oas som drevs av mairen i byn. Här tänkte vi stanna tills det var dags för sista mötet med notarien och vi skulle få nycklarna. Min pappa blev dålig och kördes till sjukhus men fick återvända hem till sig. Sedan blev vår älskade Unkas riktigt dålig och vi körde till den veterinär som vi hittat. Det visade sig att urinblåsan spruckit och en tumör hade orsakat det. Så vi lät honom somna in dagen innan vi skulle till notarien och hämta nycklarna till huset.Unkas fick några fina veckor då han kunde ligga i skuggan utanför husbilen och det inte blåste. Men det gör så ont i hjärtat att han inte fick se trädgården och huset. Den 18:e juni flyttade vi in i huset och tömde husbilen. På förmiddagen kom sängen som vi beställt och jag kunde bädda för vår första natt här.

Allt var igenvuxet och huset ostädat så vi hade massor av jobb framför oss. Vilket nog var tur för annars hade vi gått omkring och sörjt hela dagarna. Det jobbet återkommer jag till en annan dag.

2 dagar kvar

Vi är riktigt på nedräkning nu och jag är lite omtumlad. Är det verkligen sant att vi snart har ett hem igen? Inte före vi öppnar dörren till huset kommer jag att verkligen tro på det. Sedan blir det en otålig väntan på att våra möbler och saker ska anlända. Då känns det som att vi fått tillbaka våra rötter och det nya livet kan börja. Ett liv i ett varmare klimat där våra kroppar och leder mår bättre än i kalla norden.

Igår satt vi och pratade om hur de sista åren i byn inneburit ett väntande på våren och sommaren. Då kylan vikit hädan och livet kunde börja igen. Så vill vi inte leva. Visst blir det vinter här nere också, men i ett microklimat blir den sällan så sträng som i Sverige. Därför har vi valt att inte bo bland bergen där det regnar mer och kan bli riktigt kallt. Ska man bo året om i sitt hus så måste man tänka efter ordentligt vad man är ute efter. Om man endast ska vistas här nere vissa perioder så är havet eller bergen att föredra.

Eftersom vi upplevt Medelhavet denna vår, så insåg vi snabbt att blåsten där nere inte är trevlig. Sanden yrde och det var inte trevligt att gå med hundarna. Vi tittade på hus längre upp i bergen och vägarna dit var ju både vackra och kurviga. Inte vägar man gärna kör på vintern i sämre väder för att handla.

Därför tror vi att vi hittat precis rätt med både hus och by. Cykelavstånd till både affärer och bagare. Inte långt om man vill gå heller. Allt finns nära och vi behöver inte köra för att få tag i något egentligen. Huset är lagom stort för två personer och trädgården större än den vi hade tidigare. Hundarna får tillbaka sin frihet att gå ut och in när de vill och behöver.

Oj, vad vi tänker och pratar om hur det ska bli. Men vi tänker inte ha för höga förväntningar, utan bara ta en sak i taget. Bilderna vi har på huset och trädgården är väl tummade vid detta laget och det ska bli skönt att få gå runt och känna att vi bor där.

Denna sommar blir verkligen annorlunda mot förra året, då vi satt i trädgården och längtade bort.

Resan fram hit har både varit tuff, spännande,krävande och ibland ledsam. Vi är inte fem individer som kommer ända fram, men vi fyra som gör det ska njuta av det nya livet.

Dags för tvätt igen

Passar på att tvätta lite kläder när det blåser lite och solen är framme. Tror de franska tvättmedlen är superstarka för så rena trosor har jag knappt haft tidigare. Körde bara handtvätt, men det behövdes inte mycket gnuggande för att få rent. Nu doftar mina händer av klor och tvätten hänger på tork. Någon körde tvättmaskinen när jag stod där och ett tag trodde jag att den skulle sprängas i luften så högt väsnades den. Här behöver man endast en halvtimme för att den ska bli klar.

Min rygg trilskas och jag har ont då jag anstränger den. Vila ordinerar jag mig själv för resten av dagen. Mr J har ordnat med vårat eurokonto i den danska banken så nu ska det nog fungera. Vi har även fått meddelande av vår mäklare att hon ordnar så vi får försäkring på huset. Nu ska notarien bara komma igen med ett datum för överlåtandet. Skönt att allt närmar sig.

Jag längtar tills vi ser bilen med möblerna kör fram till vårat hus. Det var ett tag sedan jag såg den försvinna runt kröken och vårat nya liv började. Lite skakigt,vått och kallt var det. Men även spännande då vi inte visste var vi skulle bo eller när vi hittade ett hus. Skulle vi få trädgård och skulle vi slippa flera våningar. Gissa om tankarna snurrade i våra huvuden.

Så efter några regniga veckor i Sibbarp, kunde vi köra iväg över Öresundsbron som vi sett varje dag då vi gått med hundarna. Första stoppet blev i Tyskland och Rinteln. Frost i gräset när vi steg upp och resan fortsatte. Andra stoppet blev i Frankrike i Pont a Mousson. Men där ville vi inte stanna utan dumt nog tänkte vi köra en annan väg än A75, då vi var lite oroliga för snö och is. Men Massif Central måste vi ju ändå över och snö fick vi minsann se. Inte något bra vägval. Stannade i Objat över natten och dagen efter var vi tvungna att uppsöka en veterinär för Unkas sår i nosen. Vi hittade en i Montauban och sedan körde vi betalväg ner till Casauban dit vi kom sent på kvällen. Efter en natt bar det av till Bessan, där vi stannade tills vi hittade denna plats i Vias. Detta har sedan varit vårat basläger.

Nu har vi genomlevt stormen Inez, mistralen från Pyreneerna och flera soliga dagar. Blandad kompott när det gäller vädret, men desto lugnare med annat. Vi hade funderingar på att köra runt lite under tiden vi väntade på att få tillgång till huset, men nu känner vi oss inte som turister längre. Spanien och Bretagne får vänta tills vi känner att det är dags att se oss omkring.

Inte hade vi trott att det fjärde huset vi tittade på skulle bli vårat hem. Det första låg i en fin by mot bergen. Snacka om lång trappa upp till dörren och inuti var det riktigt trångt. Vi hade aldrig fått plats med något av vårat möblemang. Inte alls den utsikt vi trott heller. Det andra huset låg verkligen uppe bland bergen i en pytteliten by och där var det nog snarare så att vi hade fått problem att få in våra möbler och sedan var det en spiraltrappa inne i huset. Tre våningar stentrappa och jag kände en släng av klaustrofobi. Tredje huset kunde varit en mindre kopia av vårat hus i Sverige. Ingen utsikt alls utan endast en häck att titta in i. Om man skulle ha utsikt fick man gå upp för en visserligen bred fin trapp, till ett rum som låg där. Så kom vi till det fjärde huset och då kände jag att där kunde jag bo. Visst hade vi kunnat titta på fler hus men vi kände att detta var rätt för oss.

Där är vi nu, i väntan på tillträde och sedan dags för att göra avrop till möbelbilen. Då börjar det roliga.

 

 

Sol,sol hela dagen

Ännu en härlig dag med sol och +19 i skuggan. Unkas har sovit utan tratten i natt och såret kliar inte alls. Han är så glad och pigg nu. Sista tabletten fick han denna morgon och sedan är allt känns bra. Det blåser lite idag men det är bara skönt.

Mr J har haft en tvättdag. Först gick han loss på framrutan på husbilen, sedan några kalsonger och sist gick han och duschade. Jag tänker ta mig en dusch senare. Men just nu har jag tagit hand om pappas räkningar. Väntar bara på min räkning från telenor som ska komma som e-faktura. Får hålla koll så jag inte missar den inbetalningen.

Vi fick mail från mäklaren idag och på tisdag ska vi titta på ett nytt hus och det ska bli roligt. Det vi tittade på i tisdags var lite av en besvikelse, då det var väldigt nerslitet. Klart att vi räknar med att få göra om lite här och där men inte i alltför stor omfattning. Men det är precis som när man letar efter en partner så får man kyssa många grodor innan prinsen uppenbarar sig. Men det är bara att ha tålamod så kommer vårat hus tillslut.

Jag ser fram mot att få börja med min yoga igen. Lite väl trångt att göra den i husbilen. Det blir bara lite små rörelser för ryggen och nacken. Men det visste jag när vi skulle bli boende i husbilen.

Sista februari idag och vi har bott 28 dagar i husbilen. Det känns både som vi bott här längre och att tiden gått väldigt fort. Vi har ju inte varit härnere så länge. Körde från Sverige den 14:e februari och sedan tog väl resan fyra dagar. Så två veckor har vi varit här.

Vår resa mot ett nytt hus och liv är ju bara i början.

Dagens etapp

Körde efter att ha handlat lite gott och blandat på Lidel. Jag har en app som hittar alla dem. De enda affärer mannen hittar i och kommer ut med det vi behöver.

Sedan var det dags att leta tankställen och efter en lång stund, läs halvtimme hittade vi en som fungerade.

Körde motorväg, ej betalväg och hamnade i Borgogne. Mitt i vinfälten och det blev några stopp förstås.

Sedan körde vi vidare över champagne och ja det blev stopp där med.

Därför kom vi sent till ställplatsen i Bougneville. Men här står vi fint vid en liten sjö.

Dag 26 på resan 29/7 Onsdag

+18 och molnigt. Sista natten i Tyskland. Vid frukosten planerade vi inköpen som ska göras idag. Hundarna fick en rastning och för 2 euro tömde vi och fyllde alla tankar. Nu ska vi köra mot Flensburg och sedan ställplatsen i Danmark.

En dag kvar av denna resa och vilken resa vi gjort. Hårddisken i hjärnan är full och nu ska vi hem och smälta alla intryck vi fått.

Det gick väldigt bra att komma förbi Hamburg. En skåpbil hade kört in i vägräcket någon kilometer innan Elbe-tunneln och orsakade köbildning, men vi kom förbi hyfsat snabbt. Som vanligt är det en hel del vägarbeten runt staden som saktar ned trafiken.

Vi åkte genom ett par riktiga åskväder med hagel. Därför passade vi på att ta en rast när det var uppehåll. Mörka moln seglar på himlen och man vet inte när nästa regnväder kommer. Det blåser rätt kraftigt och är +20 ute. Vi slapp bli våta och nu står vi vid Sacndinavienpark då vi ska köpa med oss en del presenter till husvakten och oss själva. Väldigt många norrmän här. Men inte så många svenskar. Mannen kom med en vagn lastad med allehanda ting och nu ska Lennart få föra oss till ställplatsen i Danmark.

Anlände strax före 18.00 till Rödding-Jels där vi stod på utresan. En lugn plats och vi står fyra husbilar här på denna gratisplatsen. Orkade inte laga mat utan mannen var till grillen bredvid och kom tillbaka med den strösta hamburgare jag sett och massor med pommes. Detta orkar vi aldrig äta idag. Sparar en hel del till i morgon som hundarna får till middag. Här kastas aldrig någon mat.

En rastning av hundarna innan det är dags för oss att sova. Sista natten med gänget för ett tag framöver.Vi lyssnar på dansk radio när vi bäddar upp vår kingsizebädd. +19 ute vid 18.30 och det blir säkert kyligare inatt. Semester 2015 Frankrike 001