Vi steg upp i mörkret och hundarna trodde inte att vi var kloka. Men när vi alla stod ute i trädgården insåg vi att vi verkligen var vakna och skulle köra till Montpellier. Så för ovanlighetens skull fotade jag soluppgången när vi for iväg österut.

Man ska inte vara uppe såhär tidigt om morgnarna. Men vi hade någon som varit uppe ännu tidigare att hämta och därför hade jag stänkt kallt vatten i mina ögon för att se klart. Jag hade satt in adressen på Alva och det var bara att följa hennes instruktioner.

En ny dag har börjat och den ska bli både solig och varm har de sagt. Ser ju lovande ut än så länge. Det blev bra kan jag meddela såhär i efterhand.

Solen snart uppe och vi kunde släcka bilens lyktor. Fy vad jag hatar att vara ute såhär tidigt. Mina sovmorgnar är mer värda än detta. Men nu har ni bevis för att jag faktiskt var uppe innan solen en dag i mitt liv.

Därför har jag en suddig syn nu på kvällen och det är inte så angenämt. Trött är bara förnamnet och i morgon måste vi upp tidigt också eftersom en rörmokare ska komma och titta på ett rör. Fast inte lika tidigt och jag tror att jag kan stanna i sängen när han är här. Vi får se.

Nej inte rätt plan men detta kan avskräcka vem som helst från att flyga. Nu var ju H:s plan ett betydligt fräschare och han landade i rätt tid.

Efter resan har hundarna varit mycket trötta och de har sovit mesta delen av dagen. Jag skyndade mig att tvätta lakan och hänga ut dem på tork. Nu ligger de i linneskåpet rena och färdiga att användas.

Dags att förbereda nästa resa då. Men vi har en dag att packa och ta det lite lugnt. Kanske klarar vi resan på tre dagar eller så blir det fyra som vanligt. Men vi längtar redan hem igen och hemma är här i Languedoc.