Dags att hämta passen

Av erfarenhet vet vi att saker och ting tar längre tid än man tror och därför brukar vi ha framförhållning när vi har tider att passa. Som vanligt blev natten innan lite rörig med konstiga drömmar. JR drömde att vi fått snö här och var de enda som fick lov att köra då vi kom från Skandinavien och var vana vid det väglaget. Jag å min sida drömde att jag borde stänga av väckning då vi just denna morgon skulle sova ut efter vår resa. Nu hann jag inte det utan mobilen klingade så fint precis när jag var på väg att slå av den, och snö såg vi inte en gnutta av. Så jag plockade i ordning våra frukostmackor och juice som vi tänkte äta efter vägen. Men en kopp espresso fick jag på sängkanten av JR. Bra start!

Lite molnskyar när vi svängde ut från vår gata, en timme efter att vi vaknat. Teamwork.

Vinkade hejdå till våra vinhus och jag hade satt in adressen till konsulatet i Alva som med säker röst förde oss ut på D612 och mot Narbonne.

Men nära Valras körde vi upp på A9 då vi ville ha en så rak och fin resa. Vi är rädda om vår Kuma som inte alls var så förtjust i att åka iväg. Rätt många lastbilar efter vägen men körningen fungerade fint trots det.

Här svängde vi åt höger och det var lite lurigt men vi hittade rätt. Efter en stund såg vi att det var endast 12 minuter till Narbonne och då bestämde vi att köra en stund till.

Staden skymtade förbi en bit bort då man ofta lägger de stora vägarna en bit bort från städerna och inte helt lätt att fota annat än träd som man planterat så tätt vid sidan av vägen. Vi har ju varit i den staden flera gånger under våra resor så det gjorde ingenting.

Här klättrar städerna långt upp på kullarna precis som de alltid gjort. Ofta bygger man nya hus ovanpå de gamla som man inte kan renovera. Tror att detta är vanligt i södra Europa för man gör likadant i Spanien och Portugal. Men nya hus byggs oftast nedanför kullarna och så är det även i vår by.

Fina byar kunde vi skymta efter vägen och detta är en av de många vi såg. Tycker faktiskt att vipplarna till höger förstör väldigt mycket av bilden. Föredrar solceller som inte låter eller förfular landskapet.

Ett par mil innan Toulouse stannade vi och hundarna fick en rastning, vilket de var glada över. Vi åt vår medhavda frukost och var redo att köra in i Frankrikes fjärde största stad. Endast 500.000 invånare. Vi lantisar som snurrat runt i diverse storstäder då vår gamla gps tyckt att det varit roligt att lura upp oss på spårvagnsspår mm, var nu beredda på vad som helst. Men Alva förde oss säkert runt det värsta och på stora vägar. Vi körde förbi Space center och dit har vi planer på att återvända då JR är intresserad av rymdfarkoster. Så jag har lovat att han får titta på alla raketer men aldrig flyga i sådana tingestar. Men idag skulle vi till Sveriges konsulat som låg i ett vad vi tyckte enormt sjukhus/forskarområde. Men det var inga problem att hitta och konsulären hade sagt att vi skulle in genom grindarna och köra upp på den övre parkeringen. Där hade vi gott om plats att stå och endast en trappa ned till ingången.

En mycket trevlig konsulär gav oss en personlig inbjudan till firande av Sveriges nationaldag den 6:e juni. Sedan ville Emma introducera oss till flera svenskar hon kände. Vi fick ett väldigt fint mottagande och hade en trevlig eftermiddag på hennes kontor. Med våra nya pass och internationella id-kort återvände vi till Mackan och jag tryckte på hem så Alva kunde föra oss tillbaka till vår by.

Det fungerade ju väldigt bra för strax var vi på väg åt motsatt håll på A9. Såg förresten att det var 50 min till Barcelona härifrån. Men det får bli en annan gång. Just nu kittlar det inte särskilt mycket i resnerven. Tror Kuma tycker att det räcker med flängade om dagarna så det får bli korta turer ett tag nu.

Canal Midi går ju genom Toulouse och Carcassonne och vi körde vid sidan av kanalen ett tag. Såg många som flanerade och cyklade på vägen som går utmed kanalen, även båtar som antingen låg stilla eller rörde sig. Jag gillar kanaler.

Dit skulle vi verkligen inte då jag såg en kortfilm igår hur regnet forsade ner där. Som tur var delade vägen sig och vi behövde inte se skylten till Andorra mer.

Vi så ett par borgar på avstånd men inte mer. Men det skulle vara roligt att komma över en karta eller skrift som visar alla borgar som tempelriddarna och katarerna använde. En rundtur vi gärna skulle köra. Så det ska vi försöka leta efter. Både jag och JR är intresserad av historia och eftersom JR har anor från Frankrike är just historia härifrån intressant.

Där skymtar Carcassonne förbi och dit vill vi också återvända till då den gång vi stod på ställplatsen där vi råkade ut för canicule. Det var så varmt att JR med flera inte sov på hela natten. Därför ser jag fram mot att få åka runt med lilla tåget inne i borgen.

Naturen skiftar verkligen mellan Beziers-Carcassonne-Toulouse. Man tror inte att skillnaden kan vara så stor, men det är så. Här någonstans gjorde vi ett stopp så hundarna fick en rastning. Konstigt att resan hem alltid känns kortare än resan bort. Vi är nog lite hemmakära just nu och att behöva resa längre sträckor känns lite jobbigt.

Ett minnesmärke från tiden med tempelriddare och katarer. Tyvärr hann jag inte se exakt vad som hänt där men jag tänker forska i det och återkommer med närmare besked. Dessa stenfigurer är otroligt mäktiga.

Vi passerade Narbonne och hade Gruissan på höger sida. Ett av våra favoritställen att stå på. Men inte denna sommar. Nu blir det trädgård och poolhäng för oss. Små korta dagsturer senare och så får vi se fram mot hösten hur vi känner det. Mycket beror på Kuma.

Äntligen skymtade vi Beziers och jag blev glatt överraskad när JR bjöd på restaurang. Som i och för sig jag betalade. Men vi kände inte för att laga mat och ville ge hundarna deras mat direkt vi kom hem. Mätta och belåtna äntrade vi vår Mackan och efter tio minuter var vi vid grinden. Hundarna var glada och vi rätt trötta.

40 mil tur och retur blev det och jag tror att vi sover ovaggade inatt. Summan är att resan gick väldigt bra och vi är nöjda med att vi valde betalväg denna gång. Men oftast brukar vi köra icke betalvägar och det är mycket roligare men tar längre tid.

I morgon blir det en vanlig dag hemma och 1:a Juni.

2 tankar kring ”Dags att hämta passen

  1. evadramin

    Drömmar kan verkligen vara konstiga ibland.
    Det blev en lång dag för er verkar det som. Härligt att äta ute nästan hemma.
    Trevligt att få följa med på turen med alla bilderna.

    Svara

Kommentera