Ser lokala morgonnyheterna från skåne och blir tårögd över ett reportage. En familj har adopterat en schäferhund från Ryssland. Inget konstigt med det kanske en del tänker, men denna hund har mist allting i sitt liv. Hon heter Cameo och hennes hela familj förolyckades i en trafikolycka, där Cameos vänstra bakben krossades. Efter det hamnade hon på ett hundhem och denna skånska familj läste om hunden på internet. De fick också klart för sig att många hundar far väldigt illa i dessa hundhem. En lång radda av pappersexercis började då detta är första gången en hund adopteras från Ryssland till Sverige. I söndags kom Cameo med flyg till Sverige och har nu fått chansen till ett fint liv här. En historia som värmer i hjärtat och denna familj ska ha en stor kram.

Själv tänker jag på när vi hämtade Ronja och är så glad att hon fått ett fint liv hos oss. Nu verkar det som att hålet efter bölden eller vad det var har läkt igen, då hon inte slickar sig så mycket. Den fräna lukten känns inte heller nu på morgonen och hon har ätit hela sin frukost. Det blir kanske så att hon får åldras lite till hos oss och får åtminstone en vår till. Jag ska göra allt för att hon får en fin ålderdom.

Våra två andra omplaceringshundar är så lugna nu och det tyder på att de inte känner sjukdomslukten från Ronja längre. Vår lilla flock får vara intakt ett tag till. Lilleman Unkas var med husse till veterinären igår kväll och fick klorna klippta. Det är tyvärr så att han inte låter oss göra det då man troligen varit alltför hårdhänt mot honom tidigare. Efter tre år får vi pilla på tassarna och klia mellan tårna, vilket är en stor framgång för oss. När han kom fick man inte röra hans tassar, så han har förtroende för oss idag.

Om man köper en omplaceringshund måste man räkna med att den har en hel del med sig i bagaget. Därför måste man gå varsamt fram och ge hunden tid och bygga upp ett förtroende. Detta tar olika lång tid för varje individ, men när man fått det så blir banden desto starkare. Lyckan när man märker hur myckat hundan älskar en går inte att beskriva. Så jag vill ge en eloge till alla er som någon gång har tagit till sig en hund som farit illa på olika sätt. Ni är underbara och det är skönt att veta att ni finns.