Etikettarkiv: ronja

Släktforskning

Publicerat av
Svara

Jag har funderat i många år på varifrån vår älskade hund Ronja kom från. Vem är uppfödare och vilka var hennes föräldrar? När hon kom till oss hade vi redan två hundar, en bordercollie och en golden, som vi haft sedan de var valpar. Vår golden Annie var åtta år och visade tecken på att börja tackla av. Därför började vi leta efter en ny vän till Berrie vår bordercollie som älskade att ha en syster. På blocket hittade mannen en annons där de sålde en schäfer/huskyblandning för fem hundra kronor och så fick man med en biabädd. En sådan bädd kostar just femhundra, så hunden var gratis. De ville bli av med den kände vi.

Vi åkte upp och träffade denna hund som visade sig vara en urtrevlig individ. Våra hundar accepterade Ronja som var tre år då. När hon gick ut från lägenheten där hennes ägare bodde såg hon sig inte om, utan steg in i hissen,satte sig och verkade vilja att vi skulle åka ned. I bilen hem satt hon som ett ljus. Sedan sov hon väldigt mycket i tre dagar. Hon var deprimerad och det märkte vi redan då vi träffade henne hos ägarna. Sakta men säkert öppnade hon upp och efter ett år var hon en helt annan hund.

Av någon anledning behövde vi kontakta första ägaren och det var bra, för då fick vi veta att hon tydligen var en svensk wolfdog. Vi visste inte ett dugg om vad det innebar och började luska på internet. Men det verkade vara en sluten grupp som inte var villiga att dela med sig om ursprung och annat. Efter ett tag släppte vi allt och accepterade att vi aldrig skulle få veta något om Ronjas bakgrund. Med Facebook har det blivit lättare och idag går det att få reda på lite. Eftersom de som idag äger dessa svenska blandraser vill försöka göra en kartläggning av aveln, så har jag hakat på för att kanske få reda på något om Ronja.

Något jag fått reda på är om hur denna hund uppför sig och ser att det är precis som Ronja. Vissa undantag finns och utseendet varierar väldigt mycket. Men visst var vår Ronja en svensk wolfdog. Här är foto på våra änglahundar och Ronja är underst.

Berrie

Ibland gråter hjärtat

Publicerat av
Svara

wpid-DSC00135.jpg

 

När saknaden över de som gått över regnbågsbron blir alltför stor, tittar jag på alla fina bilder som jag har kvar. Älskade fina Ronja kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alla våra fina stunder finns kvar och jag kan glädja mig över att vi gav henne ett fint liv. Hon är bara en av alla underbara hundar jag saknar. Hoppas verkligen att vi får träffas en dag.

Första lördagen i mars

Publicerat av
Svara

Lördag brukar innebära att vi ägnar oss åt allt sådant man inte hinner under veckorna. Lite städning, tvätta bilar och långa hundpromenader. Det sistnämda har vi varit tvungna att skära ned på då Ronja inte skulle orka gå så väldigt långt. Nu kan vi återuppta de riktigt långa promenaderna och det ska vi göra, men det bli morgondagens aktivitet. Idag lyser solen och det är skönt ute, vilket innebär att hundarna kan vistas i trädgården hela dagen. Jag sörjer lite att Ronja inte fick uppleva denna dag, då hon älskade att ligga på trädäcket i solen och sova.

Nu fick hon inte det och våra andra två ska få vara ute precis hela dagen. De brukar sitta vid staketet och titta på allt som försigår. Efter en sådan dag är de helt slut och sover som stockar. Första dagen är det lite av nyhetens behag och efter någon vecka ligger de oftast ned och sover ute. Men inte idag för nu måste de hänga med i allt som sker.

Nu är det dags för mig att ta tag i lite städning.

Sorgeberabetningen tar vid

Publicerat av
Svara

Man vänder inte ett blad i livet hur snabbt som helst och det tar olika fort för varje individ. Jag har alltid varit av den uppfattningen att det är viktigt att ta sig genom sorgen och smärtan efter någon som försvunnit ur ens liv. Att göra detta utan smärtlindring har varit min taktik, men en del klarar inte det utan måste ha något som dövar smärtan. Jag fördömer inte dem, då alla måste hitta sitt sätt. Det finns ingen patentlösning. Vi är alla olika och smärttröskeln olika hög. Det blir bättre det vet jag, men just nu vill jag inte höra det.

I nio år har vi varit en trehundarsfamilj och Ronja har varit navet i den. Utan att göra så mycket väsen av sig har hon ändå funnits i vår närhet och ingett alla en trygghet och stabilitet. Vi började med varsin hund och var en tvåhundsfamilj i något år. När äldsten vår golden visade tecken på att tackla av, ville vi hitta en ny kompis till bordercollien. Han tydde sig till Annie som golden hette och de fungerade så bra ihop. Berrie var en vek liten bordercollie som var livrädd för får, men älskade att fånga frisbee. Mannen hittade Ronja och vi åkte för att titta på henne. Det klickade direkt mellan hundarna och mannen blev förälskad i henne. Jag var avvaktande till en början, men efter några veckor blev hon en självklar del i vårt liv.

Annie blommade upp och levde fyra år till. Ronja förlängde hennes liv då hon så fint visade hur mycket hon tyckte om henne. När Annie fick somna in ville vi fortsätta att vara familjen med tre hundar och hittade Nellie. En sprallig korsning mellan en massa raser som alltid varit en yrhätta. Ronja gav henne stabilitet och Nellie blev en lugn dam som tog efter sin storasyster i det mesta. När Berrie fick skelettcancer vid elva års ålder, för tre år sedan, var det dags att leta en trea igen. Unkas kom in som en stor klumpig minihäst och fann sig väl tillrätta i systrarnas sällskap. Återigen var det Ronja som gav tryggheten och Nellie blev lekkamraten. Nu när hon är borta känner de sig lite vilsna. Ronja fanns ju där som en överinseende äldre syster.

Vi är vilsna allihop just nu. Innan vi vant oss är det skakigt. Så nu ska sorgen bearbetas och genomlevas. Vi gav Ronja ett fint och värdigt slut. Vi väntade inte för länge och lät henne inte somna in för tidigt. Det gäller för oss att bibehålla den kärlek hon gav till oss och förvalta den. Det får göra ont och att en hund kan påverka våra liv så mycket är egentligen underbart. Därför kommer jag att varje dag skriva om hur denna bearbetning fortgår. Ronja gjorde skillnad och det är viktigt att ta tillvara på det hon lärde oss.

Helvetes måndagen är snart över

Publicerat av
2

Jag saknar denna fina hund något enormt och med lite mer sömn än två timmar, så känns det kanske uthärdligt i morgon. Nellie och Unkas har letat efter Ronja vid olika tillfällen. Vi har ju våra vanor och så även hundarna. De såg ju att vi tog med oss Ronja och kom hem utan henne, men de har väl inte riktigt fattat det ändå. Trötta har de varit eftersom de ju var med under natten.

Den som kommer med påståenden som att “det är ju bara en hund”, har jag lust att slå på käften. Alla hundar jag haft har varit olika personligheter och lämnat tassavtryck i mitt hjärta. Detta är min sjätte hund under mitt liv som går vidare över regnbågsbron. Nackdelen med att ha hund och något jag är mycket medveten om. Men allt det fina jag fått under den tid jag haft dem, uppväger denna smärta. jag vet att de inte lever lika länge som oss. Jag tänker aldrig leva utan hund och just nu är det svåra att endast ha två hundar. När man har tre så är det alltid någon som pockar på uppmärksamhet och det är säkert ännu intensivare med fler hundar i familjen.

Det vi måste lära oss nu är att bli en tvåhundarsfamilj. Unkas och Nellie är så tajta att vi inte anser att det är rätt att ta in någon ny just nu. Vi börjar också bli lite till åren och det är enklare att gå med varsin i koppel än med två stycken. Vilket enhundsägare inte har begripit ett dugg. De anser att man ska ha samma pli på två som en. Inte riktigt så lätt. I alla fall inte med de raser vi valt.

Nu blir det tidig sänggång och förhoppning att morgondagen blir lite lättare.

Lite makabert

Publicerat av
1

Jag har kommit på mig själv, att flera gånger då jag lyssnar på musik tänka, att den låten skulle jag vilja ha på min begravning. Inte för att jag planerar att dö inom någon snar framtid. Vet inte varför dessa tankar kommer och försöker slå bort dem då de känns makabra. Det kanske beror på att döden har varit så mycket i mina tankar den senaste tiden. Ronja som faktiskt är gammal och farmor som plötsligt blev dålig, har gjort att jag fått bearbeta mina känslor för döden.

Egentligen är ju döden något man inte vill tänka på och ofta slår ifrån sig. Det är både skrämmande och konstigt. Vi undrar över meningen med det hela och även livet. Men när man konfronteras med det så börjar funderingarna om hur man lever och att man borde vara mer rädd om sig själv. Det är känslor som man egentligen inte vill känna, utan de tränger sig på vare sig man vill det eller inte.

Någon gång under livet kommer vi att konfronteras med döden och dessa tankar dyker upp. Efteråt skjuter vi bort dem, men de försvinner aldrig helt. Har vi upplevt den finns de alltid kvar inuti huvudet. Det kanske är därför de kommer fram när det är dags för någon i ens närhet blir sjuk eller dör.

Lite lustigt att jag började skriva detta inlägg när programmet efter tio börjar, som idag har döden och upplevelser folk har haft av nära döden upplevelser. Det känns lite som en tröst för mig och att jag inte ska fundera så mycket över detta. Så är livets gång och något som vi måste uppleva.

Morgonbetraktelser fredag 27/1

Publicerat av
Svara

Ser lokala morgonnyheterna från skåne och blir tårögd över ett reportage. En familj har adopterat en schäferhund från Ryssland. Inget konstigt med det kanske en del tänker, men denna hund har mist allting i sitt liv. Hon heter Cameo och hennes hela familj förolyckades i en trafikolycka, där Cameos vänstra bakben krossades. Efter det hamnade hon på ett hundhem och denna skånska familj läste om hunden på internet. De fick också klart för sig att många hundar far väldigt illa i dessa hundhem. En lång radda av pappersexercis började då detta är första gången en hund adopteras från Ryssland till Sverige. I söndags kom Cameo med flyg till Sverige och har nu fått chansen till ett fint liv här. En historia som värmer i hjärtat och denna familj ska ha en stor kram.

Själv tänker jag på när vi hämtade Ronja och är så glad att hon fått ett fint liv hos oss. Nu verkar det som att hålet efter bölden eller vad det var har läkt igen, då hon inte slickar sig så mycket. Den fräna lukten känns inte heller nu på morgonen och hon har ätit hela sin frukost. Det blir kanske så att hon får åldras lite till hos oss och får åtminstone en vår till. Jag ska göra allt för att hon får en fin ålderdom.

Våra två andra omplaceringshundar är så lugna nu och det tyder på att de inte känner sjukdomslukten från Ronja längre. Vår lilla flock får vara intakt ett tag till. Lilleman Unkas var med husse till veterinären igår kväll och fick klorna klippta. Det är tyvärr så att han inte låter oss göra det då man troligen varit alltför hårdhänt mot honom tidigare. Efter tre år får vi pilla på tassarna och klia mellan tårna, vilket är en stor framgång för oss. När han kom fick man inte röra hans tassar, så han har förtroende för oss idag.

Om man köper en omplaceringshund måste man räkna med att den har en hel del med sig i bagaget. Därför måste man gå varsamt fram och ge hunden tid och bygga upp ett förtroende. Detta tar olika lång tid för varje individ, men när man fått det så blir banden desto starkare. Lyckan när man märker hur myckat hundan älskar en går inte att beskriva. Så jag vill ge en eloge till alla er som någon gång har tagit till sig en hund som farit illa på olika sätt. Ni är underbara och det är skönt att veta att ni finns.

 

Torsdag kväll

Publicerat av
Svara

Ha ha jag skrev trosdag först och det skulle väl ha varit roligt, men såg felet och ändrade det innan publicering. Ikväll har Unkas varit hos veterinären och klippt naglarna. Fyra stycken fick hålla honom och sedan blev det spray för kennelhosta i nosen. Annars tyckte alla att han var så fin. Stolt matte som var hemma med de två andra.

Ronja knatade på sin långa runda idag och har ätit normal portion. Jag har tvättat henne där bölden fanns och nu börjar det se riktigt bra ut. Hon har ju luktat lite illa tidigare men nu börjar också det bli bra. Nu sover hon mest och det är bara bra. Hoppas hoppas det är på rätt väg för henne och oss nu.

Ska också försöka smälta detta att Löfvèn är ny partiledare för sossarna. Sover nog på saken innan jag yttrar mig om det närmare.

Morgonbetraktelser onsdag 25/1

Publicerat av
Svara

Natten förflöt lugn och vi har sovit allihop. Ronja har inte flåsat eller stönat så jag har vaknat. Hon har druckit vatten och ätit tre köttbullar som hon behållit. Tänk att man kan bli så glad över att ens hund gnager på ett ben, vilket hon gjorde en kort stund när vi hade vårt vanliga morgonmys. Det värmde i hjärtat att hon brydde sig om något överhuvudtaget.

Jag brukar köra lite yoga varje morgon och så även idag. Lade märke till att sovrumsmattan hade en svag doft av spya, så efteråt tog jag en våt trasa med lite yes och gned på de ställen där doften verkade komma från. Ronja spydde ett par gånger igår och det var bara vatten och galla, så jag fick nog inte bort allt då jag torkade tidigare. Men nu luktar det äpple och det är betydligt godare. Nu sover hundarna och jag springer in i sovrummet med jämna mellanrum för att titta till dem. De andra två är lugnare nu och det tyder på att Ronja inte mår lika dåligt.

Klumpen i min mage är lite mindre idag, men finns där fortfarande. Många kanske tycker att jag är löjlig och säger att det är ju bara en hund. Då vill jag bara säga att det är en medlem i vår flock som levt med oss i snart 10 år. Den hund som fått mina tårar i sin päls då de andra två i ursprungsflocken somnade in. Det känns så viktigt för mig att hon får en värdig ålderdom och ett värdig slut på sitt liv. Jag accepterar att hon kommer att dö, men min högsta önskan är att hon får göra det här hemma i sin välkända omgivning. Inte att vi hals över huvud måste ta henne i bilen till veterinären där hon får somna in i en helt okänd omgivning.

Tisdag kväll

Publicerat av
Svara

Dagen har inte varit alltför bra för lilla Ronja. Hon har inte varit bra i magen och jag har torkat spyor två gånger. Men nu får hon vila magen ett tag och verkar må bättre, då hon sover djupt. Vi gick en lång promenad eftersom hon styrde var vi skulle gå. Jag brukar låta henne bestämma var vi går och längden på promenaderna. Så hon har väldigt bra fysik, så jag hoppas att detta kan vara övergående. Hoppet är ju det sista som överger en.

Får både hon och jag sova inatt så kanske morgondagen blir hyfsad. Jag har kokat ris och har lite avkok som jag tänker försöka ge henne senare. Men som sagt just nu måste hon vara utan mat ett tag. Nu ska jag i allafall äta en sen middag.

Det blir en lugn kväll med Martin Timell och sedan något avsnitt av en serie om vi orkar. Annars läser vi nog en bok.