Tänk, på att snart kommer alla vårtrötta djur ut ur sina vinterbon. Här i byn har vi flera igelkottar som rör sig i trädgården när det skymmer. När hundarna rusar ut vid kvällskisset, vet jag att en igelkott har hälsat på. Eftersom risken finns att den är kvar är det bara att rusa efter. Kuma vill gärna sätta tänderna i den. Men ryar jag till, går han bort. Men man får vara snabb.
Min hund var världens snällaste mot alla, och då menar jag alla, djur… UTOM igelkottar. Av någon anledning hatade han dem över allt annat. Det är tydligen något visst med de små kottarna för jag har hört att många hundar ogillar dem stort.
Kanske att de rullar ihop sig till bollar när de vill skydda sig. Taggarna utåt triggar kanske?