Vardag igen

Bara vanlig tisdag idag och en härlig grå himmel uppenbarade sig när jag drog upp rullgardinen. Det hade regnat men var uppehåll och vindstilla. Det brydde vi oss inte om, utan steg ut i allt det gråa. Jag med ett fast grepp om Turbos koppel och Mr J kom efter med Unkas och Kuma. Fick ta av mig handskarna direkt då det var varmt +5 sade min mobil.

Vi har ju ändrat vår morgontur för att slippa skolbarn,hundar och barnvagnar. Det verkar vara ett perfekt drag för vi slapp möta en enda kotte. På eftermiddagen går vi nästan samma tur men ett stycke längre än på morgonen. Totalt blir det lite över en mil per dag. På eftermiddagen går Mr J korta rundor med alla hundarna två gånger, då vi inte vill att de ska ut i vår leriga trädgård.

Positivt var att vi kom på att inga inköp behövs göras denna vecka. Allt vi behöver finns hemma. Ok, Mr J var tvungen att cykla till Matöppet för att köpa ägg. Viktigt för våra mackor med stekta ägg som vi äter till hygget efter hundpromenaden på eftermiddagen. Jag har jobbat lite med att starta min nya almanacka. Det ska föras över alla viktiga händelser och annat smått och gott. Som till exempel när vårdagjämningen infaller. Det är något jag längtar efter.

Julen är över, Nyår har inletts och nu är det dags för Trettondagshelgen. Sedan kör vi mot våren för full fart. Då kommer väl snön i vanlig ordning. Det positiva med det är att hundarna kan vara ute i trädgården och leka igen.

Men idag ser det inte ut såhär. Vill inte ens ta ett foto på eländet. Ny dag i morgon och vips så har första veckan avverkats av januari. Tre veckor kvar. Ja, jag räknar dagar och veckor tills vintermånaderna är över. När de första vårblommorna tittar fram. Jag har ju planterat lökar vid trähjulet.

Annonser

Mycket kan göras med musik

Jag kan beskriva mina djur,närmaste människor, händelser och känslor med musik. Inte för att jag skriver låtar, men jag är en god lyssnare. Musiken har hjälpt mig genom svåra stunder och glada tillfällen. Nyss stod jag i köket och sjöng med Turbo. Hon kan lala väldigt bra och har en klar och fin stämma. Det är något vi ska träna på lite mera. Tror hon tycker om att sjunga.

Jag har sjungit med i flera av de låtar som duktiga musiker och sångare gjort för barn och andra behjärtansvärda projekt. Sett galor till förmån för olika sjukdomar och människor, där miljontals kronor samlats in.

Men aldrig en gala för att samla in pengar till förmån för djur av olika slag. Hundar och katter som far illa, vilda djur som hotas av utrotning som t ex vargen och lo-djuret, för att nämna några av de arter vi har i Sverige. Sedan har vi alla djur runt om i världen. Det finns många organisationer som kämpar hårt och volontärer som arbetar ideellt för att hjälpa till. Varför inte göra musik där pengarna går till just dessa? En stor tv-sänd gala vore ännu bättre.

En till gala vore underbar att se och det är till alla kvinnor som män våldfört sig på. De som blivit tafsade på eller psykiskt nedtryckta. Jag önskar att alla underbara musiker, skådespelare och konstnärer slår sina kloka huvuden ihop och genomför det. Se till att den sänds i tv och så att vi får tyst på alla män som inte förstår vad det är de gör.

För det är så att jag står bakom er kvinnor och djur. Alla ni som arbetar för att det ska bli bättre.

 

Kväll i byn

Vi ser hur sopbilen kör runt och tömmer våra kärl och det är mörkt ute så mörkt. Jag tycker inte om höstkvällar. Mörkret gör mig så förbaskat deprimerad. Måste köpa x antal doftljus. Jag har en fin lampa av sten från himalaya, som sprider ett fint rosa ljus i biblioteket. Tydligen ska det utsöndra en lugnande doft och det är ju bra. Jag köpte en sådan till goda vänner i julklapp, men vet inte om de tyckte att det var något att ha. Eftersom de har hundar tänkte jag att lampan kunde sprida harmoni i hemmet.

Jag har en andlig sida. Men den är inte religiös på något sätt. Mer något som har med naturen och dess krafter. Nej, jag utövar inga häxriter eller är någon häxa i den meningen. En del kanske tycker att jag är en djäkla häxa som säger ifrån när jag anser att något inte är bra. Det köper jag. Men naturen och alla djur som lever i den är heligt för mig. Till och med ormar som jag har en skräck för sedan födseln. Varför jag har det, vet jag inte men jag har svårt för de djuren. De som inte har hjärna utan agerar med en muskel skrämmer mig. Det hela beror kanske på att jag inte lärt mig förstå dessa djur. Men jag anser ändå att de ska finnas.

Nu när jag skriver detta har mörkret blivit kompakt ute och vi har inte så många lampor på våra gator. Kura höst, kura skymning är precis den tid som kommer nu.

Oväder på gång

Vi hade tur att det var uppehåll under morgonrundan. Ett par timmar senare har regnet hittat till Skåne.

Jag har ätit frukost och hundarna sover. Vi hade ett gruff på morgonen mellan Unkas och Turbo. Unkas försökte sno ett litet tuggben från Turbo. Han är så matgalen. Turbo blev skitförbannad.

Unkas har ett litet jack i örsnibben och kommer aldrig att göra om försöket att ta tuggben från Turbo igen. Han gjorde likadant mot Kuma när han kom till oss. Men vår lille varg har ett djupt morrande som skrämmer bort de flesta. Oftast behöver han bara använda det en gång, sedan räcker det.

Nu sover de båda tillsammans och allt är bra igen. Djur är mycket klokare än vi människor.

Jag förbereder mig mentalt på att bli våt idag och kämpa mig fram i blåst. Regnet har kommit och blåsten tilltar.

Ha en bra onsdag.

Trädet skiftar färg

Igår var blommorna på trädet i trädgården vita och idag har de skiftat över till rosa. Första juni och första sommarmånaden börjar. Känns lika skakig som maj började. Men jag hoppas värmen kommer tillbaka snart. Ska plantera sista rosen idag, då blåsten har avtagit en hel del. Gårdagen var jobbig med den hårda vind som var. Jag fick gå två gånger till affären då jag glömde en sak. Glad att jag orkade och att min fot och ben höll så bra.

Känner mig lite ledsen idag. Tyvärr, råkade jag titta på en sida med omplaceringshundar och startade en konversation med de som hade hand om hunden. Hur fin som helst och på något sätt lyckades jag övertala mannen om att vi kanske skulle köpa hunden. Men igår vaknade jag och förstod att det inte var dags för oss att ta in en ny hund just nu. Absolut inte hundens fel, utan mitt fel som startat det hela. Mannen blev lite besviken och det förstår jag. Jag vet bara att vi måste vänta för att verkligen kunna ge en ny hund tiden och tryggheten. Med semester och vår rörlighet under den känns det inte rätt mot våra pojkar eller en ny hund. Kan ju inte begära att de ska hålla hunden tills augusti, men om den är kvar då är det meningen att vi ska ha den.

Vet nu att det är Nellie jag saknar och att jag inte kommit över henne. Därför började titta på omplaceringar, trots att vi bestämt att inte ta in en tredje hund just nu. När så husbilen måste fixas och vi inte kunde köra och titta på hunden denna helg, kändes det som att jag måste tänka efter mer. Man får inte vara självisk när det gäller djur, utan tänka på deras bästa. Men till hösten ska vi försöka hitta en ny tös. Tills dess får grabbarna klara sig med varandra.

Från stilltje till blåst

Vaknade idag till vinden som ven kring husknuten. Gråa moln far fram över himlen som stora krigsskepp. Att ännu en självmordsbombare dödat 80 personer i Kabul, gör inte mitt sinne lättare. Man undrar om det någonsin ska bli ett slut på denna idioti?

Var tvungen att sitta och andas lugnt en stund. Det är mycket som gör att jag blir upprörd just nu. Husbilen som inte klarade besiktningen, utan måste in till verkstan och byta en grej som jag inte ens vet var den sitter. Något som sällan går sönder har tydligen gjort det på Mackan. Sedan alla lysen på både Mackan och Jeepen som passat på att gå sönder. Men det är saker som går att reparera, även om det tar lite tid.

Jag är ju väldigt engagerad i djur och deras välfärd. Därför blir jag både upprörd och ledsen över hundslakten i Kina och Korea. Så fruktansvärt att plåga djur till döds och ett djur som är människans bästa vän. En trogen kamrat, som bara vill dig väl och i gengäld vill ha kärlek och omvårdnad. Jag skriver på alla protestlistor som finns och hoppas att att en dag ska det bli stopp för allt djurplågeri.

Visst finns det solskenshistorier, och en är om mannen som övertalar hunduppfödarna att få köpa alla hundar som skulle slaktas. Han har räddat över 400 hundar idag. En annan är de som bor i Thailand och åker runt med mat till alla herrelösa hundar. De frivilliga veterinärerna som utför kastrering på både hundar och katter runt om i världen, samt vaccinerar dem mot diverse sjukdomar. Då känner jag att jag inte är ensam, utan att vi är många som kämpar mot ondska och tortyr. Tack för att ni finns och ger hopp.