Annonser
Lämna en kommentar

Tiden går fort

Idag för fjorton år sedan åkte pappa och jag in till MAS, för att ta farväl av mamma. Jag satt och höll hennes hand hela dagen tills hon flög iväg. Hon kramade min hand till farväl och sedan var hon borta. Pappa ville inte att jag skulle följa med honom hem och kanske ville han sörja ensam. Kanske pratade han med henne där han satt i sin ensamhet? Jag var som i dvala och allt kändes så overkligt. Min mamma skulle inte lämna oss då. Men det gjorde hon och det fick vi leva med. Det har vi gjort både pappa och jag, men saknaden kommer aldrig att försvinna. Jag tänker ofta på henne och alla våra pratstunder vi haft, något som jag vet att hon uppskattade. Därför är denna sång till mamma och jag skulle önska att hon verkligen kunde höra orden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

Photoemma01

Naturbilder, studiobilder och resor

Utsikt från Insidan

Livet ur min synvinkel

att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Slagkraftigt Glen Snoddas!

Lifestyle of one Glen Snoddas.

Fantasin skenar...

... det man inte har i benen, får man ha någon annanstans!

svenskaresebloggen

En blogg om resor, mat och föräldraskap.

runor

De bundna fåglarna längtar, de fria flyger!

Kerlundphoto

Photos, art and life

Issadissas Blogg

Issadissa iakttar och kommenterar samtiden

%d bloggare gillar detta: