Det blev lördag igen

Önskar att jag kunde säga att solen lyste i morse men då ljuger jag. Det hade regnat inatt med och jag har inte lust att fota fler regnblänkande blad. Men solen har gömt sig bakom molnen hela dagen och det är lite trist. Men vi har ju värmen ändå så klaga ligger inte på kartan.

Idag går mina tankar till en kär kusin som hastigt hamnat på sjukhuset. Nej, inte corona utan något annat icke roligt. Kan bara hålla tummarna att allt går bra och hon snart är hemma hos sin käre make. Hennes dotter håller oss nära och köra uppdaterade och det är jag innerligt glad för. Kram Nadja.

Livet är så skört och många gånger har jag tänkt att mamma hade aldrig klarat detta virus. Troligtvis inte pappa heller på gamla dagar. Nu slipper båda genomleva detta och det är jag glad över. De som upplevt andra världskriget i olika länder. Pappa i ”neutrala” Sverige, där han kunde se hur tyska trupper åkte förbi hemtrakterna och mamma i Finland som var mitt i kriget och där hon aktivt spanade på tyska plan från torn. Tyvärr hade de nog känt en viss känsla från förr i detta som nu sker.

Mamma som kom till Sverige och tog arbete på landet som piga. Hon som var en asfaltsunge och knappt sett en ko innan. Inte ett ord svenska kunde hon och någon Sfi fanns inte. Sakta lärde hon sig språket och när jag gick i grundskolan tog hon sin gymnasiekompetens. Sedemera hamnade hon på Stadsbibliotekets forskaravdelning och svenskan klarade hon utmärkt. Till och med klarade hon av att förhöra mig på min latinläxa då de hade kurser i latin på biblioteket.

Min pappa arbetade vid järnvägen och då med godstågen som kom till bangården. Såg till att godsvagnarna hamnade på rätt spår och kopplades till rätt tåg. En arbetare och statsanställd. Men så bra på att berätta sagor för mig när jag var liten. Hans mor, min farmor dog i magcancer när han endast var 15 år och sedan har han saknat henne väldigt mycket. Kanske var han den som var närmast sin mamma och hjälpte henne i det dagliga. De två äldre syskonen flyttade snabbt som man ju gjorde på den tiden och kvar var pappa och lillebror.

Det finns mycket att berätta om mina föräldrar och deras uppväxt. Jag är glad att de berättade en hel del för mig innan de dog. Lika lyckligt lottad är inte JR som har sin bakgrund i ett dunkel av skuggor.

Men ja, jag vinkade till Sydfranskan idag med och hon drack sin kaffe tillsammans med mig. Funderar på att kanske dra ut henne på en promenad när detta virus är över.

Ha en fin lördagkväll 🙂

Fortsatt rensning

Nu har vi tagit en dag med rensning och det står nog ett lass till en hel släpkärra i garaget. Det tar på krafterna och nu får vi vila tills i morgon. Jag har varit hård mot mig själv och tänker som så att har vi inte använt något på 18 år så kommer vi aldrig att använda det. Bort med det och faktiskt så är det en skön känsla. Vi plockade ju bort en del saker som stått framme inför visningarna vi haft och de sakerna sparar vi ju. Sedan tänker jag att det kan faktiskt vara roligt att köpa lite nytt. Tänker frossa på loppisar och antikshoppar senare.

Hundarna tittar storögt på oss där vi bär saker ut i garaget och undrar nog vad som håller på att hända. Nu väntar vi med att packa sådant som gör detta till ett hem och syns. Det är endast skåp,lådor och sådant som packas i första hand. Tror vi snart är uppe i tio lådor, men då är inte alla fyllda. Hälften är nog helt klara idag. Känns bra att vara igång med allt praktiskt.

Vädret är som det är och gårdagens duggregn har förbytts till gråväder med uppehåll. Men vi stannar inomhus mesta tiden efter långpromenaderna.

Igår skulle min mamma fyllt 90 år om hon levt, men hon blev inte ens åttio. Ibland känns det som att hon dog alldeles nyss, fast det är femton år sedan. Jag saknar henne fortfarande och kommer väl alltid att göra det. Hoppas hon ser oss från andra sidan och då tror jag att hon är väldigt förtjust i det vi håller på med nu.

Jag får gå till minneslunden och prata med mamma en stund.

 

Glad Midsommar

Trots att jag har lite av en sorgens dag idag, önskar jag alla en glad och torr midsommar. Då menar jag vädret och humöret. Det är femton år sedan min mamma blev dålig på midsommaraftonen. Vi hade samlats till bords och mamma säckade ihop. Det blev en snabb middag och sedan ambulans till sjukhuset. På midsommardagen satt jag och pappa vid mammas bädd och tog farväl. Operationen gick ej att genomföra då mamma var i så dålig kondition att hon inte klarade det.

Allt kändes så overkligt och jag såg in i hennes ögon då livet försvann ur henne och hon kramade min hand så hårt. Ibland känns det som igår. Idag var jag hos pappa som nästan är förväntansfull inför att få somna in. Han säger att han har varit där borta och vet exakt hur det är. När jag blir sorgsen säger han att han vet att det kommer att bli så bra.

Men tillbaka till nuet och efter två korta regnskurar har det faktiskt varit sol. Inte så varmt +20, men det är ju ändå midsommarafton.

Så ännu en gång Glad Midsommar!!!

Tiden går fort

Idag för fjorton år sedan åkte pappa och jag in till MAS, för att ta farväl av mamma. Jag satt och höll hennes hand hela dagen tills hon flög iväg. Hon kramade min hand till farväl och sedan var hon borta. Pappa ville inte att jag skulle följa med honom hem och kanske ville han sörja ensam. Kanske pratade han med henne där han satt i sin ensamhet? Jag var som i dvala och allt kändes så overkligt. Min mamma skulle inte lämna oss då. Men det gjorde hon och det fick vi leva med. Det har vi gjort både pappa och jag, men saknaden kommer aldrig att försvinna. Jag tänker ofta på henne och alla våra pratstunder vi haft, något som jag vet att hon uppskattade. Därför är denna sång till mamma och jag skulle önska att hon verkligen kunde höra orden.

Mors dag

Åren går och nu är det femton år sedan du gick bort älskade mamma. Du var inte perfekt och ditt dåliga självförtroende fick dig att tro att du var sämre än andra mammor. Det var du inte. Du fanns alltid där som bollplank och stöd när jag behövde dig. Under många år bodde vi långt ifrån varandra och när du äntligen flyttade nära mig, fick vi endast ett halvt år tillsammans. Du var sjuk när pappa och du flyttade ner till mig. Kanske visste du om det? Eftersom du alltid sade till mig att du aldrig ville bli begravd långt däruppe i Dalarna.

Så många skratt vi haft tillsammans och pratstunder sent på kvällarna, då jag bodde hemma. När jag behövde hjälp att skriva ut uppsatser på maskin, kom du körande till Uppsala och satt i flera timmar vid mitt skrivbord. Du lärde mig att sy när jag var liten och när jag flyttade hemifrån fick jag min första symaskin. Den har jag haft tills för någon månad sedan. Den ville inte mer.

Jag tror inte att vi bråkade någon gång och om vi gjorde det så måste det varit någon enstaka gång, som jag inte ens kommer ihåg idag.

Du var inte någon fena i köket och hade ett par rätter som var riktigt goda. När vi var ensamma och pappa jobbade blev det ofta creps eller varma mackor för oss. Till varje examen satt du uppe nästan hela nätterna och sydde klänningar till mig och syster. Jag var så orolig för att min klänning inte skulle bli klar, men på examensmorgonen hängde den där och stolt gick jag till skolan. Den sista klänningen du sydde var till min student och den lilla jackan som du även sydde till, använde jag i många år efteråt.

Så många minnen jag har kvar och saknaden efter dig är inte mindre idag. Jag kommer alltid sakna dig älskade mamma.

Årets kortaste dag

Dagen var så kort att den inte ens hann börja och det säger jag som bor så långt söderut, en mil kvar till Sveriges sydligaste udde nämligen. De har det värre längre norrut och de flesta självmorden begås i den delen av landet. Kan kanske bero på att mörkret gör människan deprimerad. När jag bodde i Luleå skyndade jag mig ut på lunchen för att få en gnutta dagsljus. Just denna dag var det endast någon timme.

Min mamma var född på denna dag och då hette den också menlösa barns dag. Det betydde inte att barnen som föddes då var menlösa utan det var en dag för barn som levde i fattigdom. Lite annat språkbruk förr i tiden. Man kan ju tro att de som är födda idag skulle tycka om vintern och snön, men min mamma tyckte väldigt illa om vintern överhuvudtaget. Hon genomled den och försökte tänka positivt, då hon var en väldigt positiv människa. Just idag saknar jag henne oerhört mycket. Både hon och jag trodde att det var hon som skulle bli sist kvar av mina föräldrar. Men det blev inte så. Eftersom jag tror på reinkarnation sedan barnsben, vet jag att vi kommer att ses igen. Hennes väsen omger mig varje dag, då menar jag den hon var och den kärlek vi kände till varandra. Det är min tröst denna mörka dag.

Men jag sitter inte och är deprimerad hela tiden. Nej, optimismen från både min pappa och mamma har jag ärvt och därför blir varje dag underbar. Det säger jag trots allt som hänt detta år. De flesta dagarna är faktiskt väldigt bra. Övervägande delen av året har varit bra och nästa kommer att bli ännu bättre.

Idag har jag ägnat en stor del till min bok och att redigera en del foton. Passar bra när mörkret är så kompakt.

julkort-2016

Alla blommar

image

Nu har min fina blomma fällt ut alla blad.
+28 i skuggan och vi tar det lugnt på bänken. Hundarna är helt slagna och ligger på gräsmattan i skuggan.
Midsommardagen och jag tänker på mamma som lämnade mig för fjorton år sedan. Pappa och jag satt hos henne hela dagen och jag tror att vi båda upplevde det som overkligt.
Mamma skulle ju inte dö just då. Men hennes tunna lilla kropp orkade inte mer.
Sedan dess har det varit jag och pappa. Vi saknar henne fruktansvärt mycket och pratar ofta om henne.
Därför är denna helg lite bitterljuv för mig. Jag älskar midsommar och är ledsen var gång vi är där.

Dagen före dagen före dopparedagen

Nu närmar sig julafton med stora steg. Igår sade min stegmätare att jag gått över trettontusen steg. Det kändes när jag väl kom hem, för svetten lackade och jag fick knappt av mig tröjan jag hade på mig. Den var som klistrad vid kroppen. Men det tar jag gärna eftersom pappa fick komma ut en sväng. Först rullade vi till affären så han fick handla lite bullar och dricka. Sedan var vi i minneslunden och tände ett ljus för mamma. Då hade det börjat mörkna ute och blev riktigt stämningsfullt.

wpid-IMG_77329423556111.jpeg

Det var visst den mörkaste natten på året och nog var det svart ute. Märkte det då Kuma gnydde vid fyra och ville gå ut. Han behövde göra lite affärer i blåsten och mörkret. Det var skönt att krypa under täcket efteråt. Vet inte varför han behövde ut, men det kan bero på att han äter kortisontabletter just nu. Vi beslutade att köra en andra kur så att han verkligen blir av med problemen. Nu har han tappat alla gamla klor som var så sköra och nya små kommer sakta men säkert. Vi hoppas verkligen att de ska vara starkare.

Mannen jobbar sista dagen detta år och sedan är han ledig. Ska bli skönt att slippa stiga upp så tidigt i några veckor. För just nu är vi alla väldigt trötta.

8varg4

En speciell dag idag

Det är den 21:a december och årets kortaste dag. Den dag då min mamma föddes. Hon lever tyvärr inte mer och det är tolv år sedan hon dog. Men det känns som i förra veckan för mig. Hon har aldrig dött i mitt hjärta även om jag vet att hon inte lever. Jag satt och höll hennes sköra hand när hon försvann ur kroppen. Efteråt kände jag hur hennes kropp var ett tomt skal. Min mamma fanns inte där längre och det gjorde så ont i mig. Saknaden efter den hon var finns alltid inom mig.

Min mamma skulle ha fyllt åttioåtta år idag. Men hennes kropp orkade inte hysa henne längre. Idag ska jag ta med pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna där och tysta titta på ljuset, med våra minnen av mamma i huvudet. Pappa med sina och jag med mina. Hans livskamrat som han saknar oerhört mycket och jag min mamma som var min bästa vän i livet.

Det präglade henne att vara född på just den kortaste dagen på året. Hon hade en sorg inom sig som alltid fanns i bakgrunden, även när hon skrattade. Det kan också vara allt hon fick gå genom som barn och tonåring. Krig, förlusten av sin pappa och att alltid bo hos andra släktingar än sin mamma. Jag har förstått väldigt mycket sedan hon dog. Vem hon var och varför. Så det ska bli skönt att tända ljuset idag.

wpid-img_20151008_114035.jpg

Ett tänt ljus

Idag ska jag rulla bort pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna upp en stund och känna kärlek till mamma som inte finns hos oss mer. Det är hennes dag idag och alla andras som inte finns på jorden mer. Jag kan känna hennes tunna lilla hand i min när hon låg på sjukhuset och höll på att försvinna från oss. Pappa och jag satt på var sin sida om hennes säng och jag strök henne över kinden som fortfarande var varm. Det sista hon gjorde innan hon försvann var att krama min hand som för att säga adjö.

Jag har inget större behov av att gå till minneslunden, då jag ofta tänder ljus här hemma och tänker på henne. Istället sitter jag ofta i trädgården här hemma och lyssnar på fåglarna, då känns mamma och alla andra mer närvarande än annars. Men pappa vill gå till minneslunden för att känna närvaron av mamma och även sin mamma. Farmor som jag aldrig fick träffa, eftersom hon gick bort när pappa var tolv år. Jag vet att han alltid saknat henne.