Även ännu en dag på minnets väg

Vad göra när det blåser ute och solen inte räcker så man vill sitta ute? Jo med en höglöpande tik går JR ut och fortsätter med hyllorna i verkstaden och Turbo får följa med ut. Jag stannar inomhus med en pipande gammal Kuma. Då vi inte sovit så bra i natt med tanke på löpet så är vi lite mosiga i huvudet. Jag somnade vid halv fyra tillslut med handen på Kumas rumpa. Hade ont i plåtskrotet i benet då det var lufttrycksväxling.

Mycket riktigt så blåser det vindar från väster idag. Jag var duktig och stoppade lakanen i tvättmaskinen . JR tog teslan till pharmacia och hämtade en provpåse som jag behöver inför nya besöket av provtanten. C ska hjälpa oss att boka ny tid. Nog skulle vi klara det själva men kommer det följdfrågor så blir det knepigt. Fick även S1 från svenska försäkringskassan så nu kan vi söka carte vitale och få billigare sjukvård. Blir alltså en del administrativt jobb för oss denna vecka.

Jag har mest varit inomhus idag och botaniserat i gamla arkiv. Vår fina moster Annie somnade in vid 11,5 års ålder. Vi trodde att hon skulle lämna oss vid åtta men efter att vi hämtat Ronja levde hon upp och fick flera år. Så efter det var det två hundar ett tag men fy vad tomt det kändes. Vi bara måste ha en till och då hittade jag Nellie.

En fyrvägskorsning som fått en tuff start i livet. Vi var hennes tredje hem och hon var ett yrväder av guds nåde. Vi jobbade ju på den tiden och jag var hemma var lunch som jag fått med arbetsgivarens medgivande att sträcka sig till över en timme. Tidningshyllan fick vi flytta in till dressingroom då jag inte orkade plocka papper var gång jag kom hem. Denna tös hade en förmåga att roa sig med att riva sönder papper. Böcker vid nattygsbordet var inte att tänka på efter att hon massakrerat en bok för mig. JR fick ta undan sin otrivin då dessa flaskor var helt söndertuggade.

Men tillslut hittade hon sitt lugn och blev en helt underbar liten tös. Hon luktade tvål på hjässan och jag snusade där så fort jag kom åt. Min älskade bordercollie Berrie fick tyvärr cancer i hela kroppen och när han inte klarade av att bli smekt insåg jag att vi måste säga adjö. Så var det två hundar igen och det blev tomt så ända in i norden.

JR hittade Unkas och han stormade in som den stora hund han var.

Efter ett söndertuggat ben på en stol, Ronjas biabädd söndertuggad och en madrass i sängen, så var han den lugnaste killen på denna jord. En kille med ett förflutet som jagade honom till en början men när han insåg att det var då, så blev han en riktig softis.

Vi hade tre hundar igen och nu började faktiskt vårat äventyr med husbil. Vår lille H blev stor och ville inte åka på semester med oss. Vi hade ”Farmor” som bodde i vårat hus så H kunde stanna hemma.

Våra turer ut till Europa startade på allvar. Jag med kartbok i knät och förstoringsglas för att se alla vägar. Inte ett enda vägnummer stämde men vilket äventyr det blev som även gav mersmak.

3 svar på ”Även ännu en dag på minnets väg

  1. Trevlig läsning, med fina bilder, om alla era hundar genom åren. Så fint att kunna hjälpa illa skötta hundar till ett nytt och bra liv.

  2. Fina minnesbilder igen!

    Jobbigt med allt det administrativa, men skönt när det är gjort och man kommit in i rullorna ordentligt.

    Ha en fin dag!

Lämna ett svar till evadraminAvbryt svar