Vi kände att något måste göras. Vi kan inte gå här hemma och sakna hela dagarna och Turbo kan inte ligga och titta mot grinden om Kuma kommer tillbaka. Så kan vi inte ha det. Turbo väntar på sin bror och vi måste bryta det

Vi åker en sväng. Hade fått nys om ett hundhägn i Nimes så vi kunde ju åka dit och titta. Ja, vi gör som alltid gjort börjar leta ny hund. Turbo behöver en ny vän. Men det är viktigt att det blir rätt och någonstans måste man ju börja. Vi behövde även komma ut och få nya intryck.

Mycket bilar på vägen var det idag och så är det ju fredag också. Men allt flöt på väldigt bra tyckte vi. Körde betalväg då vi inte ville att det skulle bli för sent när vi kom hem. Tösens mattid är viktig. Kan avslöja att det blev lite sen middag för henne men väldigt god.

Vi kom iväg i väldigt bra tid för jag vaknade precis som igår klockan 08.00 vilket inte brukar vara min normala tid. Min sovbalans är rubbad efter Kumas död. Men Turbo var nöjd för hon fick en lång kelstund och jag väntade med att väcka JR till fram mot halv tio. Sedan så kom vi iväg efter en god frukost.

Undrar varför ledsamheten alltid sätter sig i magen? Vi är likadana jag och JR. En värk som lindras en smula med mat och efter ett tag så kommer den tillbaka. Men sakta sakta ebbar den ut med tiden, så visst är det sant som de säger att tiden läker alla sår. Sedan är det minnen som är kvar och bubblar upp då och då. Vi hade ändå och fick ändå att ha så fina hundar.

Man hoppas ju att hundmötet med en eventuell ny familjemedlem ska gå bra, men idag blev det inte så. Turbo blev stressad av att höra alla hundar och lukterna. Kanske blev det för mycket och hon sade tydligt ifrån att här ska ingen komma nära. Vi blev lite ledsna och nog hade vi hoppats trots allt, men Turbo var inte redo för det. Det var ett försök och det gick inte bra och vi får omgruppera och ta allt från en annan vinkel.

Vi har en fin vän i Madame U som är en stor stöttning i denna process. Kunde aldrig tro att någon vill stötta oss i allt detta. Det finns änglar på jorden tro mig. Så efter vårt besök på hägnet som inte blev så bra körde vi en tur som var trevlig. Lite annorlunda natur och så fina byar.

Riktigt mysigt att köra runt en sväng innan vi åter var nere på betalvägen. Finns mycket att upptäcka här i Frankrike och vi har inte ens skrapat på ytan. Denna tur behövde vi allihop, även om vi inte lyckades få med oss en ny medlem hem. Men som jag alltid säger så har allt en mening och man ska inte förhasta sig.

Vi avsluta hela resan med en praktmiddag på Mc Donalds. Turbo blev glad eftersom hon alltid får dela pommes med mig. Vi var hungriga och behövde få i oss något snabbt. Då fungerar det bra med detta. Gott kallt vatten fick jag också. Sedan blev resan hem så trevlig. Vi kommer in i vår by mellan platanallén som jag älskar. Backar in och går in i trädgården. Turbo springer runt och letar efter sin bror som inte är där. Mitt hjärta blöder. Nej, han kom inte idag heller. Jag sätter tvätt i maskinen och Turbo ligger på uppfarten och tittar mot grinden. Jag går in och kallar på henne. Vilka bilder har hon i huvudet inför natten? Kanske ska vi hitta en ny bror till henne nästa gång vi försöker? I morgon blir vi hemma och pysslar med saker som håller oss borta från ledsna tankar.

Majsen blommar och jag undrar vad det betyder. Men blommorna är söta.

Ta hand om varandra för livet är så skört.