Vi är inte där än

image

Sensommaren håller sig kvar i södra Sverige. Det är åtminstone jag glad för. Mer trädgårdsarbete och det innebär fler uppdrag för mina veteraner.

Man minns

När jag tänker tillbaka på skolkamrater och vänner från förr, så ser jag dem framför mig som de såg ut då.
Några har jag återknytit kontakten med och häpnats över att de ser äldre ut. Visst känner jag igen dem och nog känner de igen mig. Jag ser ju också äldre ut.
Men när jag tänker på dem, så ser jag ändå bilden av den unga versionen.
Gester de hade då och hur de var.
I mina ögon är de unga och vackra. Åren kan aldrig sudda ut det ur mitt huvud.

Förlorade hjärtat och själen

Idag är det tio år sedan Anna Lind, blev mördad och visst minns vi den dagen. Sverige var skakat efter mordet på Olof Palme och Anna var som balsam efter den tiden. Hon var ämnad att bli politiker, då hennes sätt var vinnande och bra för socialdemokraterna. En kontrast mot den träiga Göran Persson. Många tyckte om hennes raka svar och personliga sätt. Hon var nästan som en garanti för att socialdemokraterna skulle fortsätta regera Sverige. Men hon var inte bara omtyckt av sitt eget parti, utan många i opposition tyckte om henne. Detta att inte försöka svartmåla eller gå till attack, var något hon behärskade utomordentligt. Hon var ett proffs med en varm utstrålning.

Efter hennes död har socialdemokraterna famlat runt och gör det fortfarande. De har rört sig mot höger och de olika inriktningarna i partiet är oense i många frågor. Det är som att man förlorat det som är socialdemokrati. Jag vill åtminstone inte ha ett parti som inte skiljer sig åt från alliansen. Utan egen politik. Som väljare vill man ha ett alternativ till den regering som nu är. Men de verkar inte hitta sin själ längre och velar fram och tillbaka i olika frågor. Varför har man inte kunnat fortsätta där Anna Lind började och se varför hon var så populär överallt?

Sverige förändrades efter dessa mord och särskilt efter Annas. Idag har vi ett land där det sker mord och sprängattentat var och varannan dag. En utveckling som Anna nog inte kunnat stoppa, men troligtvis kunnat tackla lika bra eller dåligt som Reinfeldt. Hon hade kunnat presentera ett starkt regeringsalternativ och det vete sjutton om alliansen kommit till makten. Spekulera kan man ju alltid göra i efterhand, men jag tror hon kunnat ge dem en ordentlig match. Jag tror inte att socialdemokraterna har hittat sin själ efter hennes död och Löfvén får ursäkta, men han har för många klantar runt omkring sig. Denna försiktiga framtoning han har övertygar inte mig. Väljare vill ha klara besked och ledare som säger ifrån direkt.

Arg men inte förvånad

Ett gäng killar försöker knuffa en man nedför en bro i Malmö. Hans ettårige son ser gråtande på, när de stampar på pappans händer. Vilken fruktansvärd upplevelse för ett litet barn. Jag blir så arg över att något sådant överhuvudtaget händer. Pappan kanske gav svar på tal när de kastade glåpord eller något liknande. Mer behövs inte för att mobben ska gå till attack. Tidigare i år kunde vi läsa i kvällspressen om en äldre man som blev nedsparkad av ett ungdomsgäng. Jag blev jagad av ett gäng ungdomar när jag gav svar på tal och vem vet vad som kunde ha hänt om jag inte lyckats springa fort till en bensinmack.

Därför blir jag inte förvånad när jag läser om pappan som knuffas av ett gäng ungdomar. Det jag undrar över är hur man kan bli så totalt empatilös, att man gör en sådan sak. Är det brist på uppfostran? Efter att ha hört en företagare berätta en händelse är jag benägen att tro det. Denne företagare blev kontaktad av en skola med förfrågan om att ta en lärling. En bra idé tyckte han då det ju kunde vara en blivande anställd som han kunde lära upp. Första dagen stod en av de anställda och väntade på att lärlingen skulle komma. Han tog på sig uppgiften att vara handledare. Killen sjukanmälde sig och dök aldrig upp den veckan. Denna vecka ringde hans mor och sjukanmälde pojken. Vid samtalet framkom att han inte varit sjuk veckan innan, utan då pojken ej fått busskortet från skolan. Mamman påstod att de inte hade råd att betala en bussbiljett.

Pojkens föräldrar tyckte det var ok att ljuga och att sedan inte ens höra av sig. Hon sade: att det är ju så de gör nuförtiden. Föräldrarna har hjälpt till att sumpa en unik utbildning och ett eventuellt framtida arbete för pojken.

Om uppfostran är så nuförtiden, blir jag riktigt rädd.