Hoppas det syns att de börjar bli rosa i färgen. Det är alltså vårat träd som är såhär vackert. Jag vill inte bryta av någon kvist för att ha inne utan njuter av det när jag tar ut hundarna. Undrar om man börjar bli gammal när man sitter och tittar på antikprogram från USA? Eller är vi bara trötta och en aning uttråkade? Men jag tycker faktiskt om gamla saker och har börjat uppskatta konst. Dags att ta in hundarna och läsa en stund om Maria Magdalena och gåtan om vem hon egentligen var.
De fungerade inte när det hette sj och det fungerar inte idag heller, så man undrar var problemet ligger. Statligt eller ej det måste vara fel personer som sköter vår tågtrafik.
Jag hajade till när det dök upp artiklar om Assange och om utlämningen till Sverige. Läste lite och förstod att han är anklagade för våldtäkt under ett besök i Stockholm. Men sedan kom jag på att jag totalt glömt mer om vem han är. Fick läsa mer och såg att han var grundaren av wikileaks. Hm, vad var det för något nu då? Tydligen en sajt på internet som samlat på topphemligt material från myndigheterna. Låter som ett spionprogram och något väldigt kriminellt. Men existerar den sajten fortfarande eller är den död? Mig veterligen är inget publicerat från den sidan på väldigt länge. Tydligen är Assange rädd för att bli utlämnad till USA och ställas till svars för denna sajt och publiceringen av hemliga dokument.
Om man ger sig in i leken får man faktiskt leken tåla, fick jag ofta höra när jag var liten. Det innebär att man ska tänka på konsekvenserna innan man gör något. Som vuxen bör man faktiskt förstå sådant, såvida man inte är psykiskt sjuk och inte kan tänka i de banorna. Assange har tydligen tänkt till men ändå inte kunnat låta bli att publicera och samla dokument som myndigheter vill hålla hemliga.
Nu blir det säkert en hel del publicitet vid utlämningen och rättegången i Sverige, för Assange. Men vad kommer alla att komma ihåg när allt är över? En liten gråhårig man som trodde sig kunna göra vad som helst med andra människor och sedan inte ville ställas till svars för det? Eller en slags robin hood typ som ville avslöja sanningar som kunde skada både länder och andra organ?
Själv känner jag mig väldigt kluven inför wikileaks, om det är en bra sak att göra eller bara ett försök att göra sig rik och känd. Men det jag absolut tycker är att en människa som förgripit sig på någon, ska ställas till svars, känner jag ingen kluvenhet inför. Om det inte är sant bör han gå till rättegång för att rentvå sig, trots risken att bli utlämnad finns. Är han skyldig har dessa kvinnor rätt att få upprättelse.
Lite kyligt ute efter en dag som blev så varm tillslut. Vårat träd håller på att färgas rosa då alla blommor ändra färg från vitt.
Det blir bara finare för varje år som går. Jag tycker om träd, mer än blommor faktiskt. Fast rosor är vackra.
Ser Grand design och får sådan lust att bygga ett hus efter egen ritning. Det skulle vara spännande.
Lite utsikt skulle inte heller skada. Nu har vi en väl insynsskyddad trädgård utan utsikt. Man kan inte få allt i livet. Inte på en gång i alla fall.
Men drömma är skönt det också.
Efter många om och men fixade jag problemet och har nu full säkerhet på datan. Skulle aldrig våga gå ut på internet utan något av dessa skydd. Jag kommer ihåg att i hemdatans barndom var man ute och surfade runt hejvilt utan någon som helst rädsla för att bli hackad eller rädd för att få något virus. Idag har vi lärt oss mer och jag har t o m virusskydd i mobilen.
Det blev trots allt en riktigt fin dag här nere i södern och solen har faktiskt visat sig ett tag. Min uppgift idag var att plantera de blommor mannen köpt igår, samt att köpa orange tagetes till den sista blomlådan under sovrumsfönstret. Uppdraget är slutfört och nu vaktar jag klängrosen som är nyplanterad, som en hök så att inte Unkas ska gräva upp den. Han anser nämligen att det vi gräver ned måste vara något som han har till uppgift att gräva upp igen. Vi kämpade tappert med en buske förra året och jag tappade räkningen på hur många gånger, jag planterade om den. Mannen hjälpte till och vi var säkert uppe i ett tiotal gånger, när vi fick ge upp då busken legat i stark sol alltför länge och torkat ut. Nu har jag satt ett nätgaller för som skydd för säkerhets skull, men man vet aldrig och jag springer fram till fönstret som vetter ut mot klängrosorna titt som tätt.
Ibland önskar jag att jag hade en fjärrkontroll med tv-skärm för att styra hundarna ute i trädgården. Men bara ibland, för oftast sköter de sig väldigt bra därute. Nu är det dags att uppdatera deras magar och väntar jag längre kommer det säkert högljudda protester, då de börjar bli hungriga.
Mitt antivirusprogram visade rött idag och nu har jag suttit ett bra tag för att försöka ordna till det. Men det verkar inte fungera så jag börjar om från början.
Jag vägrar att surfa runt på internet utan att det är ok igen.
Då får jag hellre vara datalös ett tag till.
Läste att Assange ska utlämnas och har 2 veckor på sig att överklaga. Men har han inte redan haft det? Detta börjar bli lite löjligt. De tjejer som varit utsatta för övergreppen borde få honom till svensk rätt och få det prövat. När ska de kunna gå vidare i sina liv?
Engelskt rättsväsende är tydligen en enda lång teaterpjäs. Om han är oskyldig så borde han inte vara rädd att komma hit.
Tydligen är han en feg skit som inte kan stå för det han gör.
Detta foto är taget av trädet vi planterade för elva år sedan på tomten. Nu kommer jag inte ihåg vad det är för sort, men det är ett vanligt parkträd. Vi köpte det för att ha något som markerade att vi kom hit och satte våra bopålar. Det blommar så fint nu och dessa vita blommor blir snart rosa innan trädet övergår till att bara vara grönt. Som synes är det väldigt ljust ute trots att klockan är över 22.00. Det är alldeles tyst ute och det enda som hörs är fåglarna. Men de tystnar väl också snart. Alla sover i byn hoppas jag och +9 är ju ingen rolig temperatur. Nu ska vi sova och förhoppningsvis vakna till en dag med åtminstone uppehåll.
Vår folkäre skådespelare från Malmö firar sin födelsedag på Dramatens scen. Förutom att läsa Tenneysons nyårsklockorna, har han fullt upp i Fanny och Alexander, där han spelar tre olika roller. Inte en lugn stund i den mannens liv och det fortsätter nog tills han inte kan stå på scenen längre. Snacka om ålder där va?! Man är aldrig äldre än man känner sig.
Stort Grattis till Jan Malmsjö!!!!
Det började bra men nu regnar det och har blivit kyligare. Fast det var ju väntat om man sett på väderleksrapprterna så kan det inte vara någon överraskning. Men efter regn kommer sol eller hur? Jag har varit nyttig denna morgon och lagt upp ett par byxor åt min far. När jag satt vid symaskinen som jag fick av min mor, kunde jag inte låta bli att tänka på henne. Min lilla mamma som gick bort en midsommarafton för nio år sedan. Hon sydde alltid när jag var liten. Jag fick alltid en ny fin examensklänning och det var så spännande att följa med för att välja tyg till den.
Min mor var sällan med på examen då hon arbetade heltid och inte fick ledigt för att komma. Men en ny fin klänning hade jag alltid och min syster hade det också. Jag tyckte inte om provningen då det var en massa nålar som stacks och klänningen inte alls såg ut som vi hade kommit överens om. Sedan satt mamma alla kvällar fram till skolavslutningen och sydde så fingrarna blödde ibland. Vi hade inte råd att köpa klänningar, men hon kämpade för att vi skulle vara fina ändå. På morgonen examensdagen hängde klänningarna på galgar i vårat rum och då såg den ut som den skulle. Det var spännande att klä sig och känna lukten av nytt tyg. Jag kände mig så fin och tyckte att ingen hade en lika fin klänning som jag hade.
Likadant var det när jag tog studenten. Vi valde tyg och mamma sydde som en galning. En klänning till skolbalen och en till själva avslutningen. För att vara ekonomiska blev det en tvådelad med en lång kjol och en kort. En söt liten blus med spets kunde användas till dessa båda kjolar. Hon var lite frustrerad då jag var ute varje kväll sista veckan före examen och hon ville prova kläderna på mig. Det var viktigt för henne att de skulle sitta perfekt. Men jag var på alla avslutningsfesterna hos klasskompisarna och hade inte tid. Jag fick ha en mindre fest, som mamma också ordnade mitt i allt sömmandet. Vad hon kämpade för att jag skulle få fina kläder.
På examensdagen hängde allt klart på min dörr och de satt perfekt. Inte gjorde det någonting att jag fick ta bussen till skolan och att ingen stod nedanför trappan till skolan då vi kom ut med betygen i handen. Mina föräldrar arbetade den dagen och syster hade inte tid då hon hade små barn att sköta. Jag var ändå stolt i min fina dräkt och glad då jag tågade genom staden med mina klasskamrater. Mamma stod på balkongen på sin arbetsplats, stadsbiblioteket och jag vinkade till henne. Hon såg så stolt och glad ut. När sedan andra blev hämtade i lövade skrindor och bilar, gick jag till bussen och åkte hem. Där hade mamma satt fram ett glas rosèvin till mig och lite tilltugg. Jag bytte till den långa kjolen och pappa som kommit hem skjutsade mig till balen. När den slutade efter midnatt någon gång, gick jag ensam hem i natten barfota med skorna i handen. Det jag kommer ihåg var att både mamma och pappa satt uppe och väntade med kaffe klart till mig.
Jag var lycklig och kände hur älskad jag var av dem och hur stolta de var över mig.