Native American sing Amazing – Grace (in cherokee)
Svara
månadsarkiv: augusti 2015
Vemodet sänker sig
I fönstret surrar en fluga, kanske sommarens sista? Luften är klibbig och regn väntas in under kvällen. Meningar som:” haha, nu slipper jag vattna”, fastnar i halsen. För nu är det inte många blommor kvar som behöver vattnas. Blomlådorna ser ut som de festat flera veckor i Magaluf. Det finns ett motstånd inom mig att kasta bort dessa härjade tagetes. Om jag gör det är sommaren definitivt slut och jag vill hålla den kvar, om så bara en millimeter. Jag behövde ingen jacka idag när Unkas och jag tog en promenad, men det kändes höst ändå. Löven på buskar och träd har börjat falla och ligger som underkjolar runt träden. Men ännu är det mycket grönt och det gör gott för ögat.
Vi satt ute i trädgården på bänken och det var inte lika skönt som förra veckan. Jag kände att jag ändå måste sitta där någon timme, då Kuma protesterade högljutt när han inte fick gå sin promenad. Tassen är bättre och det skulle kanske fungera, men risken är ändå att inflammationen blossar upp igen. Två dagar kvar av kuren med antibiotika och jag önskar att det fick vara lite sommar de dagarna. Sedan kan hösten få traska in hur mycket som helst. När vi kan ge oss ut på landet igen och njuta av lugnet.
Men tills dess får vi vara instängda i trädgården och blicka längtansfullt ut. Kuma jag lovar att på torsdag ska vi ge oss iväg.
Veckans Visdomsord
Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den.
Konfucius
Dag 27 hemresedag 30/7
Sista dagen ute på vägarna för denna gång. Det regnade när vi vaknade vid åtta och var +18 ute. Vi låg och drog oss en stund för att vänta ut regnet, innan hundarna fick sin rastning. Hundarna var trötta och verkade inte alls ha bråttom ut.
När frukosten var uppäten och vi gjort klart allt, ställde vi in Lennart på hem. Vädret blev bättre hela tiden och när vi körde över Stora Bält lyste solen mellan molntapparna. Men vi hade missat en liten sak innan vi körde från ställplatsen och det var att knappa in betalvägar. Så när Lennart fick oss att svänga av mot helt galet håll vaknade vi till. Snabbt in på en rastplats och kolla gps:n , kartboken och jösses så fel vi höll på att hamna. Man måste nämligen ha betalvägar om man ska köra över broarna. När vi satt in det, så fungerade hemresan utan några problem och med bizz slipper man köer. Vid Lilla Bält stannade vi och rastade hundarna, samt tömde tankarna. Eftersom det är en ställplats där har de den servicen. När vi körde över Öresundsbron, höll tullarna på att plocka ned sin utrustning. De hade tydligen haft stor koll där. Men vi slapp det och susade hemåt i bra fart. Vi har tjugo minuter från bron att köra innan vi är hemma i byn.
Hundarna var tokglada när vi körde in i byn. Vi brukar släppa in dem via garaget så de kan rusa rakt ut i trädgården. Då springer de ut och sedan in genom uterummet och runt i alla rum i huset, för att rusa ut igen. Det är +22 och klockan 17.15 är Mackan urplockad. Vi har landat hemma nu och dags att gå genom posten.
Vi har rest 570 mil totalt och vår Mackan har skött sig exemplariskt. Den fungerar bra på europeiska vägar, vilket vi inte visste innan resan. Vår gamla Pärla var ju lite kortare och hade inget cykelställ, så vi var rädda för att Mackan skulle vara för lång. Men nu vet vi att det fungerar. Min cykel gamla Bettan har fått se mycket i år. Nya gps:n Lennart var bättre än vår gamla. Jag uppdaterade den också innan resan så vi inte skulle få några otrevliga överraskningar.
Nu längtar vi efter nästa långresa. Hemma bra men husbil bäst.
Längtar tillbaka till Frankrike
Dag 26 på resan 29/7 Onsdag
+18 och molnigt. Sista natten i Tyskland. Vid frukosten planerade vi inköpen som ska göras idag. Hundarna fick en rastning och för 2 euro tömde vi och fyllde alla tankar. Nu ska vi köra mot Flensburg och sedan ställplatsen i Danmark.
En dag kvar av denna resa och vilken resa vi gjort. Hårddisken i hjärnan är full och nu ska vi hem och smälta alla intryck vi fått.
Det gick väldigt bra att komma förbi Hamburg. En skåpbil hade kört in i vägräcket någon kilometer innan Elbe-tunneln och orsakade köbildning, men vi kom förbi hyfsat snabbt. Som vanligt är det en hel del vägarbeten runt staden som saktar ned trafiken.
Vi åkte genom ett par riktiga åskväder med hagel. Därför passade vi på att ta en rast när det var uppehåll. Mörka moln seglar på himlen och man vet inte när nästa regnväder kommer. Det blåser rätt kraftigt och är +20 ute. Vi slapp bli våta och nu står vi vid Sacndinavienpark då vi ska köpa med oss en del presenter till husvakten och oss själva. Väldigt många norrmän här. Men inte så många svenskar. Mannen kom med en vagn lastad med allehanda ting och nu ska Lennart få föra oss till ställplatsen i Danmark.
Anlände strax före 18.00 till Rödding-Jels där vi stod på utresan. En lugn plats och vi står fyra husbilar här på denna gratisplatsen. Orkade inte laga mat utan mannen var till grillen bredvid och kom tillbaka med den strösta hamburgare jag sett och massor med pommes. Detta orkar vi aldrig äta idag. Sparar en hel del till i morgon som hundarna får till middag. Här kastas aldrig någon mat.
En rastning av hundarna innan det är dags för oss att sova. Sista natten med gänget för ett tag framöver.Vi lyssnar på dansk radio när vi bäddar upp vår kingsizebädd. +19 ute vid 18.30 och det blir säkert kyligare inatt. 
Ensamma idag
Unkas och jag traskade runt byn själva idag. Kuma och Nellie var i trädgården med husse.
Kuma verkar bättre i sin tå nu, men får vila under tablettkuren som är sju dagar.
Unkas behöver sin dagliga tur, annars blir han så frustrerad. Hittar på dumheter bara för att ha något att göra.
Nu har vi precis klippt gräset och tar en paus på bänken. Mannen målar garageportarna.
Dag 25 på resan 28/7 Tisdag
Vaknade vid åtta och blev plötsligt medveten om att det bara var ett par dagar kvar på resan. Tröstade mig med att kela med hundarna. Det var +22 ute och solen sken. Idag ska vi köra långt för att komma närmare hem och vi vill även komma förbi Köln så tidigt som möjligt för att slippa köer.
Dagens etapp blev lite längre än vi beräknat, då vi vid vår rast kl.14.00 såg att det bara var elva mil kvar till Rinteln, som var vårat första mål för dagen. Efter en kort övrläggning bestämde vi att det får bli Scneeverdingen som vi stod på när vi körde söderut. Det skulle bli 22 mil extra. Borde fungera bra. Tio mil före Hamburg blev det stau (kö) och sakta men säkert rörde vi oss mot den avfart vi skulle köra av på.
Som tur var hade vi stannat på ett truckstop innan det blev kö . Där köpte vi bröd och tankade Mackan. Vid 18.00 körde vi in på ställplatsen. Det duggregnade och var +18 brr. En holländsk husbil står också här, så vi blir inte helt ensamma inatt.
Hundarna fick sin mat och rastning, så nu sover de. Vi ska äta en bit mat och bara koppla av. I morgon kör vi till Flensburg och handla det sista med oss hem, innan vi kör till ställplatsen i Danmark. Nu blir det tv och de visar en dokumentär om andra världskriget. Ska bli roligt att se.
Allt kommer i tre
När något inträffar i livet, kommer det alltid i talet tre. Låter det flummigt? Jag ska förklara vad jag menar. Det har varit så i mitt liv i varje fall och stämmer kanske inte för alla. Om någon dör,gifter sig,blir sjuk,skiljer sig eller flyttar, har det hänt tre gånger i min närhet.
Därför blev jag orolig nu när farmor blev sjuk. Hon trillade ur sängen och gjorde illa sig i foten. Men efter ett par veckor på sjukhuset är hon hemma igen. Visserligen med mycket hjälp av hemtjänsten, klarar hon sig. När den värsta faran var över, gjorde pojken illa sig i ryggen. Han har en rygg som inte tål alltför tunga lyft. Vi var bekymrade, men det löste sig också. Genom en gammal klasskamrat fick han komma till dennes pappa som är naprapat. Lite knådning eller vad det nu är en sådan gör, är han återställd och åter vid full vigör. För snart en vecka sedan tog jag ut hundarna på deras kvällskiss i trädgården. De är alltid så ivriga och rusar ut mot bigarråträdet. Kuma stannar plötsligt upp och gråter så hjärtskärande med vänster tass . Jag rusar ut och tröstar så gott jag kan och känner på tassen. Men kunde inte känna någonting. Kanske en stukning? Helgen går och han traskar på som vanligt, även måndagen och tisdagen. Onsdagen börjar han slicka sig på en av klorna. Kan det vara en klo som spruckit? Igår slickade han intensivt och gnydde då han gjorde det. Jag ringer mannen som bokar tid hos veterinären. Han får en tid på stört och hämtar Kuma.
Ingenting hittades utan han kommer hem med en tratt som vi inte använder. Men även inflammationshämmande tabletter. Sedan blir det bara trädgården för vår lille kille. Vila, vila hur det nu ska fungera? Han verkar bli lite trött av tabletterna så det kanske går bra. Vi hoppas att han fått en muskelinflammation i en tå som veterinären såg var lite svullen.
Så där ser ni allt kommer i tre. 
Precis som våra hundar. De är våra tre solsken och egentligen skulle vi inte ha tre från början.
Dag 24 på resan 27/7 Måndag
Nu känns det verkligen som slutet på resan, för inatt regnade det och nu på morgonen blåser det ordentligt och är bara +21 ute. Men vi fick en fin dag ute igår med värme och en del sol.
Det är lite dåligt med affärer runt Mosel så jag har letat upp en affär med hjälp av Lennart och dit ska vi styra Mackan nu. Bröd köpte vi av brödbilen som kom i morse, men vi behöver middagsmat, vatten och lite annat smått och gott. Sedan ska vi köra vidare norrut, då vädret inte inbjuder oss att stanna vid Mosel.
Vi lämnade alla tunga regnmoln kvar vid Mosel och stannade vid den första rastplatsen som dök upp. Skönt med lite mat i magen och hundarna fick en rastning så nu sover de gott. Norr om Koblenz hade vi tänkt köra och det var fina vägar, samt lite trafik. Inga köer alls idag.
Tio i fem körde vi in på ställplatsen i Urmitz N 50.25.6 E 7.31.29. Vi fick en plats på asfalt med utsikt över floden Rhen. Det kostar 5 euro/dygn.
Här skiner solen och det är +26 så vi står med dörren öppen. Hundarna rastade vi nere vid floden och det var fina vägar att gå på.
Lite större flodbåtar som färdas på Rhen. Vi ska lägga oss tidigt för att vara pigga i morgon. Har bara tre dagar kvar att vara ute på vägarna. Dagens etapp blev 10 mil, men i morgon får vi köra desto längre för att komma närmare hem.