Uppdatering

Tre blodpåsar och ingen mat har mannen fått. Han längtar hem men förstår nog inte hur sjuk han verkligen är. Nu ska han få tre blodpåsar till innan han får lugn och ro. Det gör ont i mig att höra hur bräcklig han låter. Min stålman som skulle kunna ta ned månen för mig och pojken. Känns konstigt att det r jag som måste vara stark nu. Visst vill jag ha hem honom, men inte som en sjukling utan som den man som kan försätta berg och skrämma alla elaka människor .

Såg några barn gå runt i masker när jag kom hem till byn. Men jag hoppas ingen ringt på vår dörr, fast det har de säkert gjort. Ingen har kommit sedan jag kom hem och det känns skönt. Hade inte orkat skoja med någon ikväll.

Ska snart lägga mig i sängen med hundarna som tröst och hoppas att jag kan sova.

September 2014 048

Kom hem snart älskling!! Ledsen att jag lade upp denna bild men jag bara måste.

Väldigt ovanlig fredag

Glad i hågen traskade jag iväg med Unkas för att han skulle få sin långrastning. Äntligen skulle jag få komma till läkare och kanske få antibiotika för denna skit jag har.När jag kom in i garaget med en nöjd hund, rusade mannen fram. Läkaren ville att han skulle komma till vc direkt. Jaha, då går jag med Nellie och Kuma så de får sin rastning. Tyvärr, hade vi inte turen med oss idag, för det började smådugga och vi blev våta. Men jag var hemma i god tid till min läkartid så jag satte strumpor på tork och tänkte äta något innan.

Mannen ringer och är olycklig. Han måste till Malmö och akutkirurgen. Han har blod i tarmen och får inte köra bil själv. Jag får kasta på mig kläderna och fuktiga skor och strumpor. Ut i regnet och traska bort till vc. Briefade pojken under tiden och bad honom ringa farmor. Kom fram och bad om en ny tid för mig hos läkaren. På onsdag morgon får jag komma dit. Ok, jag får försöka lindra det hela tills dess då. Satte mannen i bilen och körde till Malmö. Ska villigt erkänna att jag inte kört där speciellt många gånger under mina fjorton år här nere. Men mannen dirigerade och vi kom rätt. Fick en parkering och sedan började första väntan. Inte så lång faktiskt och vi blev hänvisade till kirurgakutens väntrum. Långa gångar gick vi och längst bort var den. Där hann jag inte sätta ned baken innan vi blev inkallade till ett undersökningsrum. En sköterska tappade sex eller sju rör med blod på mannen och visade oss till ett annat rum.

En stunds väntan och voila en säng rullades in till mannen som var helt slut. Han kunde lägga sig ned i alla fall. Sedan väntade vi en lååång stund tills en läkare kom. Han lyssnade och stack upp fingret i mannen röv. Glad jag slapp detta. Läkarens mobil ringde och han måste till kirurgakuten för ett brådskande fall. Väntan igen för oss och mannen orolig. När läkaren åter kom sade han att blodvärdena var för låga och verkade gå ned hela tiden, samt att det verkade vara något sår på tarmen som måste åtgärdas. Alltså ingen hemgång idag. Istället blev han inlagd och får dropp med blod och medicin mot såret.

Min parkeringstid började gå ut och med tre minuters marginal måste jag ge mig av. Det verkade dröja innan mannen fick komma till någon sal. Med tungan mellan tänderna började jag min hemfärd. Lättnaden var stor när det visade sig att jag hittade precis rätt i både filer och kunde svänga av mot landsvägen hemåt. In på ica och handla något att äta och mat till pappa. Lämnade av den till honom och han blev jätteglad. Några som blev enormt glada var hundarna som pratade högt med mig.

Nu har både de och jag fått mat. Ringde nyss mannen som fått vänta ända tills nu på att få komma till en sal. Han har fått sitta ute på en stol i väntrummet och är helt slut. Stackars honom. Men nu har han dropp inkopplat och ligger ned. Får ringa farmor och berätta om hur det står till med hennes son.

 

Ovanlig fredag

Inte varje fredag som mannen är hemma. Jag fick hämta honom i Trelleborg igår kväll och natten har varit lugn. Läkarna har konstaterat dubbelsidig lunginflammation och troligtvis magsår på det. Apoteket ska få sig ett besök senare idag och läkaren ringa. Jag har själv varit inne på mina vårdsidor och konsulterat min husläkare. Troligtvis kommer jag att få en tid för undersökning och sedan antibiotika för lunginflammation. Jag hade ingen aning om att det smittar, trodde nog att man fick det som en följdsjukdom av förkylning. Men icke då, man kan få det genom luftkonditionering och även kontakt med någon som har det. Inte undra på att jag inte blir bättre utan nästan bara sämre.

Idag är det gråväder ute och uppehåll. Jag som står på benen får agera löpare när det gäller inköp och annat. Bara att bita ihop och tänka på att när jag är klar får jag vila. Ska hämta mat hos farmor, vilket är till stor hjälp då vi är så krassliga.

Oj, det gick fort. De ringde upp nu och jag får komma till läkaren klocka tre idag. Då måste jag rasta hundarna nu så de får sina långa turer.

28e oktober 2014 012

Lite konstnärlig kanske

image

Ett foto taget på min väg med hundarna och jag blev rätt nöjd faktiskt.
Har varit nere i Trelleborg och hämtat hem mannen som mår väldigt dåligt. Dubbelsidig lunginflammation och eventuellt blod i någon lunga eller vatten. Återstår att se vad de kommer fram till när han är hos doktorn i morgon. Får nog boka in en tid för mig också, då jag troligtvis har samma skit förutom vatten i lungorna. Mannen säger att han är i fas fyra och jag i fas två, så jag tänker inte hamna i fas fyra.
Skönt med fredag i morgon.

Boothcamp

Trodde jag skulle få fina och lugna promenader idag, men icke sa nicke. När jag var i andra ändan av byn ringde mannen och hulkade att jag måste komma hem. Ok, det var bara att pinna på i rask takt. Hostande, snörvlande med Unkas som undrade varför jag fick så bråttom i släptåg. Varför, kunde man inte stanna och nosa än här och än där som vi brukar göra? Mobilen ringde igen och nu verkade mannen vara döende. Jag blev riktigt rädd och tänkte att nu har han fått en hjärtinfarkt eller liknande. Jag och Unkas småsprang resten av vägen. Jag spottade blod och hostade som en galning och Unkas tyckte att det här var ju riktigt roligt. Tur att han drog mig fram, annars vete tusan om jag hade klarat att springa. Men eftersom han är en slädhund var han i sitt rätta element.

Jag kastade mig in genom dörren och in i sovrummet. Mannen levde och hade inte alls fått någon infarkt, men det stod inte bra till med honom. Med svetten drypande ringde jag vc och fick en läkartid direkt. Han klarade av att köra dit själv då vi endast har en kort bit. Sedan dess har jag inte hört av honom. Nu är det över två timmar sedan och jag är väldigt orolig. Men jag gick ändå den vanliga turen med Nellie och Kuma om än lite snabbare än vanligt. Sedan var det bara att skala av sig kläderna som var våta av svett. En lite tallrik med tapas och hostdämpande medicin blev min lunch.

Fick just samtal från mannen som är på väg till Trelleborg för röntgen. De har konstaterat lunginflammation, men misstänker att det är något mer och vill kolla upp det. Jag misstänker att jag måste boka en läkartid till mig så jag får penicillin, för vi har åkt på något smittsamt. Troligtvis är det en karl på mannens arbete som smittat ned oss. De som har barn på dagis ska banne mig hålla sig hemma så fort de blir snoriga. Det är ett otyg att gå till arbetet med en massa baskilusker.

Torsdag och lite sol

Idag är hostan lite bättre och jag har fått gjort en hel del saker. Mannen kom hem nyss och var vit i ansiktet. Han har feber och kan inte hålla sig upprätt. Han har ju arbetat under hela tiden han varit sjuk och vi har inte fått riktigt med sömn alla nätter. Det kan bero på det och jag hoppas att det ska bli bättre om han får sova hela dagen. Åtminstone ligga ned och bara vila är viktigt. Jag är orolig och beordrade honom att komma hem när han ringde.

Jag ska gå mina promenader med hundarna om en lite stund och det ska bli väldigt skönt. Idag är det en svag sol och ingen vind efter en kall morgon. Endast +1 och frost på bilrutorna, men inte i gräset. Nu har det stigit tio grader och är mer normalt igen. Jag är så less på denna förkylning som aldrig verkar gå över trots att jag tar det lugnt. Jag har hostat så mycket att varje gång ett anfall kommer gör det fruktansvärt ont i ryggen.

Dags att ge sig ut och gå en sväng på landet.

28e oktober 2014 006

Först måste jag väcka Unkas som ska få sin tur nu.

Dimma

image

Men så grönt och fint det är överallt. Vi klarade promenaden utan att bli våta.
Precis när vi kom ut började kyrklockorna ringa. Någon tar farväl av någon. Då tänkte jag på mamma och dagen då jag sade adjö till hennes jordliga kropp.
I huvudet tar jag aldrig adjö från henne. Det går inte att skaka av sig gener.
Därför tände jag ett ljus när jag kom hem och erinrade mig känslan av mammas hand som strök min kind.

Dimmig onsdag

Efter ett par härliga solskensdagar, har vädret växlat om och dimman svept in över slätten. Ljuden blir dämpade när dimman ligger tät. Ett lätt regn föll för en stund sedan och det återstår att se om det blir mer eller uppehåll under våra promenader idag. Om det regnar får vi gå fort.

28e oktober 2014 033

Vet inte om Kuma kommer vara lika glad idag när vi är ute? Men jag har bilderna kvar som minne efter vår fina tur igår.

28e oktober 2014 011

Här går vi varje dag och det känns lite som att vara förflyttad tillbaka i tiden. Man hör fåglarna, ser en del vilda djur som harar och råddjur. Ibland möter vi någon som kommer ridande. Annars är det inte speciellt mycket trafik eller folk efter denna väg. Idag lämnar jag kameran hemma eftersom jag inte vet om det kommer att regna.