Månad: november 2017

Till Malmö

/ mycketyck / 3 kommentarer

Steg upp tidigare i dag, då vi hade bokat synundersökning hos optikern. Snart har vi båda nya glasögon. Min syn har förbättrats och nu får jag glasögon som passar mig bättre. De gamla är ju trasiga efter att jag satte mig på dem.

Efteråt passade vi på att storhandla på Lidel. En sväng till Jägersro och Jula, för att köpa torrboll och jag hittade ett par handskar för 99:-. Billigt och bra. Tankade Madame och körde hem till byn.

När vi närmade oss så svepte dimman in. I Ugglarp var den riktigt tät.

Strax efter att vi passerade skylten till byn, sken solen upp och det såg riktigt fint ut. Passade på att fota trädet med alla lyktor. Det är så fint när det lyser upp i mörkret.

Men nu har dimman hunnit hit och det lagom till att vi ska gå med hundarna, som blev glada när vi kom hem.

En månad kvar

/ mycketyck / Lämna en kommentar

Helt otroligt att året snart är till ända. Inget och allt har hänt. Jorden överlevde alla idiotiska saker vi människor åsamkat den. Ska försöka mig på en kort summering av vårat 2017.

Januari: och jag klarade av att ta mig ner för trappan till garaget. Köpte pensionärsskor och kunde gå korta bitar. Så blev det halt och det blev att sitta på trädäcket för mig. Pappa bodde i Oxie på ett korttidsboende och väntade på att få ett permanent boende. 

Februari: Stora H köpte sin Mustang och var så glad över den. Jag fick se den och den är väldigt fin. Vi köpte en ny dusch till stora badrummet och jag klarar av att duscha själv. Det snöade av och till hela månaden och jag kunde inte gå ut på gatorna. Äntligen fick pappa klart med boende i byn och då hade jag ringt och tjatat i flera veckor. Snön smälte och jag kunde gå till pappas lägenhet och börja packa saker.

Mars: Pappa flyttade hem till byn och det är ett fint och ljust rum han fått. Höll på att tömma pappas lägenhet och flytta över de möbler han ska ha. Kunde gå med på hundpromenaderna och allt kändes roligare. Farmor fyllde 92 år och min farbror och gudfar dog vid 98 års ålder. Mr J fyllde ett år till. 

Ja det var de första tre månaderna på detta året och sammanfattningsvis var det väldigt mycket gråväder och inte mycket till sol. Men jag hade fullt upp med pappa och hundarna så dagarna gick fort.

 

 

Ljust ute

/ mycketyck / 4 kommentarer

Vädret är precis som regeringens politik, växlande från dag till dag. Snart vet åtminstone inte jag vad de vill, utom Magdalena Andersson som stadigt står i tv och flinar när hon deklarerar att nu ska hon höja skatten någonstans. Här ska sättas åt så människor inte kan ta ut svängarna ett enda dugg i vardagslivet. Men sina egna håller de bakom ryggen. Politiker som begår övergrepp på kvinnor får avgångsvederlag som vi vanliga dödliga bara kan drömma om. En stackare som arbetat i hela sitt liv och inte orkar arbeta längre än till 61 år, blir hemlös då han ej kan betala hyran. Att leva på ca 4000:-/mån är ju en orimlighet. Nu undrar jag vad denna ekonomiminister sparar till? Vem har fått det bättre under denna regerings mandatperiod?

Jag misstänkte att det skulle innebära livsfara att liera sig med miljöpartiet och det fick jag rätt i. Det partiet ser endast till städerna och struntar i hur deras förslag slår mot de som bor på landsbygden. Nu bryr jag mig inte i om biltullar i städerna, då jag sällan eller aldrig åker dit. Men att slå till mot dieselbilarna som de flesta kör på landsbygden, då det är billigare gör att jag ser rött. Åk kollektivt proklamerar både hon och alla miljöpartister. Då får de baske mig se till att det fungerar för alla. Jag åkte buss i norrland en gång och det gör jag inte om. Skulle åka från Arjeplog till Luleå. Bussen avgick kl.09.00 och sedan satt jag och skumpade runt i bussen fram till kl.17.00, då den ankom till Luleå station. Det är 25 mil mellan dessa orter. Hade jag kört bil så hade jag varit där på ca tre timmar. Förlorade en hel arbetsdag på att åka kollektivt.

Sådär, då har jag lättat på trycket och ska endast avsluta med att jag inte är speciellt stolt över att vara svensk idag.

 

Mycket kan göras med musik

/ mycketyck / Lämna en kommentar

Jag kan beskriva mina djur,närmaste människor, händelser och känslor med musik. Inte för att jag skriver låtar, men jag är en god lyssnare. Musiken har hjälpt mig genom svåra stunder och glada tillfällen. Nyss stod jag i köket och sjöng med Turbo. Hon kan lala väldigt bra och har en klar och fin stämma. Det är något vi ska träna på lite mera. Tror hon tycker om att sjunga.

Jag har sjungit med i flera av de låtar som duktiga musiker och sångare gjort för barn och andra behjärtansvärda projekt. Sett galor till förmån för olika sjukdomar och människor, där miljontals kronor samlats in.

Men aldrig en gala för att samla in pengar till förmån för djur av olika slag. Hundar och katter som far illa, vilda djur som hotas av utrotning som t ex vargen och lo-djuret, för att nämna några av de arter vi har i Sverige. Sedan har vi alla djur runt om i världen. Det finns många organisationer som kämpar hårt och volontärer som arbetar ideellt för att hjälpa till. Varför inte göra musik där pengarna går till just dessa? En stor tv-sänd gala vore ännu bättre.

En till gala vore underbar att se och det är till alla kvinnor som män våldfört sig på. De som blivit tafsade på eller psykiskt nedtryckta. Jag önskar att alla underbara musiker, skådespelare och konstnärer slår sina kloka huvuden ihop och genomför det. Se till att den sänds i tv och så att vi får tyst på alla män som inte förstår vad det är de gör.

För det är så att jag står bakom er kvinnor och djur. Alla ni som arbetar för att det ska bli bättre.

 

Unkas dag idag

/ mycketyck / 1 kommentar

Grattis älskade Unkas som blir 9 år idag. Vi har fått ha dig nära oss i åtta år och tre månader, eftersom du var tio månader när du följde med oss hem. Med tindrande ögon satt du bakom mig i husbilen och tittade ut på alla lysen som vi körde förbi och mötte i mörkret. Du var helt slut när vi kom hem från Växjö och efter en kort rastning i trädgården somnade du på köksgolvet. Mr J var helt förälskad i dig och jag undrade lite vad vi skulle göra med denna häst, för stor var du redan då. Efter ett tag kom pratet och det gav namnet till min blogg. Du är en stor hund med stort hjärta och mycketyck. Vi älskar dig så mycket.

Året snart slut

/ mycketyck / Lämna en kommentar

November lider mot sitt slut och jag kan konstatera att månaden har varit sig lik. Alla nyanser av grått och någon enstaka dag med sol. Julkänslan vill inte infinna sig och allt känns bara som en lång tråkig höst. Det positiva är att jag inte är ensam med hundarna om dagarna längre. Hundarna trivs med att ha oss människor hemma.

Vårat nya tillskott Turbo blir bara mysigare för varje dag. Från att ha varit lite näbbig och inte tyckt om att man rör henne, så har hon öppnat upp sig. Nu vill hon gärna att vi kelar med henne och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon har haft en tendens att vilja bita i Mr J:s händer och det har nästan försvunnit. Hon kommer gärna fram och vill att vi pratar med henne. Vi har märkt att hon lyssnar när vi pratar med henne. Den som påstår att det aldrig går att förändra en omplaceringshund, har väldigt mycket fel. Detta är vår femte omplaceringshund och av erfarenhet kan jag säga att efter ett halvt år hos oss, är det inte samma hund som kom hem till oss. Efter två år är det som att de alltid varit hos oss.

Varje år funderar jag på hur det blir till påsk, midsommar och jul. Hur ska vi fira helgerna och kommer våra två föräldrar orka vara med? Förra året innebar en nyordning efter att jag brutit benet, Nellie dog, farmor och pappa kom till äldreboendet i byn. Allting var annorlunda mot året innan. Det gäller verkligen att ta vara på stunderna som är. Livet är så föränderligt.

Nu funderar jag lite på nästa år. Vi har planer och drömmar som väntar på att förverkligas. Spännande och lite nervöst, men en sak i taget. Först ska vi fira jul och nyår. Troligtvis utan snö, men kanske med halka.

Söndagsfunderingar

/ mycketyck / 1 kommentar

Det är mycket som händer just nu och här hemma har många fått känna på konsekvenser av sitt handlande. Tror ingen undgått #Metoo som rört om i många grytor. Människor som åtminstone jag sett som trevliga och folkliga, har visat upp en helt annan sida. Berömmelse och makt har gjort att de kan göra vad som helst utan att någon kan straffa dem. Nu känner de sig hemskt behandlade av media och vill att vi ska tycka synd om dem. Det gör inte jag, men jag tycker synd om dem som råkat ut för deras övergrepp och familjer som nu får se en annan sida av sina respektive. Att läsa och höra av andra vad ens förälder gjort, måste vara tufft. Min pappa stoppar inte sin hand innanför någon annan tants trosor, för så gör man ju inte.

En del flydde som en avlöning till någon trevlig semesterort, för att slippa journalister och obehagliga frågor. Vem har inte önskat att kunna flyga till någon sandstrand när allt känns tufft? Men vi ”vanliga” människor har sällan råd och vi kan inte heller få någon journalist att skriva någon snyftartikel om oss. Har vi gjort någon illa eller skrikit åt en medarbetare så får vi ta konsekvenserna direkt.

Så har vi stackars Mona Sahlin som en gång aspirerade på att bli statsminister. Jag glömmer aldrig när hon sade att det är häftigt att betala skatt. Nu visar det sig att utöver allt annat hon gjort, så har hon smitit från att betala skatt. Där har Magdalena Andersson något att bita i. En partikamrat är precis lika god kålsupare som alla andra skattesmitare. Vilken fin meritlista Mona har: tjuv,lögnare och skattesmitare. Den meritlistan går inte av för hackor.

Jag säger som jag brukar att karma råder för alla. De som sitter i riksdagen och regeringen är duktiga på att suga ut alla pengar på befolkningen, men själva verkar de skatteplanera för fullt. De drar av för resor så fort de går utanför dörren, men nu ska det inte räknas som tjänsteresa om man kör hem med sin tjänstebil. Det kommer att slå hårt mot alla som bor på landet. De som bor där inga bussar går och måste ha bil.

Sedan frågar många varför svenskarna är så negativa.

Lite halka

/ mycketyck / 1 kommentar

Det var tydligen någon minusgrad i natt och flera olyckor har inträffat. Inte så konstigt för vi har ingen snö och eftersom det regnade igår blänker asfalten. Mötte en dam som var ute och gick, som hade halkat omkull på en isfläck. Därför gick jag och kände efter lite här och där när vi gick med hundarna. Tycker att jag halkat färdigt för flera år framöver. Nu på dagen ser vi lite blått här och där på himlen och plusgraderna har återvänt. Tippar på en grön/brun jul i skåne.

Jag har lyckats bli lite förkyld och snuvan frodas. Ser fram mot en röd fin näsa om någon dag. Det är så mycket jul med röd näsa haha. Vi mötte en granne som tydligen tänker vara tomte i år, för han har odlat fram ett riktigt tomteskägg. Rött är det visserligen, men man ska inte vara så petig. Det jag inte riktigt förstår är varför han gick i kortbyxor ute. Jag hade till och med handskar på mig och fodrade byxor.

Denna dag har jag som vanligt ägnat mig åt att dammtorka överallt. Jag använder mig av grön såpa och disktrasan. Körde den gamla disktrasan i tvättmaskinen tillsammans med hundarnas handdukar. Kanske verkar det snålt, men jag gör mitt för att inte kasta bort saker som kan återanvändas. Bra för miljön.

Hundarna har fått en ryktning och Turbo fäller inte så mycket längre. Vinterpälsen är på och nu ska den sitta tills våren kommer. Turbo och Kuma har tagit en vana att ha minst en lekstund om dagen och de leker så fint. Bra för Turbo att få lära sig leka med andra hundar. Unkas leker ibland, men han gör det oftast då de är i trädgården. Där leker de jaga och Kuma tycker inte att det är roligt. Men just nu tävlar de om vem som är tröttast och Unkas gäspar nog värst.