Begravning idag

Nu är Nellie hemma igen. Begravd nära sina syskon och jag har fått ro.
Vi är tillsammans allihop, levande och änglahundar. Precis som det ska vara.

image

Nu kan jag titta på alla fina foton av henne och le. Alla hennes tokigheter och maner, som gjorde henne så unik.
Bilderna gör att jag inte glömmer bort mina pälsklingar.

Snuffe som var min första hund och hjälpte mig att komma över min hundrädsla. Vi var ute på många upptåg.
Adde min dansande lille schipperke. En väskhund som inte ville vara i någon väska.
Ragnar min kärlekshund. Så klok och fin. En bordercollie som hade ”the eye” och kunde valla ned även tuffa schäferhundar. Åh, vad vi älskade varandra.
Berrie min andra bordercollie. Min tröstehund då Ragnar blev påkörd och dog. Alltid glad och positiv. Så rädd för får, men suverän på att fånga frisbee.
Annie vår trygga moster som alltid gick lös. Ingenting kunde rubba hennes lugn. Hon kunde ligga på rygg i gräset och titta på molnen. Berries storasyster och trygghet i livet.
Ronja vår mystiska vargblandning. Som tittade så förundrat på när Berrie lekte. Det hade hon aldrig gjort. Den vackra som gjorde att Annie valde att leva några år till.
Sen kom yrhättan Nellie och ingenting blev sig likt. Därför är tomrummet så kännbart nu. Ovant för prinsarna och oss människor.

Idag är säcken knuten och vi ska bli en tajt liten flock igen. Det känns bra igen.

Avfasning pågår

image

Idag tvättar jag överkastet till våra sängar. Jag försöker successivt ta bort lukten av Nellie för att hundarna ska sluta titta efter henne.
Ett viktigt steg är att ta bort lukter som kan finnas kvar. När jag tvättar olika tygmaterial försvagas lukten och efter ett tag är det bara pojkarnas som finns kvar.
Jag vill inte göra det abrupt utan tar en sak var helg. Hon läckte en del på slutet precis som Ronja gjorde och vi ska inte ha sjukdomslukten kvar.

Mannen sätter upp de ommålade skåpen i lilla badrummet idag. Sedan ska den nya spegeln sättas på plats. Vi har hittat nya golvplattor och det kommer att bli jättefint.
Lite inomhuspyssel efter den regniga och blåsiga långpromenaden idag.

Äntligen helg

image

Jösses, vad det blåste och småduggade idag. Men något positivt var det med blåsten, för hundarna blev inte så smutsiga.
Jag körde till tobak och affären åt pappa. Massor av dricka och mjölk skulle han ha. Så tungt det blev att bära.
Efteråt har jag hjälpt honom att duscha och byta till rena kläder. De nya strumpor som mannen köpte i veckan, är väldigt bra. Lite högre i skaften gör att han inte sparkar av sig dem när han sover på dagarna.
Hjälpte även med lite pappersjobb och ska betala in en räkning till hörselfrämjandet som han är med i.

Nu är jag hemma hos hundarna och vi vilar min rygg, som värker lite. Sedan blir det mat för dem. Vi människor ska äta kycklingwraps när mannen kommer hem.

Fredag igen

En dag med sol fick vi innan regnet kom tillbaka. Tydligen ska man vara glad för det lilla. Men det är fredag och om några timmar blir det helg. Sista arbetsveckan i januari är avverkad. På måndag startar en ny månad och jag tror att många skolbarn längtar till februarilovet som infaller i den månaden. Men som vädret är nu för oss i södra delen av landet, får man åka en bit norrut för att kunna idka någon vintersport. Alla har ju inte råd att åka iväg och då anordnar vår kommun en hel del aktiviteter. När jag var barn så längtade jag mest efter att slippa stiga upp så tidigt på morgonen.

Därför är det så skönt med helgerna, då vi får sova tills vi vaknar av oss själva. Vi har även hundar som älskar helgerna och sovmorgnar. Att vi sedan är tillsamman hela dagarna är något de verkligen uppskattar. Även om vädret är tråkigt går vi långa promenader allihop. Idag blir det regnjacka och keps för regnet och torka tassar på hundarna. Som tur var stoppade jag inte in jackan i tvättmaskinen, trots att den skulle behöva tvättas. Det får bli en annan dag då jag kan lita på att det inte blir regn.

Annars kommer det inte hända så mycket mer idag. Alla räkningar är betalda och all tvätt klar. Har en sidenduk i torkskåpet och alla tvättkorgar är tomma. Igår var Unkas till veterinären för att klippa klorna. Han har säkert varit med om något traumatiskt när han var valp och skulle klippa dem. Därför får vi ta hjälp av veterinärerna, ja det är oftast fyra stycken som måste hålla fast honom. Han är både stor och stark. Snäll som han är så bits han inte eller är ilsken, men han försöker sprattla sig loss. Efteråt är han glad som en speleman och väldigt nöjd att klorna är korta igen.

Kuma var inte glad att husse åkte iväg med Unkas. Det är ju bara två veckor sedan han åkte iväg med Nellie och hon kom aldrig tillbaka. Därför blev han själaglad när Unkas kom hem igår. Han skuttade runt honom och pussade honom på nosen. Men han kände att någon tagit i Unkas tassar och nosade en del på dem. Bröderna brothers är tillsammans igen och allt är bra.

Från Htc one x 2015 2352

Solen skiner idag

image

Det blåser hårt men vad gör det när solen skiner? Kuma njöt av sin promenad idag. Jag njöt av att kunna ha på mig vandringsskorna igen. Så skönt att slippa traska runt i stövlar.

Så idag tackar jag vädergudarna. I morgon är det fredag!
Pappa har provat sin nya rakapparat och är nöjd med den. Unkas fick sin pepparkaka och är nöjd han med.

Kort sagt en jättefin torsdag.

Inte förvånad över bråken

Alla vet ju att när man sätter ihop x antal ungdomar i olika sammanhang, så händer det något. Som nu dessa bråk på HVB hem, med död för anställda som följd. Sysslolösa ungdomar är som en krutdurk. De gaddar ihop sig och minsta lilla grej kan bli blosset som tänder gnistan. Vi har kunnat läsa vad som hänt i Malmö Rosengård och Stockholm Husby. Sysslolösa ungdomar vill ha uppmärksamhet och hittar på saker som kan ge förödande konsekvenser.

Dessa ungdomar som nu bor på hem för ensamkommande flyktingar, har fått uppmärksamhet när de kom och sedan blir de placerade i ett slags förvaring. Ingenting händer och de blir mer och mer frustrerade. Tålamod är inget någon ung människa har, de vill att saker ska hända snabbt. Precis som när de skickar meddelanden i mobilen eller är ute på internet. De har flytt från krig, umbäranden och troligtvis haft en strapatsrik resa hit till Sverige. Adrenalinet har kokat och de har varit på helspänn under lång tid. Att sedan hamna i ett lugn som dessa hem innebär, kan bli alltför frustrerande. Flera av dessa ungdomar har kanske burit vapen och kämpat i sina hemländer. De har fått slåss för att klara sig.

Öppna era hjärtan har flera politiker predikat och det har vi gjort i många kommuner. Men någon planering för hur vi ska ta hand om alla de som kommer har aldrig funnits. Alla lärare vet vad jag pratar om. De vet att man måste hålla unga sysselsatta och ha en viss ordning, annars hittar de på saker som i många fall inte är bra.

När svenska barn inte klarar av att ha tråkigt, hur ska dessa nya unga göra det?

Drömma får man

image

Efter att ha gått ute i ett ettrigt duggregn, är det inte konstigt att jag tittar på bilderna från i somras. Längtar till den årstid då jag inte behöver ha tjocka stövlar, handskar, vinterjacka och mössa på mig.
När jag kan öppna ut till trädgården och hundarna springer ut. De ligger och sover i skuggan, när jag skriver.

image

Tills den tiden är här, får vi härda ut och drömma.

Bakåtblickar

Jag tänker på den kvällen för nio år sedan, då vi körde upp mot Småland. Vår fina moster Annie hade fått somna in vid tolv års ålder. Det var en cysta som växte inåt.
I flera veckor letade vi efter en ny prinsessa.
Nellie var liten och tanig, med en svans som såg ut som en piska. Men hon viftade med den hela tiden. Det har hon fortsatt att göra i alla år. Ibland med förödande resultat, då glas fallit omkull mm.

För två veckor sedan stod jag på trädäcket och väntade på att Nellie skulle göra sin toalett. Under alla år har Nellie aldrig bajjat i byn. Hon höll sig tills vi kom hem och varje morgon efter frukost ville hon ut. Det blev vår tjejstund och jag stod ofta och såg morgonen gry. Ibland tog jag ett foto. Det gjorde jag den morgonen för två veckor sedan och det var en kall morgon. Vi hade bokat tid hos veterinären och nu skulle Nellie bli frisk igen. Jag kunde inte tänka mig att detta var vår näst sista dag tillsammans.
I år ska vi inte leta efter någon ny prinsessa, utan låta våra två prinsar få all vår kärlek.

image