Jag fortsätter att sväva runt i min aprikosfärgade kaftan och känner mig nästan som en avdankad filmstjärna. En som sett sina bästa dagar men ändå lever kvar i flärden. Har faktiskt beställt hem en ny kaftan och lite annat smått och gott. Även om värmen en dag kommer att vara slut här, så kommer jag med all säkerhet att få användning av den ett annat år i ett annat land.
Mr J roar sig med att se på en serie via internet som handlar om ett äldre par som åker runt i Europa i en kanalbåt. Ibland hyr de båt och när de är i England åker de i sin egen. Jag sitter mitt emot och lyssnar på det hela. Riktigt mysigt som att lyssna på en ljudbok.
Lägger in ett avsnitt här om någon vill titta. Men det är valfritt och annars kan ni ju titta på bron som är väldigt vacker.
Läste en bloggares inlägg och blev faktiskt lite upprörd angående tankar om att flytta utomlands. Att läkarvården,äldrevården mm skulle vara sämre. Tänk, om man skulle bli sjuk? Därför vill jag ge några exempel på att Sverige har mycket att lära om t.ex läkarvård. I Frankrike har de vissa apotek med läkarbetjäning, vilket innebär att du kan få träffa en läkare inom tio minuter. I vissa fall har apotekaren kommit och öppnat apoteket mitt i natten om det varit stängt. Sådant existerar inte i Sverige. Små läkarbilar kör omkring och gör hembesök när man ringer och behöver hjälp. Akuten är till för allvarligare fall. Vet någon som ringt om en avbruten tand och fått komma till tandläkaren samma eftermiddag.
Jag bor i en liten by här i Sverige och när jag flyttade hit för arton år sedan, hälsade alla på varandra. Idag är det väldigt sällsynt att nyinflyttade gör det. Allt förändras och i mitt tycke är mycket till det sämre. Går du omkring i en mindre by i Frankrike så hälsar alla och är artiga. Det småpratas i butikerna och man blir bjuden på ett glas vin om kön är lång. Likadant i Italien. Du får synas fast du är lite till åren och respekteras som människa. Byarna pyntas med blommor och fontäner om det så bara bor några hundra där.
Livskvalité är det jag syftar på och människovärde. Folk bryr sig om varandra och då menar jag de som bor i byarna. Städer är tyvärr nästan likadana överallt och där vill jag inte leva.
Mina hundar får följa med överallt och bjuds på vatten, samt kanske någon godbit. Här har man endast skyldigheter om man har hund. Det är ofta som jag känner att jag inte är välkommen då jag kommer med någon av mina hundar.
Nej, Sverige har blivit kallt i många avseenden. Sedan kan jag inte tänka mig att trampa runt i samma hjulspår resten av livet. Hamna på ett äldreboende och inte ha en krona till övers. Om man överhuvudtaget får plats och rätt att bo på ett sådant. Nej, jag ska sitta vid ett cafébord med min rullator och titta på när de spelar pétang, samt sippa på mitt glas vin. Prata med bordsgrannarna och utbyta minnen från unga dagar. När jag sedan rullar hemåt med Mr J hälsar unga människor på oss och går ur vägen så att vi kommer fram. Detta kan vi göra året om, ifall vi vill. Så vill jag ha det. Punkt.