Rena rama ruschen

Eller vad ska jag kalla Unkas och Nellies framfart. Vi åt ännu lite rester från helgen och som vanligt fick hundarna det som blev kvar. Då blev Unkas så jättteglad att han måste leka med fotbollen. Nellie hänger på och vi har en halvtimme med fullt bus.

Jag har precis kollat Ronja som tagit sin tillflykt i badrummet för att få lugn och ro. Hon snarkar högt.
Sedan rättat till alla mattor som flygit omkring. Nu är hundarna nöjda och ligger vid oss, som tittar på ”En plats i solen” på kanal 8. Roligt att se utbudet i södra Europa. Fast idag är de på Kanarieholmarna, inte en plats vi skulle välja.

Nu stundar kel i soffan och slappande för oss med kaffe och Martin Timell. Fast det programmet behöver en facelift dte med. Tittar av gammal vana bara.
En vanlig kväll hos oss på landet.

Har ni känt kylan från Ryssland idag?

En isande vind sveper över Sverige för snart tredje dagen i rad. Här i södra delen har vi sluppit snön och haft ganska hyfsad temperatur, men vinden är riktigt kall. Som under kalla kriget mellan USA och Forna Sovjet. Tur att vi har fler färger på våra hus här annars hade man kunnat tro att man levt i en förort till Moskva. Folk packar in sig allt vad de kan och man kilar snabbt iväg dit man ska. Det är inte direkt läge för att stanna och småprata med någon, inte ens i vår lilla by. Svårt att känna igen folk när de är så påpälsade, så en del tycker kanske att man har blivit stram och högfärdig. För här på landet hälsar alla på varandra, vare sig man känner personen eller ej. En trevlig sedvänja tycker jag. Visst finns det några som inte fattat det hela och de ses inet med särskilt blida ögon.

Men den isande vinden har gjort att folk kommit av sig och bara rusar iväg. Så när kylan släpper kommer folk att bubbla över och det för att de längtat efter att få prata lite. I en liten by behöver man aldrig känna sig ensam, då det bara är att gå ut en sväng för att få byta några ord med någon. En trygghet som inte finns i en storstad och för alla som lever ensamma en ventil att släppa ut lite prat. Så Putin ta tillbaka din kyla och låt värmen från söder komma upp i vårat land.

Utrikesministern i Madrid

Carl Bild befinner sig just nu i Madrid, där många möten är inbokade. Sveriges ambassad ska besökas och diskussioner med Spaniens nya regering ska avverkas. Ekonomin i landet är inte den bästa och ungdomsarbetslösheten är otroligt hög. Man har satt upp vissa mål som kommer att bli svåra att nå.

Sverige sade ja till finanspakten igår och i och med det får vi bra insyn i hur ekonomin ska bli bättre i Europa. Det påverkar vårt land i allra högsta grad och vi får en hel del att säga till om. Världen är mycket orolig just nu och det gäller för Bildt att verkligen uppdatera sig om hur andra tänker om detta. Kanske kommer ett beslut om hur man ska agera angående Syrien och situationen där. För hur länge ska detta hålla på är ju något som alla undrar.

http://carlbildt.wordpress.com/2012/01/31/morgon-i-madrid/

Börjar jag bli besatt av våren?

Varje dag när jag är ute och rastar hundarna så letar jag efter vårtecken. Hör jag småfåglarna kvittra blir jag helt euforisk. Jag glor ned i marken för att se om det finns något som kommer upp. Igår såg jag små stjälkar av vårlökar och bara det fick mig att må bra. En buske i vår trädgård har pyttesmå knoppar och jag bara älskar den. Så ser jag på vädret och hoppas att nu ska temperaturen krypa uppåt igen. Fast i morse visade de att det skulle snöa senare i veckan och det var -4.

Jag borde kanske tagga ner lite efter mitt vårsökande, så jag inte blir besviken. Men är man född på våren så ligger det kanske i generna. När jag var barn så längtade jag naturligtvis efter våren då min födelsedag skulle komma. Nu är det inte den man längtar efter för då har man ju blivit ett år äldre, vilket inte är speciellt positivt. Det är mer värmen jag längtar efter idag och ljuset. När det är ljust klockan sex på morgonen, vid första hundrastningen. Alla gröna buskar och träd som ger så skön skugga.

Man har ju hört talas om mångalen, men jag är nog vårgalen. Lite konstigt eftersom jag är pollenallergiker och borde tycka att det är en jobbig årstid. Fästingsäsongen börjar ju också då vilket är jobbigt med tre hundar. Men det finns medel mot både det ena och det andra och lite snuva får man tåla. Snart är den i alla fall här.

Sista måndagen i januari

Så skönt att denna månad är över, tycker nog många med mig. Dåligt med pengar och kylan som plötsligt tog tag i oss. Äntligen har lönen kommit och man har lite mer pengar. Nu är det en vintermånad kvar förhoppningsvis och sedan blir det vår. Ja, här nere i södra delen av landet kan den komma i slutet av februari om vi har tur. Men än ska åtminstone inte jag ropa hej.

Blåsten som kommit med kylan har gjort att jag fått en mysig snuva. Varje morgon vaknar jag med täppt näsa och kippar efter andan. Sedan snörvlar jag mig genom dagarna, vilket nog skulle kunna vara uthärdligt om jag tog mig lite whiskey. Men med denna blåst är risken stor att jag blir alkolist på kuppen, så det är kaffe som får ge mig värme istället. Jag avundas hundarna som har fått en tjock vinterpäls och är tämligen oberörda av blåsten.

Ikväll blir det rester från helgen till middag och jag säger absolut inte nej till entrecote. Mannen fick tag i billigt kött vid förra storhandlingen och för att muntra upp oss efter att ha betalat alla räkningar, åt vi det igår. Hundarna har fått sin mat och är rastade så nu är de nöjda. Ronja t o m ler idag och det värmer i hjärtat. Nellie har blivit en riktig mammagris och följer mig som en skugga hela dagarna. Unkas håller koll på oss allihop och vill gärna hålla ihop flocken. Vi har det rätt bra hemma om dagarna. Jag sitter mycket vid datan och kollar jobb och skriver, då ligger de runt omkring mig i soffan och på golvet.

Jag vet att mitt inlägg i morse var lite deppigt men egentligen var jag inte det. Ville endast förmedla något som var i mina tankar och rätt naturligt då vi har gamla föräldrar och en hund som är 13 år om någon vecka. Jag är glad att de finns hos oss ett tag till och varje dag är en gåva. Det gäller att ta tillvara alla små glädjeämnen och leva i nuet. Hörrni snart är det vår.

Inte alls konstigt med raset

Tidningen aftonbladet ska resa runt i Sverige för att försöka komma på varför det gått utför för socialdemokraterna. Allt beror på att partiet har fått en klick människor som vaktar sina positioner. Läser man Bodströms bok får man en rätt bra bild hur det går till i partitoppen. Alla som inte danats i ungdomsföreningen är automatiskt uteslutna. Att ha varit medlem i tio år räknas inte och man har ingen chans att få tillträde till någon högre position. Den som kan partistadgarna och retoriken har en given plats.

Därför hoppar unga lovande medlemmar av och söker sig till näringslivet istället. De släpps inte fram och deras idèer ratas automatiskt eftersom klicken inte vill se sig omsprungna. Det är inte enbart positionerna de är rädda om, utan även alla förmåner som ingår i ledningsjobbet. Även att man har chans att få ett toppjobb efter politiken. Har man sakta men säkert klättrat upp i hiearkin och sluppit jobbet som t ex sjukvårdsbiträde, vill man inte gå tillbaka till det jobbet, med urdålig lön. Tänk, vad mysigt att kunna ha en övernattningslägenhet i huvudstaden och ändå sin bostad på hemorten. Kunna ta del av allt som en storstad har att erbjuda när man så har lust.

Så kontentan är att man inte är villig att släppa in någon som kanske är duktigare och kan visa sig vara mer värdefull för partiet. Vad socialdemokraterna borde göra är att utnyttja valen till att få fram nytt folk. Kryssa fram nya människor istället för att låta det gamla gardet sitta i orubbat bo. Men när medlemmarna inte vill ha förnyelse blir detta resultatet. Unga människor söker sig till de partier som välkomnar nya idèer och människor. Där utbildning inte ses som en black om foten. De röstar därefter också vilket gör att miljöpartiet växer snart om socialdemokraterna. Kvar är de pensionärer som alltid röstat på sossarna och de blir bara färre och färre med tiden.

Lite makabert

Jag har kommit på mig själv, att flera gånger då jag lyssnar på musik tänka, att den låten skulle jag vilja ha på min begravning. Inte för att jag planerar att dö inom någon snar framtid. Vet inte varför dessa tankar kommer och försöker slå bort dem då de känns makabra. Det kanske beror på att döden har varit så mycket i mina tankar den senaste tiden. Ronja som faktiskt är gammal och farmor som plötsligt blev dålig, har gjort att jag fått bearbeta mina känslor för döden.

Egentligen är ju döden något man inte vill tänka på och ofta slår ifrån sig. Det är både skrämmande och konstigt. Vi undrar över meningen med det hela och även livet. Men när man konfronteras med det så börjar funderingarna om hur man lever och att man borde vara mer rädd om sig själv. Det är känslor som man egentligen inte vill känna, utan de tränger sig på vare sig man vill det eller inte.

Någon gång under livet kommer vi att konfronteras med döden och dessa tankar dyker upp. Efteråt skjuter vi bort dem, men de försvinner aldrig helt. Har vi upplevt den finns de alltid kvar inuti huvudet. Det kanske är därför de kommer fram när det är dags för någon i ens närhet blir sjuk eller dör.

Lite lustigt att jag började skriva detta inlägg när programmet efter tio börjar, som idag har döden och upplevelser folk har haft av nära döden upplevelser. Det känns lite som en tröst för mig och att jag inte ska fundera så mycket över detta. Så är livets gång och något som vi måste uppleva.

Söndagskväll

Dagen blev rätt kort för oss och strax är det dags för sängen. Vi har pysslat lite här hemma och tagit det lugnt hela dagen. Lyssnat på musik och kelat med hundarna. De har också varit trötta efter vårt nattsudd igår. Men nu har de fått en lugn dag och det behövde de.

Läste i tidningen att det varit tre skottlossningar i Malmö i helgen och det känns obehagligt att pojken bor där. Men han är inte ute i stan på kvällarna utan har sina kompisar här ute på landet. Jag känner att det är skönt att vi bor här och det enda vi råkar ut för är en del busungar som skiter ned sig när man säger till.

Nu ska jag läsa en bra bok och sedan sova natt allihop.

Han fick stanna

Göran Hägglund är fortfarande partiledare för kd, efter att ha blivit utmanad av Mats Odell. Det många säkert inte tänker på är att detta parti består av många olika kyrkliga inriktningar. I början var det övervägande pingstvänner, då partiet bildades av just dessa. Idag har nya kyrkor uppstått och därför finns det en hel del extrema partimedlemmar som kräver att vissa frågor ska drivas hårdare. Därför uppstår dessa konflikter. En del vill inte kompromissa, vilket är följden när man ingår en allians med andra partier.

Efter det som nu skett, måste Hägglund stuva om i ledningsgruppen och vu. Att ha folk närmast sig som helst ser att man avgår är inte optimalt. För att få en fungerande ledning måste alla dra åt samma håll. Precis samma problem som socialdemokraterna också har. Folk misstror varandra och pratar bakom ryggen, vilket göder missämjan. Här kan Hägglund inte bara lita på gud utan använda sitt förnuft för att få partiet på fötter igen.