Tycker inte att det är så seriöst

Läste att Juholt ska medverka i Skavlan och det tycker inte jag är så välbetänkt. Politiker som är aktiva bör välja med stor omsorg, vilka program de ska deltaga i. Talkshower anser jag inte vara speciellt seriösa utan de ska ju underhålla publiken. Det är inte meningen att man ska prata politik i de programmen. Vad jag läst vill Juholt börja prata politik nu, så jag blev mycket förvånad att han skulle ställa upp i detta programmet. Är det månde en fortsättning på hans förlåt turnè? Ska han sitta och beklaga sig för allt elakt han utstått? Frågorna blir många.

Något annat roligt jag såg är att Maria Wetterstam ska ställa upp i Oldsbergs nya program. Som nybliven icke-politiker är det säkert bra pr för henne och ett bra sätt att få ljuset på sig. Raggar hon jobb så är det ett perfekt program att visa upp sig på. Hon får visa hur intelligent hon är. Det är stor skillnad mot Skavlans program.

Har du julstjärna eller ljusstake i fönstret?

Jag föredrar stjärnor eftersom det finns så många olika att välja på och de ger ett så fint sken. En ljusstake har jag i dressingroom, men resten har jag stjärnor i. Sedan är det också av praktiska skäl jag har det. Med 3 hundar som gärna står med tassarna på fönsterbrädan är det så lätt att de river ned en ljusstake, sedan är det skönt att behöva göra extra plats för något som ska vara upp i någon månad. Jag försöker hitta lite ovanliga att ha i fönstret och byter gärna år från år.

Denna är rätt stor och passar väldigt bra i ett stort förnster, eller varför inte ha två stycken. Men den är supersnygg.

Sedan finns ju dessa nuförtiden om man tycker att det är krångligt att hänga upp något. Tar mindre plats än en ljusstake.

Denna är snygg och en tonåring kanske skulle föredra att ha en sådan. Inte så fruktansvärt gulligt.

En julstjärna måste ju inet vara röd, vit eller gul. En blå ger ett fint sken och kanske passar bättre till överig inredning.

Varför inte en mönstrad? Tycker denhär är så fin, lite retro över den. Låt julen bli rolig och gå utanför de gängse ramarna när det gäller dekorationerna.

Lena Melin: Inte ditt fel Juholt

Det kan vi läsa i dagens aftonblad och till viss mån är det sant. Att allt skulle vara Juholts fel är att överdriva det som hänt det senaste halvåret. Men proppen som var på väg att halka ur under Monas tid, har han lyckats dra ut helt istället för att trycka in igen. Därav det ras som ses i mätningarna. Han var den som skulle ena och istället har hans ledarstil lyckats göra precis tvärtom. Men jag anser inte att det var Monas fel heller då denna splittring i partiet funnits under lång tid. Göran Persson lyckades hålla proppen i flaskan men jag misstänker att, när de förlorade valet 2006 såg han att det skulle bli problem. Han var smart nog att sluta innan det hände. Bodström har skrivit om detta och de motsättningar som finns.

Juholt fick en rätt omöjlig uppgift och verkar ha tagit sig vatten över huvudet. Han trodde kanske att han var starkare än han egentligen är och förstod inte riktigt hur svårt jobbet som partiledare är. Jag har haft fler chefer under mina arbetsår, som har gjort precis likadant. De har haft sympatier från ett visst håll och trott att detta skulle bli a piece of cake. Tillslut har de gett upp och slutat. När proppen gått ur är det nästan omöjligt att sätta i den igen, utan att totalt ta isär alltihop. Men det är inte alla som kan bygga upp en ny maktstruktur och hittar inte socialdemokraterna den människan snart, så kommer partiet att delas. Jag tror inte Juholt är kapabel att göra det, trots att han hurtigt förkunnar att han är det.

Så visst har Lena Melin rätt, men vad hjälper det.

Dumskallarnas sammansvärjning

Jag vill puffa för en bok som jag bara älskar efter att ha läst den för tredje gången. Den heter ”Dumskallarnas sammansvärjning” av författaren John Kennedy Toole. Mitt exemplar köpte jag på 80-talet i Uppsala för 19,50, i pocketupplaga. Det var Månpocket som gav ut den då. Jag visste inte ett dugg om handlingen eller författaren när jag köpte den, utan tyckte att den verkade ganska rolig. Ett avbrott till all facklitteratur man läste under studietiden.

För varje gång jag läser den, hittar jag nya finurliga saker och älskar den ännu mer. Författaren är tyvärr död och har inte skrivit något mer. Han skrev den redan på 60-talet och lyckades aldrig få den utgiven. 1969 tog han sitt liv, endast 32 år gammal. Hans mor började försöka få den i tryck och först 1980 lyckades hon.

Jag ska återge den sammanfattning som finns på baksidan av den.

”Här stiger Ignatius J. Reilly rakt in i världslitteraturen: oformligt fet, otroligt lat och oförväget stridslysten, ett mellanting mellan Helan och Don Quijote med en omättlig aptit på opcorn, varm korv och dåliga filmer. På sitt enmanskorståg mot den moderna tiden och på jakt efter ett lagom lättsamt jobb hamnar han i en serie vanvettiga äventyr som alla styrs av sin egen inre logik mot katastrof.”

Det är en människa som är helt osannolik och man sitter med öppen mun, när man börjar läsa den. Ska ni läsa någon bok i jul så försök få tag i den. Man släpper den inte i första taget när man börjat läsa.

Tänk så olika det är

För elva år sedan köpte vi vårt hus här på landet för 1,5 milj kronor och vi tyckte nog att det var lite dyrt. Men det har ju stigit en hel del sedan dess så ett försäljningspris idag skulle bli strax över det dubbla. Men vi har ett fint tegelhus på 170 kvadrat med insynsfri trädgård på 800 kvadrat, garage och inglasat uterum. Detta skriver jag endast som jämförelse för den lägenhet jag ska visa bilder på.

En etta på Norr Mälarstrand i Stockholm, på 12 kvadrat utan utsikt, då det är ett gårdshus säljs just nu för 1,2 milj kronor. Visst förstår jag att en del faktiskt vill bo i Stockholm och då centralt. Men jag hade aldrig gett så mycket för dessa kvadratmeter. Men så vill jag ju inte heller bo i någon storstad mer i mitt liv. Tur man gillar landet, då man får mer för pengarna här.

Man behöver ju inte många möbler förstås. Så där spar man lite pengar.

Bara man inte går och bryter benen eller skadar sig någonstans, så klarar man väl att ta sig upp i sängen.

Någon utsikt är det ju inte precis. Så tycker du detta är din dröm så ta kontakt med mäklaren direkt. Mitt hus är inte till salu.

Dagarna är korta nu

image

Så jag tog detta foto på mitt träd, under första vändan med hundarna. När jag gick med tredje hunden började det redan att mörkna.
Men det var en ljuvlig dag och jag märkte att hundarna verkligen njöt.
Fick ett par avier på paket så dem hämtade jag efteråt och när jag kom hem var det nästan mörkt.

Julklapparna jag beställt hade kommit och jag är mycket nöjd med dem.
Pappa får ett par varma stövlar med broddar, så han går säkert när det blir halt ute.

Det här behövde vi ju inte

När jag satte på nyheterna idag, hör jag att det skjutits raketer från Libanon mot norra Israel. Vilka besvarade elden direkt. Detta är inte vad man vill höra idag då det är sådan oro för övrigt i världen. Det som händer i Syrien får håret att resa sig på huvudet och jag undrar hur al-Asad egentligen tänker. Var är förståelsen för vad folket vill och varför inte ge efter för deras krav. Han hade kunnat göra som Gorbatjov gjorde i Sovjet. Lätta på trycket och genomföra reformer så att landet kunnat gå mot en fungerande demokrati.

Sedan har vi militärens motstånd i Kairo och det är en stor besvikelse. Vilket också folket visar med sina demonstrationer. Läser också på twitter att Samira Ibrahim, en kvinna i Egypten blivit utsatt för oskuldstest. Detta sker år 2011 och jag blir bara arg att sådant får förekomma. Tydligen ska dom förkunnas den 27 december och är alltså fördröjd ytterligare. Tydligen ingenting som prioriteras. Man uppmanar att stödja henne, vilket jag absolut gör.

Inte roliga nyheter idag alltså.

Stalins dotter har dött

Det är svårt att tänka sig att Stalins dotter levt ett typiskt amerikanskt liv ända till den 22 november i år. Hon sökte asyl i USA 1967 och det var mycket skriverier om hennes avhopp. Svetlana Stalin som hade varit en omhuldad tös och som hennes far älskade högt, tog avstånd från kommunismen och valde att leva i ett kapitalistiskt land. Sovjetunionens största fiende. Men efter faderns död tog man avstånd från Stalin och man behandlade hennes dåvarande man väldigt illa. Hon levde under mycket knappa förhållanden och det måste ha varit en stor kontrast till hennes tidigare liv.

Hon gifte om sig och fick efternamnet Peters som hon bar vid sin död 85 år gammal. Det var cancer som ändade hennes liv. År 1984 återvände hon till Ryssland, men det blev endast kortvarigt. Hon var bosatt i Michigan och hade säkert ett bra liv efter sitt sista giftemål. Att leva med efternamnet Stalin kan inte ha varit det lättaste, vare sig i USA eller i Ryssland. Efter att man avslöjat massgravar och annat som hände under hennes fars styre, måste de närmast ha varit omöjligt att leva i det forna hemlandet. Det kan aldrig ha varit lätt att ha varit hans dotter.