Lyxigt värre

Vi kör med fin whisky ikväll med. Här ska firas att bladet vänts. Eller har det egentligen det? Hemma och vår tid med hundarna är allt som det brukar på helgerna, förutom whiskyn då. Vi städar och pysslar med lite måsten. Därför känns det inte speciellt, men när söndag kväll infaller och vi inte behöver skynda oss i säng för att Mr J ska upp tidigt, då är bladet vänt. Då skriver vi ett nytt kapitel i våra liv.

Sådär då har hundarna fått sin middag och är ute i trädgården en sväng för att leka och tömma blåsorna. Rutiner är viktiga och vi märker hur bra de mår av att regelbundna tider för mat och toalett. Glada, lyckliga och harmoniska hundar gör att vi tvåbenta också blir det. Kan nog påstå att vi har tagit tillvara på denna lördag som haft så fint väder. Man vet aldrig hur det kommer att vara i morgon.

Ska snart göra min sista insats för idag, vilket innebär våttorkning av golven. Sedan har vi ett hus som doftar av såpa och den lukten gillar jag. Förresten ska jag leta doftljus på nätet i morgon. Förra året köpte jag ljus som skiftade i färg och det gav en underbar stämning. Får ju sällskap att kura skymning i vinter.

Ska läsa resebloggar en stund och drömma mig bort.

Annonser

Vår lördag

Vi börjar vårat nya liv med en hundpromenad och efter det frukost. Solen skiner och det blåser, men vi har varit ute hela förmiddagen i trädgården.

Jag har rensat rabatten på framsidan och planterat lökar. Mr J klipper gräset och hundarna är med honom.

Turbos ena panda 🐼 har lagats, då Unkas fick ett ryck igår och slet ut en del av innanmätet. Jag stoppade tillbaka allt och sydde ihop. En glad tös gav pandan en dans.

Nu ska huset dammtorkas och golven våttorkas. Sedan blir det bubbelbad och rostade mackor med massor av gott på.

Känner mig mör

Klockan är 16.45 och nu har jag gått 16.635 steg i 1,7 mil. Nu är jag trött i fötterna och har druckit en halv liter vatten. Tycker att jag varit duktig och mår trots allt bra. Lämnade pappa för en kvart sedan och han var glad. Jag rullade runt honom en sväng där vi inte brukar gå. Tänkte att han skulle få se annat än det vanliga. Det gjorde honom glad. Men det var tre glada hundar som mötte mig i dörren då jag kom hem.

Nu återstår middag till hundarna och så har jag tänkt hälla upp lite fin whisky till Mr J, när han kommer hem från sin sista arbetsdag. Som vanligt blir det en pratstund i biblioteket och kel med hundarna. Vårat nya liv startar om bara någon timme. Mötte en granne som är i samma ålder som vi och han blev avundsjuk, då han också känner att det är dags. Vi var väldigt överens om att varken han eller vi är konstruerade för att arbeta. Haha.

En solig, blåsig dag i slutet av september år 2017.

 

Kväll i byn

Vi ser hur sopbilen kör runt och tömmer våra kärl och det är mörkt ute så mörkt. Jag tycker inte om höstkvällar. Mörkret gör mig så förbaskat deprimerad. Måste köpa x antal doftljus. Jag har en fin lampa av sten från himalaya, som sprider ett fint rosa ljus i biblioteket. Tydligen ska det utsöndra en lugnande doft och det är ju bra. Jag köpte en sådan till goda vänner i julklapp, men vet inte om de tyckte att det var något att ha. Eftersom de har hundar tänkte jag att lampan kunde sprida harmoni i hemmet.

Jag har en andlig sida. Men den är inte religiös på något sätt. Mer något som har med naturen och dess krafter. Nej, jag utövar inga häxriter eller är någon häxa i den meningen. En del kanske tycker att jag är en djäkla häxa som säger ifrån när jag anser att något inte är bra. Det köper jag. Men naturen och alla djur som lever i den är heligt för mig. Till och med ormar som jag har en skräck för sedan födseln. Varför jag har det, vet jag inte men jag har svårt för de djuren. De som inte har hjärna utan agerar med en muskel skrämmer mig. Det hela beror kanske på att jag inte lärt mig förstå dessa djur. Men jag anser ändå att de ska finnas.

Nu när jag skriver detta har mörkret blivit kompakt ute och vi har inte så många lampor på våra gator. Kura höst, kura skymning är precis den tid som kommer nu.

Torsdag i byn

Från en blå himmel lyste solen och nu gömmer den sig bakom ett grått täcke. Det blåser och jag behöver inte bry mig om frisyren idag heller. Hade önskat att de haft en spegel hos polisen så jag sett hur jag såg ut innan fotot togs. För det blåste en del på vägen dit från bilen. Fru ruskprick har snart ett nytt pass att skrämma alla kontrollanter med. Skulle nog stått på rymmen från Blåkulla i det. Men det är tur att man inte är så fixerad vid sitt utseende.

Idag hoppas jag att det inte händer speciellt mycket. Jag vill bara ha en fin dag med hundarna. Sista ensamma torsdagen, för nästa vecka är Mr J hemma. Det blir verkligen annorlunda, men roligt.

Nytt pass

Idag är det dags för oss tvåbenta att förnya våra pass. Något som hundarna slipper, då deras pass gäller hela deras livstid. Denna gång hoppas jag att fotot på mig blir bättre. På mitt nuvarande pass ser jag ut som någon som rymt från ett fängelse. Hemskt foto med andra ord.

Sådär ja nu syns inga rynkor eller andra skavanker. Men tyvärr tror jag inte polisen vill använda sig av denna bild. De har en egen kamera som tar hemska foton. Säkert samma typ som de använder på de som sätts i fängelse. Man ska inte se bra ut. Så är det bara. Sen ska man dras med fotot i fem hela år och veta att nästa gång kommer man se lika knäpp ut om inte värre. Tur att jag sluppit visa passet särskilt många gånger under de gångna fem åren.