På morgnarna när vi stiger upp är både jag och JR krumma i ryggen och det tar en stund innan kroppen kommer igång. JR menar på att det beror på att vi är femtiotalets årsmodell och har några år på nacken. Visserligen från den senare hälften av femtiotalet men det är klart att motorn hackar lite och att lacken är skavd här och där. Rosten håller sig borta än så länge och det beror väl på att vi är duktiga på underhållet av chassit. Med äldre årsmodeller ska man inte köra så fort för då kan motorn ta skada och vi vill undvika reparationer som alla vet kan bli kostsamma.

Därför blir det inte några rivstarter och startsträckan från noll till hundra är längre än för tjugo år sedan. Sedan kommer vi nog inte upp i hundra längre utan som mest nittio någonting skulle jag tro. Bromsarna måste hinna med om det behövs och därför blir farten inte särskilt hög. Men varför ha så bråttom? Det viktigaste är ju att hålla sig på vägen utan att köra i diket.

I gårdagens inlägg antydde jag att det inte skulle komma något paket förrens nästa vecka, men jag hade fel tydligen för det låg en försändelse i boitten när JR var och tittade. Mitt trädgårdsförkläde hade kommit och det passade ypperligt eftersom jag skulle göra lite trädgårdsarbete idag. Den är både snygg och praktisk tycker jag. Så jag satte på mig den och satte igång med att plantera om mitt andra olivträd.

Det olivträd som jag trodde hade dött, men som valde att fortsätta leva och nu behövde den en ny större kruka. Jag har väntat med denna omplantering tills vädret inte skulle vara så fruktansvärt varmt och nu är det perfekt för trädgårdsarbete. JR är klar med klippningen av häcken mot gatan så nu ska tio säckar köras till dechatteriet innan det är dags att klippa häcken mot trädgården. Där ska jag hjälpa till att ösa i säckarna hade jag i ett svagt ögonblick lovat JR. Men eftersom min högra arm är samarbetsvillig igen så får jag hålla mitt löfte.

Vi var mycket nöjda efter dagens arbete och tog ledigt resten av dagen. Förnöjda satt vi ute på trädäcket och åt lite apero och tog ett glas gott till det. Maskinerna behöver ju lite olja emellanåt.

Sista resan på ett tag blir till: Loubressac i departementet Occetanien i södra Frankrike, vilket är i det departement vi bor i fast längre söderut. Så det är lite som att vi rest hem.

Idag bor där ca 514 invånare i byn som är belägen på en udde med utsikt över dalarna Bave och Dordogne. Byn syns på långt avstånd. Den byggdes på 1200-talet och var ett säte för herrskap bestående av Castelnau Gramet. Byn är platsen för filmen ”När tysta gentlemen” av Georges Lautner.

Slottet byggdes på 1400-talet med ett kapell som byggdes på 1300-talet. Husen i byn är byggda med bruna tegelpannor och man har en panoramautsikt över slottet Castelnau-Brele-Noux och tornen i Saint-Laurens. Idag är slottet privatägt och stängt för allmänheten. Från gården Ferme Cazal som ligger utanför byn tillverkar man den berömda osten Rocamadour som är gjord på getmjölk.

Jag tänker stanna upp med mina rundresor ett tag nu, för det kan bli lite för enformigt annars tänker jag. Men återkommer säkert senare med detta.

Dagens visdomsord:”Många förstör sin semester genom att göra för mycket medan de gör ingenting.” Konrad Klein